Fjällfararnas gröna band: dag 21
Det blev en kall och blåsig natt. Så det var väldigt frestande att stanna kvar i solvsäcken när solen började att leta sig upp och skänkte värme till tältet. Men vi klev upp och belönades med det vackraste ljuset på vår vandring ner från kalfjället in i skogen.
Vandringen genom skogen sen ner till Vuonatjviken kändes lång. Ibland är det som att man går i en cirkel då landskapet inte förändras nämnvärt. Och hur mycket och noggrant vi än tittade kunde vi inte hitta några fler kantareller idag.
Vid lunchtid kom vi fram till Vuonatjviken. Där blev det en lång väntan till 16.30 innan båtföraren kunde tänka sig att köra oss över sjön. Båtleden över Riebnes är den dyraste längs hela kungsleden, hela 350 kr per person. Med på båten var också det australiensiska paret som vi mött dagligen nu sen Kvikkjokk. Solen sken men det var rätt så blåsigt så det var en del sjögång. På andra sidan sjön saknas brygga och vi fick direktiv om att skynda oss det snabbaste vi kunde för att inte båten skulle skadas mot nån av stenarna. Det är inte superlätt att skynda sig ut ur en båt när det är rätt så långt ner till en sten som man skulle kliva på, speciellt inte som att stenen var snorhal. Jag klev av först av alla och tog emot packningen. Så långt gick allt bra, men sen när Julia skulle av halkade hon till och hamnade med benen under båten. Egentligen ett under att hon inte gjorde sig illa. Båtföraren var inte till någon hjälp utan han stod bara där och skrek. När den australiensiska kvinnan skulle av fick hon problem och nådde inte ner till stenen. Då börjar föraren att skrika om stegen, vilken ingen av oss sett och som inte blivit omnämnd tidigare. Och medan hos låg där på mage kom han dit och skrek på henne att skynda sig och började att dra i stegen och klämde därmed hennes ben rejält. Ingen ursäkt eller någonting från hans sida utan han skrek bara hejdå när alla var av och stack.
Julia bytte om till torra kläder och sen fortsatte vi att gå uppför berget. Ett bra sätt att få upp värmen på. Vi fortsatte sedan ner på andra sidan och fick gå ett bra stycke genom skogen innan vi hittade en lämplig tältplats. När vi väl gjort det och fått tältet på plats började Julia att laga mat och jag plocka blåbär till morgondagens frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar