Fjällfararnas gröna band: dag 16
Bästa tänkbara starten på en dag kan tänkas vara en god frukost. Jag älskar frukost och frukosten på Salto var verkligen fantastisk. Efter att ha avnjutit frullen i lugn och ro började vi att gå betydligt mycket senare mot vad vi brukar att göra. Vädret var långt över förväntan. Igår var det svårt att tro att det någonsin skulle bli helt strålande igen men det var det när vi vaknade. Inte ett moln på himlen!
Leden från Saltoluokta är verkligen välmarkerad genom skogen. Det är rött på var och varannat träd och skyltar som visade vägen vid varenda tänkbara korsning. Trots detta lyckades vi, liksom 10 andra, att gå fel någonstans och hamna vid Dánagådno. För att komma på rätt led igen fick vi gena över en härlig surmyr. Fördelen med det var att vi hamnade mitt i ett hjortronparadis inte många andra verkar ha varit vid. Åter på leden gick vi till Autsutjvagge och åt lunch. Solen är varm och skön, men vinden riktigt kall. Men vi hittade en läplats så vi hade det väldigt skönt i solen.
Landskapet vi vandrade genom till Sitojaurestugorna var sagolikt vackert! Just innan vi kom fram till stugorna lyckades en geting flyga in i mina uppkavlade byxor. Precis som att det var mitt fel så bet han mig inte bara en gång utan tre. Det gjorde så jäkla ont! Vi gick ner till roddbåtarna som väntade vi roddleden och hoppade i en av ekorna för att börja ro över till Svijnne. Det var lättare sagt än gjort att ro i den rådande vinden. Båtarna var väldigt vindkänsliga så jag kunde bara ro på ena sidan för att den inte skulle byta riktning och snurra runt istället.. Jag kunde inte heller ro normalt, alltså baklänges, för även då snurrade båten. Jag fick ro dom 4-5 km framlänges. Tungt var det men det fungerade, men andra som sett oss måste ha tänkt på sällskapsresan eller liknande... Jag skrek åt Julia om vart dom jävla bojorna var och Julia skrek tillbaka i halv panik, eller helskräck... Men över kom vi och det helskinnade! Eller nja, vi kom kanske inte helt exakt dit vi hade tänkt utan drev förbi bryggplatsen ett stycke och inte heller kunde jag ro dit därifrån då det var för grunt och vinden rätt emot oss. Så vad gör man då? Jo, man hoppar ur båten och drar sin kära lillasyster och hundar medan Jullan hjälper till så gott hon kan med en åra. Sån jävla circus.
Vi tog den sista båten från Sitojaure. Det betyder att man måste ro tillbaka med en av dom andra båtarna på släp tillbaka dit och sen tillbaka igen till Svijnne. Alltså tre vändor. Som roddturen över var rätt så jobbig var detta något jag gruvade mig för. Dock helt i onödan för vi hann inte mer än att komma i land förrän en kille kom gåendes som tänkt sig ro över till Sito. Jag och Julia kunde således gå vidare.
Tanken var att vi bara skulle gå ett litet stycke, men vi fann ingen lämplig tältplats med vatten. Därför fortsatte vi över berget till Aktse. En vandring bland galet mycket ren och en vacker solnedgång. Lättnaden var total när vi hittade en bra tältplats efter 9 extra kilometer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar