Fjällfararnas gröna band: dag 13
Det blev rätt så hårt väder under natten. Vinden tilltog i styrka och likaså regnet. Det var lite som att befinna sig i en tvättmaskin. Som tur var hade vi stormsäkrat tältet innan vi gick och lade oss, men vissa av dom hårdaste vindbyarna fick till att skaka om tältet ordentligt. Regnet piskade mot duken och på något vis hade hela golvet blivit blött under natten så vi hängde upp liggunderlagen på tork inne i vindskyddet medan vi åt frukost. Ute kunde vi inte hänga något som det regnade.. Som regnandet inte helt ville ge med sig så fick hundarna ta på sig sina regnkläder innan dom fick lämna vindskyddet. När Bounty kom ut var hon överlycklig över att se ett snöfält och svansen började att vifta så snabbt att hon hade svårt att hålla balansen medan hon lekte på snön.
När vi vandrat en stund bestämde sig solen för att göra ett försök att skina igenom alla regnmoln. Något den nästan lyckades med! Hela dalgången målades i ett vackert sken och bakom oss bildades en regnbåge.
Flera vattendrag behövde vi korsa innan vi nådde Sälkastugorna. Gårdagens och dagens regnskurar hade ökat på vattennivåerna rätt så rejält. Mellan flera av dessa vattenövergångar var vi tvungna att gå över stora stenhav. Julias fötter och knän gillar inte att gå på steniga partier. Framme vid Sälkastugorna sen åt vi vår lunch och spanade in butiken. Mycket såg frestande ut, men det är däremot inte tanken på en tyngre ryggsäck så vi nöjde oss med en påse torkad mango.
Efter att ha haft en längre paus sittandes med ryggen mot en av stugorna gick vi vidare söderut. Flera vattendrag skulle korsas, men dom flesta hade nu en bro. Ännu flera steniga partier skulle vi också vandra över innan vi kom fram till Kuoperjåkkå där vi tog ännu en paus. Vi hann inte mer än komma fram till vindskyddet förrän det började att regna. Vi mötte flera som vi mött tidigare dagar inne i vindskyddet, bla två belgiska tjejer och ett amerikanskt par. Sen mötte vi Vladimir, en 78 årig man som ska vandra hela kungsleden från Abisko till Hemavan. Imponerande!
Efter att ha vilat en stund och låtit regnet avta så vandrade vi vidare. Julias fötter plågar henne så pass att varje steg för henne har blivit en pina. Vi bestämde oss därför för att ta en lite kortare dag idag och stannade strax efter Singistugorna för att sätta upp tältet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar