fredag 29 juni 2012

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 32

Dag 32: Norrmjöle-Nordmaling, 47 km.

Nu är vi äntligen på banan igen! Vi mjukstartade och cyklade lugnt idag. Ingen av oss är ju i direkt toppform. Känns som jag tappat både kondition och styrka medan jag varit sjuk och David äter ju penicillin nu, så inte heller han är så stark. (För första gången var vi på ungefär samma nivå..).
Vi var lite oroliga för att få cykla i regn hela dagen, men bara några droppar har fallit på oss. Kanske dags att köpa en trisslott? För det här måste ju betyda att lyckan har vänt. Vi har cyklat förbi några riktigt vackra platser idag. Svensk landsbygdsidyll, vackra sandstränder och mysiga skogspartier med älvar. Kan inte bli bättre. Vägen börjar bli allt mer kuperad, med vagn känns varje motlut som den leder till den högsta bergstopp. Vega har äntligen fått chansen att göra sig av med en del av sin energi. Hon har samlat på sig en del överskottsenergi nu under "viloperioden".
Vi har slagit läger längs en avstängd väg (de har dragit om en väg lite, därför används inte denna delen längre) Vega har visat sina hoppskills över vägbommen. Tror att jag eventuellt kan ha sagt detta förr, men det tåls helt klart att upprepas. Vega är utan tvekan världens bästa hund! Innan vi startade cykla idag såg vi en stund på friidrottsem, tror att det kan ha varit höjdhoppet som inspirerat henne. För hon fullkomligt flög över bommen!

Idag mötte jag för första gången en annan långfärdscyklist! En polack som cyklar "Baltic sea cycle route". Men han hade missat detaljen med att den finns utstakad med skyltar hela den 7980 km långa vägen och blev väldigt förvånad när vi berättade om det. Men han tänkte ändå fullfölja sin ordinarie plan och fortsätta cykla längs E4:an. 







 

torsdag 28 juni 2012

Sverigerunt, cykeldelen: Dag: 26-31

Dag 26: Risböle-Stöcke, 55 km.
Dag 27: Stöcke-Umeå-Stöcke
Dag 28: Stöcke-Norrmjöle, 12 km.
Dag 29-31: vila

Vilken dag vi är uppe i och hur många kilometer vi har tillryggalagt har jag ingen som helst susning om. Dagarna har rullat på men i kilometerna framåt.
Vi cyklade till Umeå på midsommarafton. Första delen av cyklingen dit var enkel, med andra ord bara nedför. Sen var det enligt mig som cyklade utan kärra bara platt, men så var det inte för David som fick slita som ett djur med två kärror bakom sig.
När vi cyklade vidare från Umeå var vi tvugna att koppla isär kärrorna då hjulen på den främre började slita så snett. På en dag var nästa hela däcken uppätna. Så nu har jag åter min kärra bakom cykeln. Självklart med Vega i ;) 25 grader varmt har det varit i skuggan, då vill hon helst inte göra många knop. Men några små backar fick hon allt gå upp för själv.  

Där firade vi en midsommarafton i klassisk stil på Gammlia. Mycket trevligt! :) Vädret var strålande, men tyvärr inte min form. När firandet var över cyklade vi vidare längs cykelspåret till Stöcke där vi slog upp tältet. På vägen hade vi stannat till på en affär och köpt med oss grillmat. Lyx på extremt hög nivå när man annars i stort sett bara äter frystorkat. Kvällen blev dessvärre inte fullt så mysig som vi tänkt oss. Det kan inte helt skyllas på myggen den här gången, men visst bidrog dem ;) Nej, jag började helt enkelt må extremt mycket sämre. Ringde därför till sjukvårdsrådgivningen som sa att jag genast borde träffa en läkare igen. De gav mig också numret till sjukresor, för de ansåg det inte lämpligt att cykla (hela vägen) dit. Väl hos läkaren så ändrades min diagnos ytterligare lite och nya medicinrecept skrevs ut och samtidigt ordinerades sträng vila. TYPISKT! Jag som hade hoppats på att ta mig vidare.

Att beställa sjukresa från ett tält när det inte är uppslaget på en camping är för övrigt inte bara enkelt. Vilken fast adress ska vi slå det på frågade dem. Njae, jag har inte direkt nån fast adress till den här tältplatsen mitt i skogen.. Det slutade med att hon som tag emot samtalet kopplade mig vidare direkt till taxichauffören som jag sedan bara kunde ge en vägbeskrivning. 

Dagen efter hade jag inget annat val än att cykla tillbaka till Umeå för att hämta ut min medicin på apoteket. Som det är något man måste göra personligen. Det var tungt och tog därför lååång tid. Men men. Känns lite som vi går två steg framåt och ett steg bak hela tiden. Men snart måste den traditionen brytas känner jag!

Vi stannade där i tältet nån dag, har egentligen inte någon aning om det rör sig om en eller flera. Jag sov mest och var allmänt risig. Men David tyckte iaf inte att det var ett tält jag skulle vara i medan jag kurerade mig. Vi (mest bara David) bestämde oss därför för att cykla vidare ett litet stycke till Norrmjöle. I Norrmjöle tog vi in på bygdegårdsföreningens camping. Två nätter blev tre och så småningom fyra och nu är vi inne på den femte. Med andra ord är vår budget helt spräckt. Men som David säger hälsan måste gå först. Han cyklade förresten tillbaka till Umeå i förrgår för att gå till tandläkaren för att fixa en tand, ironiskt nog fick han tandvärk igår. Fast i en annan tand, så idag åkte vi in till Umeå igen, men med bil denna gång. Berndt som är campingvärd här var så snäll och skjutsade oss. Ett stort tack! Tanden gick hursomhelst inte att rädda utan var tvungen att opereras bort, så nu när jag just är färdig med min penicillinkur (och mår så pass bra att jag kan fortsätta att cykla) har David just fått påbörja en. Vi har inte riktigt turen på vår sida kan man säga. Ett par dagar till med vila blir det nog därför innan vi kan ta oss vidare. Men vi ger inte upp!

Vega mår iaf super! Hon är så duktig och finner sig i precis allt :) Vega, världens bäste jycke <3



Bästa sättet att svalka sig en varm sommardag..





Vardagslyx man får unna sig när man bor på camping :)

 

fredag 22 juni 2012

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 24-25

Dag 24: Vila

Så blev det ännu en dag med vila. Inte helt (inte alls) frivillig från min sida, men det är priset man får ta om man reser med en sjuksköterska.
Vi hade det rätt så bra på vår camp, trots ca en miljard myggor (minst). Vi byggde en fin eldstad och på kvällen när elden slocknat och bara glöden var kvar, la vi in två bakpotatisar där. Sen så gjorde David i ordning en god rätt på bland annat nudlar, ägg och vitlök på Trangiaköket. 

Dag 25: Fredriksfors-Robertsfors-Risböle, 25 km.

Jag har börjat på att må sämre. Helt tvärtemot vad läkaren sa att jag skulle göra, när jag träffade henne i förrgår. Därför cyklade vi tillbaka till Robertsfors. Där fick jag på nytt träffa en läkare. Ta nya prover, få nya recept. Men efter det cyklade vi i alla fall vidare! David har bestämt sig för att jag inte får anstränga mig mer än nödvändigt. Han har därför kopplat ihop min cykelkärra med sin egen. Det är stor skillnad att cykla med och utan vagn. Men vet ändå inte om det är helt nödvändigt.
Häromdagen när vi passerade Ånäset träffade vi en man från Västra Sjulsmark, Christer. Honom träffade vi idag igen när vi passerade hans hemtrakter. Han körde förbi oss där vi satt och åt och bjöd med oss hem till sina vänner, familjen Öberg i Risböle, där de åt surströmming. Så nu har David fått smaka på något typiskt (?) svenskt.
Det är inte första gången familjen Öberg får in cyklister på sin tomt. De hade bla Jesper Lissmark på besök här när han cyklade enhjuling genom hela Sverige förra året. 

 

 
 

tisdag 19 juni 2012

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 22-23.

Dag 22: Skellefteå-Broträsk, 72 km.

Så kom vi oss äntligen iväg! En hel dag i strålande väder dessutom! När vi stannade för lunch hade vi kommit 40 km och jag hade fått se ett nytt djur. En orm, för absolut första gången i mitt liv utanför ett terrarium. (Som tur var) var den död.
Framme i Broträsk slog vi upp tältet på vad som kan tänkas vara det myggrikaste stället någonsin. Än en gång var vi glada för att vi införskaffade myggnätet. Jag har känt mig lite hängig ett tag och när vi hade slagit upp tältet igår var jag trött på riktigt. Han inte mer än lägga mig på ett liggunderlag under myggnätet (som nu nästan var mer svart än vitt pga alla myggor) förrän jag somnade. Ingen matlust hade jag heller, så när jag vaknade där gick jag bara direkt till tältet för att sova vidare.
David känner sig nu helt frisk, så det är bra!






Dag 23: Broträsk-Fredriksfors, 45 km.

Regnet låg och lurade i luften hela förmiddagen. Luften var riktigt tung, men vi fick bara några droppar på oss fram till Robertsfors. Även idag fick jag se ett dött djur, men denna gång en överkörd grävling. Men jag vi fick också se ett levande djur, en älg i dikeskanten. I Robertsfors gick jag in på vårdcentralen. Det var nog tur, jag har fått en infektion i kroppen. Så är en penicillinkur påbörjad. Inte undra på att jag känt mig tröttare än någonsin.
Under tiden som jag var hos läkaren blev himlen allt mörkare. Så lagom till vi skulle trampa vidare kom regnet. En rejäl skur dessutom. Molnen uppe på himlen är inte de enda molnen vi har över oss. Enorma svarta moln av mygg svävar också ovanför våra huvuden. Längtar till dessa hemska djur börjar på att försvinna. 
 

måndag 18 juni 2012

Sverigerunt, cykeldelen: Dag 17-21

Dag: 17-21.

Vi låg i Bergsbyn ett par nätter (och dagar) och David blev inte bättre, snarare tvärtom. Att ligga i tält och var sjuk är inte det roligaste. Feberfrossan kom och gick för honom. Så på fredagen bestämde vi oss för att cykla tillbaka till Skellefteå för att kolla upp honom. Vi fick vänta på hälsocentralen flera timmar, då alla som besöker en svensk vårdcentral måste ha ett svenskt personnummer. Resultatet när halsprovet tagits var, inga streptokocker. Med andra ord fanns det inget de kunde göra. David blev ordinerad vila, inomhus. Vi cyklade därför till campingen här i Skellefteå och tog in i en liten stuga.
Tre nätter blev det i den, han är inte helt kry än. Men han mår åtminstone bättre. Så idag ska vi cykla vidare :)
(Varför män känner sig mer sjuka än kvinnor när de har influensa kan ni läsa mer om HÄR)
Igår var det rätt så skönt att slippa sitta på cykeln som det regnade så. Men nu skiner solen åter!
Simon Paulin, som jag gick samtidigt som på Hållands folkhögskola, var förbi både igår och i förrgår. Mycket trevligt!



 

onsdag 13 juni 2012

Sverige runt, cykeldelen: dag 16

Dag 16: Kåge-Bergsbyn, 27 km.

David har blivit sjuk, han har feber och ond hals. Vi har därför tagit det väldigt lugnt idag. Vi stannade till en stund i Skellefteå och "gjorde stan", bland annat så köpte vi ett myggnät. Idag har vi haft riktigt sommarvärme hela dagen! Vega har därför bara velat åka i vagnen hela dagen. Vi hade en uppförsbacke när vi lämnade Kåge, men efter det har det i stort sett bara varit nedför. Vattnet som rinner i alla vattendrag är inte så att man vill dricka det, det är brunt över allt. Man måste därför se till att fylla på ordentligt när man har chansen. Helst ska man undvika att fråga "privat människor" har jag hört. Men finns ingen affär, mack eller liknande i närheten har jag gjort det. Men bara sådana som är i sina trädgårdar, hittills har då ingen verkat negativ till det. I Skellefteå såg jag ett nytt djur som jag kan lägga till min lista över djur jag sett under turen, nämligen en igelkott. De måste ändå räknas till kategorin söta djur.
Det var lite trevligare att laga middagen ute idag nu när vi har ett myggnät att sitta i, för fy så mycket mygg det är!




 

tisdag 12 juni 2012

Sverigerunt, cykeldelen: dag 15

Dag 15: Hemmingsmark-Kåge, 67 km.

I Hemmingsmark slog vi upp tältet på en badplats. Så i morse blev det säsongens första dopp. Det var inte så kallt som jag först hade trott att det skulle vara i vattnet. När man sedan kom upp ur vattnet var det så pass varmt att man kunde sitta och sola utan att frysa ihjäl! Vega är en modig flicka, hon kastade sig rakt ut från bryggan och började simma. Flera gånger gjorde hon det dessutom.
När vi sedan började cykla (lika sent som igår..) hade vi en lång uppförsbacke framför oss mellan Hemmingsmark och Mellanboda. Riktigt tungt! Men efter den backen har det inte varit mycket uppför, i stort sett bara nedför. Det gillar jag :)
Vid Tomträsket satte vi oss och lunchade vid vattnet, solen sken och myggorna surrade ikring oss. Med andra ord var det lite svårt att slappna av, det är minst sagt på hugget.. Myggorna har verkligen varit ett problem idag, vart än man stannar är dem där, priset man får ta när det är vindstilla.
Vega har sprungit på duktigt idag, men bara när det är molnigt, (växlande molnighet har det varit idag, men solen har visat sig ofta). Mellan Furuögrund och Ostvik fick hon springa av sig ordentligt, det är en liten grusväg så där kunde hon vara lös.

Jag har tidigare skrivit om att jag skulle börja skicka ut min exakta position via en SPOT från och med den dagen då David börjar cykla med mig. Så kommer det inte bli då SPOT:en är försvunnen och kommer mest troligt inte komma tillbaka efter en åktur på ett biltak.





måndag 11 juni 2012

Sverige runt, cykeldelen: dag 14

Dag 14: Norrfjärden-Hemmingsmark, 37 km.

När klockan var 12.30 idag hade jag, Vega och David inte tagit oss iväg än. Tror att Lasse kanske var orolig att vi skulle stanna för alltid eftersom vi haft det så bra. Han cyklade därför med oss de första kilometerna för att vara riktigt säker på att vi skulle ta oss iväg på riktigt.
Vi kom inte så långt innan vi tog första stoppet, redan i Piteå stannade vi till för att köpa de sista grejorna vi kan tänkas behöva. Bland annat ett fästinghalsband åt Vega. När vi var i Piteå bestämde sig solen för att titta fram, härligt! Vi cyklade över cykelbron till Bergsviken och precis på andra sidan finns en liten båtplats där vi stannade för att luncha, eller vad man nu ska kalla det klockan 16.00 på eftermiddagen.. Lasse (med Gertruds tips och råd) gjorde i ordning och skickade med oss en riktig lyxfikakorg i morse, fylld med mackor, våfflor, bullar, mjuk sockerkaka, risifrutti, äpplen. Det var så gott! Tack! Det var så härligt att sitta på en brygga, titta ut över ett stilla vatten som bara rörde lite på sig då en och annan fågel simmade förbi.
Som vi startade så sent kom vi inte heller så långt. Men det är ju inte det viktigaste :) Vega har som vanligt växlat mellan att åka i vagnen och sprungit bredvid.




 

Sverigerunt, cykel: dag 10-13

Dag 10: Melderstein-Örnabben, 41 km.

Nu cyklar jag efter Cykelspåret längs ostkusten, idag var första dagen jag hade "problem" med det. Det saknades skyltar på några ställen. Som tur är finns det många snälla människor man kan fråga om vägen :) Från Råneå cyklade jag mot och över Sundom. När jag sen kom ner till E4:an, såg jag efter att jag cyklat en liten bit efter den hårt trafikerade vägen att jag missat en avtagsväg jag skulle ha följt istället. Längs med E4:an har en grusväg bygds så att man ska slippa cykla där, men som sagt missade jag den. Så det var bara att cykla på, men det var iaf bara en kilometer.
Solen värmde gott hela förmiddagen! Vädret ändrades sedan snabbt på eftermiddagen. Himlen var helt blå fram till lunch. Men helt plötsligt blev hela himlen täckt an moln som bara blev mörkare och mörkare..
När jag skidade träffade jag en man, Keijo Nukumaa och hans dotter Anna, från Örnabben med draghundar. Han passade jag på att hälsa på nu när jag hade vägarna förbi. Sen hade jag sådan tur att jag fick sova över där och på så sätt slippa undan regnet. När jag hade några hundra meter kvar dit öppnade sig hela himlen och regnet började fullkomligt vräka ner. Jag blev alldeles valpsjuk när jag var där, han hade helt galet söta huskyvalpar som jag fick leka lite med, mys!



Dag 11: Örnabben-Norrfjärden, 78 km.

Jag startade i Örnabben lite senare än jag brukar göra då tanken först var att jag bara skulle ut till Lövskär i Luleå. Men de jag skulle hälsa på där hade fått magsjuka under natten. Därför bestämde jag mig för att cykla vidare till Norrfjärden. Samma man som jag skrev om häromdagen, Lasse Berglund, som jag träffade i vintras i Pieskehaurestugan bor här tillsammans med sin fru Gertrud.
För att komma hit avvek jag från cykelspåret i Hälleström till Sjulsmark. Framme i Sjulsmark ringde jag till Lasse som kom och mötte upp så att jag skulle hitta rätt. Vädret har varit bra hela dagen, växlande molnighet och lagom varmt enligt mig, för varmt enligt Vega som låg i kärran mest hela dagen.
Jag cyklade genom Luleå idag på självaste studentdagen. Med andra ord väldigt mycket folk. Flera lastbilsflak med glada, sjungande studenter. Trångt och ganska svårt att hitta rätt. Men som tur var fanns även här flera snälla människor som hjälpte mig att hitta rätt.
Sverige är ett vackert land! Det finns många idylliska platser i vårt land och platserna här ikring Norrfjärden är helt klart några av dem!
När jag kom fram till Lasse och Gertrud hade de fixat i ordning en friggebod till mig. Så när jag kom fram gick vi dit och tittade på den det första vi gjorde. När vi sedan gick tillbaka till cykeln för att hämta packningen satt sig Vega ner i protest och vägrade gå mot cykeln. Hon ville absolut inte åka mer idag, det skulle hon ju inte heller få göra med hon kände nog att hon var tvungen att ta det säkra före det osäkra.
På kvällen blev jag bjuden på god middag till den kom också broder nummero 2 som jag också träffade i Pieskehaure, Bernt Berglund tillsammans med sin fru Gunilla. De har Kennel Flatham's med superfina Flatcoated Retrivers. Gunilla jobbar på Djurkliniken i Öjebyn och hon hade med sig fina presenter till Vega från dem; koppel, ben, fästingspray och blinklampor till Vegas halsband så att hon ska synas bra i trafiken när vi sedan kommer söderut. Tack snälla ni! http://www.djurklinikeniojebyn.com/
Dag 12: Vila

Efter att Lasse tittat på min cykel såg han att mitt bakdäck var väldigt slitet. Vi åkte till Piteå för att få det fixat. Tack, ni är för snälla mot mig!
På eftermiddagen blev vi (betoning på vi, alltså jag och Vega) bjudna på en favorit till oss. Våfflor :) Vega (även jag..) blir så bortskämda av Gertrud och Lasse att jag är osäker på om jag kommer att få med mig Vega härifrån.
Vi åkte och kollade på fiskepremiären i Holsträsket innan vi åkte till Bernt och Gunilla på middag. Säsongens första grillning. Det var så gott! Tack. På kvällen åkte vi sedan till Luleå för att hämta David med tåget! Så nu har han äntligen kommit! Han höll först inte på att få komma med tåget, personalen nekade honom först att kliva på tåget med all sin packning. (Cykel med kärra tar lite plats..)- Men efter att David berättat hur han och jag träffats och att han skulle cykla med mig så lät de honom gå på tåget! Det var tur :)



Dag 13: Vila

Idag åkte vi (Jag, Vega, David, Gertrud och Lasse) till Storforsen, som är en fors och vattenfall belägen i Piteälv. Väldigt passande som det var vid Pitälvs början jag träffade Bernt, Lasse och David :) Fallet har en fallhöjd på 60 meter (totalt 82 meter) och genomsnittligt vattenflöde på 250 kubikmeter per sekund. En av Europas största forsar, dessutom oreglerad! Riktigt maffigt! Vi hade dessutom rätt så tur med vädret, på morgonen regnade det, men medan vi var där hade vi nästan uppehåll. Gertrud hade ordnat med gott fika som vi fikade där ute. Vi var även till Sikfors och kollade på Laxtrappan där, men inga laxar fanns där nu.
När vi kom tillbaka började vi fixa med cyklarna (okej, mest David. Jag kollade mest på...) och efter det blev vi  bjudna på hamburgermiddag. På kvällen åt vi sedan våfflor. Det är så galet gott och hemgjord hallonsylt fick vi på dem. Det är helt klart bland det godast som finns.
Tack snälla Gertrud och Lasse för er gästfrihet! Det har varit så trevligt att få vara här hos er!