torsdag 17 juli 2014

Via-alpina dag 78

Dag 78: Tirano-Val da Terman

Det är inte var dag som man får vakna på en scen! Inte heller till en klarblå himmel. Idag fick jag göra både och! En scen som jag dessutom fått hålla en egen konsert på tillsammans med Vega igår : )

Det gick betydligt mycket bättre att hitta ut ut Tirano om man jämför med att hitta in. Folkparken/festplatsen var inte heller långt ifrån själva via-alpina-leden. Vi behövde bara gå längs med floden Adda ca en kilometer och sedan över en bro så var vi på plats! På andra sidan bron var de äldre delarna av staden. Kullerstensgator och gamla stenhus. De människor vi mötte var gamla och klädde sig på det typiska sättet som gamla människor gör här. Det gjorde att det kändes som om tiden stannat! Det luktade gott av nybakat bröd. Gustav gick in för att köpa ett par bullar. Med vetskapen om det och att vi skulle fika dem i Roncaiola, 816 möh, gjorde det lättare att gå de 350 höjdmetrarna. Vi gick genom vinodlingar där det utöver druvor fanns äppel- samt kiwiträd. Trots att vi var uppe med tuppen värmde solen på gränsen till för mycket. Det blev inte bättre utöver dagen, solen gassade så att det kändes som om blodet skulle börja koka. En bra bit över 30 grader i skuggen! 

Vi hade skugga merparten av vägen till Roncaiola. Där vinodlingen slutade tog skogen vid. Hela tiden gick vi längs en gammal åsnestig. Roncaiola var en väldigt mysig liten by, även där kändes det som om tiden stannat! Vi satte oss utanför kyrkan och åt våra bullar. Medan vi satt där blev jag uppringd av ett dolt nummer. Jag vart extremt överraskad när jag svarade av att Richard, (australiensaren som jag vandrade med på väg till Santiago de Compostela förra året) fanns på andra änden av tråden. Han hade väldigt bra nyheter att komma med, han kommer till Sverige i början av december! : ) Ska bli väldigt roligt att träffa honom igen! 

När jag och Gustav fikat färdigt var det dags för oss att gå åt varsitt håll. En vandringsvecka går så fort! Gustav vände för att gå tillbaka till Tirano igen varifrån han ska ta tåget imorgon och jag fortsatte upp mot Schweiziska gränsen, 1300 möh. Tack för en fin vandringsvecka Gustav! 

Det var en rätt så tuff vandring vidare. Kanske inte en dag då solen inte gassat så. Men idag kändes det tufft och inte mindre än runt 2200 höjdmeter skulle vi ta totalt innan dagen var över. Att gå på asfalt gillar inte mina fötter och dessutom blir värmen ännu mer påtaglig när man gör det. Från Sasso del Gallo (schweiziska gränsen) gick vi gå flera kilometer längs asfaltsväg innan den så småningom övergick till att bli en grusväg och tillsist en stig. Som sista biten till San Romerio blev grusväg igen. Några av dessa sträckor var vi tvungna att göra längre omvägar på då delar av stigar rastat helt i jordskred. 

Ett lätt regnfall kom just innan vi nådde San Romerio, 1793 möh. Ett vackert beläget ställe, med utsikt över i stort sett hela dalgången Poschiavo med sin sjö Lago di Poschiavo. Men vi stannade bara till en stund och njöt av den vackra utsikten innan vi började leta oss nedåt mot Poschiavo för att hitta en bra tältplats. Det gjorde vi vid Val da Terman intill det forsande vattnet. Kändes som om det var bäst att stanna där då åskan började att mullra. 
  













Via-alpina dag 77

Dag 77: Salina-Tirano

Första dagen på länge som jag vaknade till en klarblå himmel! Vi började att gå längs La Forgoletta upp till 2419 möh och till sjön Lago di Schiazzera, 2392 möh. det kändes inte som om den leden kanske var den mest välanvända. Den var väldigt igenvuxen på flera ställen. Alldeles efter att vi kommit upp på den högsta punkten så mötte vi en cyklist. Han hade startat i Monaco och var på väg till Trieste längs den röda via alpina leden. Han var fullsponsrad och skulle göra turen på max två månader. 

Sjön Schuazzera var verkligen jättevacker! Men vi stannade inte där för att luncha, utan istället gick vi ner till Refugio Schiazzera, den drivs av en stor familj. Vi var inte helt säkra på vad vi egentligen hade beställt.. Men det kom två rätter till oss båda. Det var enorma portioner båda gångerna. Så när vi sedan skulle börja röra oss ned mot Tirano så var vi minst sagt mätta! Gustav som är vänligheten själv bjöd mig även denna gång. Tack snälla du!

Vi följde skyltningen till Tirano. Men någonstans blev det fel. Väldigt fel. Vi fick lägga om våra planer helt och hållet tack vare det och gå ned till Vérvio istället. Det var en låååång väg ned. Längs stigar, grusvägar och nån sträcka med asfalt. (och väldigt mycket brännässlor). Som jag nu gått längre mot vad det skulle ha varit om jag gått raka vägen till Tirano, så kändes det okej att ta bussen dit från Vérvio istället. Vi hade tur när vi kom ned dit, för vi blev omcyklade av ett par. Dem visade sig vara australiensare som var i byn för att hälsa på släktingar. Mannen i paret cyklade iväg till en bilverkstad för att fråga om varifrån bussen gick. När han kom tillbaka passerade en bil, det visade sig vara ytterligare nån släkting till dem. Dem visste precis varifrån och när bussen gick. Vi gick dit och ett par minuter senare kom bussen! Väl framme i Tirano så gick vi till en turistinformation för att få reda på var campingen låg. Efter att ha gjort de ärenden vi hade i staden började vi röra oss mot den. Efter att ha fått flertalet motstridiga uppgifter hamnade vi fel. Vi gick in på ett ställe där dem enbart sålde dricka för att fråga om vägen igen. (Nu hade det dessutom börjat att regna och klockan blivit mycket, 19.30). En fantastisk kvinna som heter Simone arbetade där. Hon berättade att vi inte kunde bo på campingen då den enbart är till för hus-vagnar/bilar. Efter att ha ringt några samtal så berättade hon att hon kunde köra oss till en festanläggning och att vi kunde campa där. Men innan vi åkte dit så bjöd hon oss på vin. Ett riktigt gott mousserande vin! 

Hennes vän mötte upp oss på festplatsen. Han visade oss till scenen och sa att vi kunde sova på den. Efter att ha visat oss runt och gett hundarna vatten så dukade han fram med ett rödvin härifrån området. Vi satt vi bordet och pratade och hade trevligt tillsammans med den i över en timma! : ) Innan han sedan skulle bege sig hemåt så bjöd han både mig, Gustav, Vega och Bounty på varsin strutglass! 





















Via-alpina dag 76

Dag 76: Malghera-Salina

Jag erkänner, jag hade huvudvärk när jag vaknade i morse. Men det var inte mitt fel, det var Italienarnas. Refugiet serverade en jättegod trerättersmiddag igår, till det serverades vin. Jag drack dok bara ett litet glas. Men när middagen var över kom en man och hällde något gult och starkt i våra glas. Både jag och Gustav svepte våra glas som om det vore en snaps. Det var nog inte helt tanken att man skulle göra så för, för det var ingen annan i lokalen som drack på det viset... Gustav gick upp till rummet efteråt. Jag satt kvar och kollade lite på nätet, under den tiden hann mitt glas fyllas på ytterligare ett par gånger.. Men man måste ju ta seden dit man kommer sägs det ju! 

Vi åt en enorm frukost innan det var dags att lämna den lilla byn längs led 201. Det var en väldigt fin stig att gå längs med berget La Costas ena sida och sedan längs Monte Pedrunas sida. Sedan kom vi in i skogen och led S.I.  Vid Carette vek vi av in på 201:an igen och rörde oss mot Salina, 2174 möh. 

Vädret var soligt och varmt när vi började och gå. Men inte heller idag ville det hålla i sig. Vid lunchtid kom de första vattendropparna, därefter kom och gick regnet. För varje gång det återkom var det med lite mer kraft. Men som tur var fick vi upp tältet innan det riktiga skyfallet startade. Salina är dessutom en bivackstuga. Så vi satt där inne och lagade vår mat. 

Jag vet att jag tjatat om alla dessa kossor nån gång för mycket. Men idag var det utöver det vanliga. Mot oss på stigen kom en hel flock med sådana där långhåriga kor med ENORMA horn. När dem fick syn på oss vände dem och sprang åt andra hållet. När vi gått ytterligare ett litet stycke fanns där hela koflocken med både kossor, kalvar och nån tjur! När dem då istället för att springa iväg började komma allt närmre oss, så började det att bli lite obehagligt tyckte vi alla, utom Vega. Vega brukar i vanliga fall undvika kossor till vilket pris som helst, men inte dessa. Vet inte om det var det faktum att dem hade luggen hängande för ögonen precis som hon som gjorde det eller om det var något annat..