tisdag 1 september 2015

30/8-15 1 km efter Singistugorna-Bron vid Gáppejåhka, 24 km

30/8-15 1 km efter Singistugorna-Bron vid Gáppejåhka, 24 km
Fjällfararnas gröna band: dag 14

Det blåste rätt så hårt i natt och periodvis regnade det kraftigt. Fördelen med vind är att det inte blir någon kondens i tältet. Så många fler superfördelar med det kan jag inte komma på för myggfritt blir det ju så snart man stänger tältet ändå. 

Under tiden vi åt vår frukost var det uppehåll i regnandet men så snart vi började att packa kom regnandet. Hela dagen har sen skurarna kommit och gått. Mina fötter har börjat komma in i ett vandringmode och känns allt bättre för varje dag. Jag har klarat mig utan tejp både igår och idag, medan Julias fötter blir snarare mer och mer ömma. Kanske för att hon trampat snett några gånger.. 

Vatten kan verkligen ha väldigt många färger, varje dag ser vi nya nyanser av vattnets färg. Vi vandrade längs med Tjäktjajåkka hela vägen ner till Kaitumjaurestugorna. Halvvägs dit slog Julia i sitt smalben i en sten och fick en enorm bula. Förutom några väldigt steniga partier var vandringen dit ner väldigt vacker. Just innan stugan mötte vi en niondeklass som var ute på tur. I Kaitumjaure blev vi bjudna på saft av stugvärden sen köpte vi lite gott i butiken innan vi lunchade och sen gick vidare. En bit efter Kaitumjaure mötte vi Vladimir igen. Alltså den 78 åriga mannen. Han blev väldigt glad över att se att vi funnit hans mugg som han tappat strax efter Singistugorna. Jag och Julia har tagit för vana att plocka upp allt vi hittar längs leden för att sen lämna det någonstans där det passar bättre. Typ hos en ägare av prylen eller en soptunna. Förra veckan kunde vi återförena en vattenflaska med dess ägare. Ingen av gångerna visste vi innan ägaren dök upp vem som hade tappat dom. 

Sista biten ner till Teusajaurestugorna var väldigt brant. Från Teusajaure väntar en roddled över sjön Teusajaure. Med roddled menas att det ligger några ekor och väntar och att man får ro över den biten själv. Jag och Julia behövde däremot aldrig ro som vi delade eka med Vladimir. Han lät oss inte ro utan ville göra det själv för han tyckte inte att det var någon kvinnosyssla... När vi kommit över till andra sidan gick vi upp en bit längs med Gáppejåhka tills vi kom till hängbron. Den gick vi över och slog sen upp tältet på andra sidan. Medan vi slog upp tältet hade vi uppehåll från regnet, men sen hann vi inte mer än att lägga in liggunderlagen förrän det började att regna på nytt. Då var det skönt att vara i skydd! 30/8-15 1 km efter Singistugorna-Bron vid Gáppejåhka, 24 km
Fjällfararnas gröna band: dag 14

Det blåste rätt så hårt i natt och periodvis regnade det kraftigt. Fördelen med vind är att det inte blir någon kondens i tältet. Så många fler superfördelar med det kan jag inte komma på för myggfritt blir det ju så snart man stänger tältet ändå. 

Under tiden vi åt vår frukost var det uppehåll i regnandet men så snart vi började att packa kom regnandet. Hela dagen har sen skurarna kommit och gått. Mina fötter har börjat komma in i ett vandringmode och känns allt bättre för varje dag. Jag har klarat mig utan tejp både igår och idag, medan Julias fötter blir snarare mer och mer ömma. Kanske för att hon trampat snett några gånger.. 

Vatten kan verkligen ha väldigt många färger, varje dag ser vi nya nyanser av vattnets färg. Vi vandrade längs med Tjäktjajåkka hela vägen ner till Kaitumjaurestugorna. Halvvägs dit slog Julia i sitt smalben i en sten och fick en enorm bula. Förutom några väldigt steniga partier var vandringen dit ner väldigt vacker. Just innan stugan mötte vi en niondeklass som var ute på tur. I Kaitumjaure blev vi bjudna på saft av stugvärden sen köpte vi lite gott i butiken innan vi lunchade och sen gick vidare. En bit efter Kaitumjaure mötte vi Vladimir igen. Alltså den 78 åriga mannen. Han blev väldigt glad över att se att vi funnit hans mugg som han tappat strax efter Singistugorna. Jag och Julia har tagit för vana att plocka upp allt vi hittar längs leden för att sen lämna det någonstans där det passar bättre. Typ hos en ägare av prylen eller en soptunna. Förra veckan kunde vi återförena en vattenflaska med dess ägare. Ingen av gångerna visste vi innan ägaren dök upp vem som hade tappat dom. 

Sista biten ner till Teusajaurestugorna var väldigt brant. Från Teusajaure väntar en roddled över sjön Teusajaure. Med roddled menas att det ligger några ekor och väntar och att man får ro över den biten själv. Jag och Julia behövde däremot aldrig ro som vi delade eka med Vladimir. Han lät oss inte ro utan ville göra det själv för han tyckte inte att det var någon kvinnosyssla... När vi kommit över till andra sidan gick vi upp en bit längs med Gáppejåhka tills vi kom till hängbron. Den gick vi över och slog sen upp tältet på andra sidan. Medan vi slog upp tältet hade vi uppehåll från regnet, men sen hann vi inte mer än att lägga in liggunderlagen förrän det började att regna på nytt. Då var det skönt att vara i skydd! 






















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar