Fjällfararnas gröna band: dag 20
Känslan när man vaknar efter en hel natt med ösregn och inser att ens kängor befinner sig utanför tältet. Den känslan fick uppleva i morse... Jag kunde hälla vatten ur den ena kängan. Typiskt tråkig start på dagen. Men den blev bättre! Medan vi åt vår frukost slutade det att regna så vi kunde packa samman allt i lugn och ro. Vi började att gå men hann inte långt förrän både jag och Julia tvärstannade och skrek ut -en björn, en BJÖRN! För precis framför oss på leden stod en björnhona med två stycken ungar. Jag och Julia hann aldrig bli rädd, men det blev däremot björnarna som började att springa uppför den steniga branten av Goabddábakte. Jag hann få upp min kamera och hann få med björnarna på några bilder, men på tiden det tog för mig att få fram kameran hann björnarna komma ganska långt så det blev inga supertydliga bilder. Länge stod vi och kollade efter björnarna som flera gånger stannade upp och tittade på oss. Mäktiga djur! Så fascinerande hur snabbt och smidigt dom tog sig fram!
I extas fortsatte vi sen att gå. Det tog sin lilla tid att smälta att vi fått se något så häftigt. Vi gick på ner till Tjieggelvas. Några längre pauser innan dess kunde vi inte ta då det är miljontals av några flugliknande flygfän som går till attack så snart man stannar. Dom försöker ta sig in överallt, speciellt i öron, ögon, mun och näsa och bits sjukt hårt. Vi stannade dock för en fikapaus och sen kom vi till en myr med tranbär. På tranbärsmyren trotsade vi alla dessa ondsinta flygande varelser för att plocka bär.
Vid Tjieggelvas stannade vi och lunchade innan vi fortsatte vidare. Kort efter att vi börjat att gå igen stannade vi till för att plocka kantareller. Mitt på stigen fanns helt plötsligt det vi tittat efter i flera dagar nämligen kantareller! Det var inga jättemängder men glada blev vi! Tidigare under dagen hade vi hittat lite taggsvamp också. Så det blev en dag i svamp- och bärplockningens tecken :) Så lyxigt att man kan finna så mycket gott precis framför fötterna.
Vi rundade Tjalmukjávratja och det började att gå rätt så brant uppför. Varmt blev det då alla moln skingrats lite innan det började att branta på. Utsikten vi fick så snart vi kommit över trädgränsen var så vacker! Vi gick på till Tjäurakåtan där vi träffade ett engelskt par som vi kan kalla hippie. Vi fikade inne i kåtan tillsammans med dom innan jag, Julia och hundarna gick vidare upp för nästa backe till Jåhkågaskatjårro. Hundratals renar väntade på oss där. Vi fortsatte till Juoksakjåhkå där vi slog upp tältet. Vi tillagade kantarellerna vi plockat och åt dom till middag, galet gott!
Häfftigt med björnar!!
SvaraRaderaVilka upplevelser, det är pirrigt värre därute! Vilka namn ställena har, jag kan kanppt förstå hur dom uttalas ens, imponerande svårt!
SvaraRadera