Fjällfararnas gröna band: dag 35
Det dåliga vädret som var igår gav upp under natten och morgonen bjöd på ett helt okey väder! Så snart vi packat och städat oss ut från stugan började vi att gå mot ledens startpunkt en dryg kilometer öster om campingen. Så himla skönt att vara i rörelse igen!
Så snart vi kom fram till leden såg vi hur blöt den var. Det första vi skulle gå över var en liten myr som förvisso hade en spång över sig men den doldes en bra bit under vattnet. Precis efter myren mötte vi en jägare med bössan över axeln. Han berättade att leden skulle vara blöt en bra bit till. Det visade sig sen att den var det dom första 10 kilometerna, iaf till och från över myrarna. Så det dröjde inte länge förrän våra skor var precis lika genomvåta som i förrgår. Jag kan förstå att människor som bor ute på fjället vill/behöver använda motoriserade färdmedel så som fyrhjulingar. Det är däremot synd att dessa förstör marken och gör lederna blötare än vad dom skulle behöva vara.. Där dom kört över myrarna var det som bäckar där hjulen gått.
På vägen upp till Östra Vardofjället drog en dimma in som dolde utsikten för oss när vi kom upp på ledens högsta punkt. På vägen ner sen så lättade dimman och ut ur dimman kom ett par och vandrade med ett par hästar. Det visade sig att dom bodde på Vardofjäll och nu skulle dom ner med en märr och dess hingstföl för att fölet skulle säljas. När dom gick där med fölet knutet vid stoets sida kändes det som att jag förflyttades bakåt i tiden. Det var så fint att se!
Efter att ha ätit lunch vid en bro väster om Gottern så passerade vi gården Vardofjäll. Jag hade inte direkt förväntat mig att gården skulle vara så pass stor som den ligger verkligen mitt ute i ingenstans. Mitt ute i ingenstans är för övrigt väldigt vackert!
Vi gick genom det höstiga björkskogslandskapet till Åtnikstugan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar