måndag 28 september 2015

28/9-15 Gäddede-Hällingsåfallet, 24 km

28/9-15 Gäddede-Hällingsåfallet, 24 km
Fjällfararnas gröna band: dag 43

Efter att ha ätit en god frukost skjutsade Gunnar oss tillbaka till Gäddede så att vi kunde fortsätta vår vandring. En dag med väg var som väntade oss samt solsken. Det var dock inte bara solen som letat sig tillbaka idag, det gjorde även knotten. Varje gång vi stannade till blev vi attackerade av dom. 

 Vi började med att gå i våra nya stövlar men bytte ganska snart till gympadojjor och sandaler istället. Det mesta av värmen ar försvunnit från luften, den är så där höstigt frisk, men solen värmer verkligen! 

Från Framnäs följde vi vägen till Häggnäset. Att vandra väg upplever jag som döden för mina fötter. Asfalt är det som är värst, men från Framnäs är det grusväg vilket är något bättre! Det var just längs denna grusväg som jag drog min pulka på en kanotvagn för första gången i vintras under min vitabandettur. Men då behövde jag bara följa vägen mellan Gamla Murunäs och Gussåsen där jag vek av upp till Murufjället. Det är betydligt mycket lättare att gå utanför lederna på vintern är på sommaren så nu fick det bli till Häggnäset och sen upp till Hällingsåfallet varifrån jag kan ta en stig över Munsvattnet, Lobbersjön och Vinklumpen till Valsjöbyn. 

Att kunna packa upp pannkaka ur ryggsäcken att äta till lunch är höjden av lyx och något jag fick göra idag! Jag testade lite olika nya toppingar och blandningar att ha på idag. Det blev messmör på alla som jag sen provade att kombinera med bla ostbågar, daimcoockies och snickers. När vi ändå är inne på mat så måste jag också nämna dom goda hallonen vi fann längs vägen! För mig är det viktigt att varje vandringsdag fylls med mer än att bara gå :) 

Jag kan inte säga annat än WOW om Hällingsåfallet. Är verkligen glad över att vi gick som vi gick idag så att jag fick komma till denna häftiga plats. Se vattenfallet och kanjonen. Efter middagen blev det lyxfika med ost och kex som mamma skickat med ❤️ 


















27/9-15 Gäddede, vilodag

27/9-15 Gäddede, vilodag
Fjällfararnas gröna band: dag 42

Vi har haft en supertrevlig dag tillsammans med Gunnar och Kersti. Många skratt och en supernöjd Vega som fått leka med några av sina favoriter. 

På kvällen blev vi bjudna på min favoritmaträtt pannkaka! Ett stort tack till Gunnar och Kersti för två trevliga dagar!

27/9-15 Gäddede, vilodag

27/9-15 Gäddede, vilodag
Fjällfararnas gröna band: dag 42

Vi har haft en supertrevlig dag tillsammans med Gunnar och Kersti. Många skratt och en supernöjd Vega som fått leka med några av sina favoriter. 

På kvällen blev vi bjudna på min favoritmaträtt pannkaka! Ett stort tack till Gunnar och Kersti för två trevliga dagar!

söndag 27 september 2015

26/9-15 Balkesbourke-Gäddede, 35 km

26/9-15 Balkesbourke-Gäddede, 35 km
Fjällfararnas gröna band: dag 41

Vädret var väldigt hårt i natt och när vi skulle lämna vindskyddet i morse var vi tvungna att hålla hårt i dörren för att den inte skulle flyga upp. Regnet piskade i ansiktet och dimman låg tät. Men det blev allt bättre i takt med att vi kom på lägre höjd. 

Nere vid Sjnaptjanjaevrie var det dags för ett vad igen. Men idag var vattnet grundare mot igår så det räckte med att ta av sig skorna och dra upp byxbenen. Igår var jag tvungen att ta av mig byxorna och vattnet var betydligt mer strömt. Så det gick bra, men fötterna blev småkalla. Fötterna fick snabbt upp värmen igen så snart vi fick på skorna och började att gå och nu uppför igen. Apropå skor och fötter så är våra kängor totalt genomblöta. Det plaskar allt mer inne i dom för varje steg vi tar och det börjar att vara ohållbart. Vi har lyckats torka up skorna nån natt den senaste veckan men det hjälper inte då dom blir genomblöta redan första timmen som vi går.  

Vi gick på till Väktarmon och diskuterade fram och tillbaka vilken väg vi skulle ta vidare till Gäddede. Vädret var grinigt. Blött och blåsigt. Så efter att ha ätit vår lunch i vindskyddet fick det bli bilvägen till Gäddede över Rolandstorp. Vi ville komma fram till Gäddede så snabbt som möjligt efter att ha pratat med pappa som erbjudit sig att köpa stövlar åt oss och möta upp oss där. Det kändes verkligen som en räddning när pappa kom med det här förslaget. Han åkte till Landbys i Östersund och hittade två par lämpliga Avignonstövlar där som dessutom var väldigt vackra i färgen! 

En stund efter att vi kom fram till Gäddede dök Gunnar, till Vegas stora glädje, upp. Hon blev överlycklig över att träffa honom igen! Och kort efter det kom pappa och Ingeborg. Så himla mysigt att pappa kom :) Vi fick inte bara stövlar och kramar utan också massa godis och Ingeborgs nybakade bullar och hemmagjorda saft. Finaste pappsen som ställer upp i alla lägen ❤️ Det är nog inte många fäder som skulle köra 27 mil enkel väg för två par stövlar. 

Hela kvällen blev en fest för vi följde med Gunnar till Vågen där Kersti väntade i deras nya stuga. Det blev för många känslointryck för Vega under en och samma dag. Träffa flera av sina favoriter under en så kort tid gav nästan en blockning för en stund. Vega älskar verkligen Gunnar och Kersti samt deras hundar. Hon tog sig dock snabbt och började att bara stornjuta av sällskapet. I stugan väntade en stor påse med godsaker åt oss som mamma skickat med upp. 

Kvällen blev supermysig med massa skratt och god mat och dryck.  



















25/9-15 Lejarfallet-Balkesbourke, 21 km

25/9-15 Lejarfallet-Balkesbourke, 21 km
Fjällfararnas gröna band: dag 40

Det är verkligen förvånansvärt varmt ute för säsongen nattetid. I natt var det för varmt för att ha sovsäcken stängd tom! I vanliga fall brukar dessutom tältet vara täckt av kondens på morgonen den här tiden på året. I more var tältet snustorrt trots att vi tältade i skog. Vi packade samman och åt frukost ute. Hann dock inte mer än att ta en första tugga av gröten förrän det började att regna. Den har det regnat precis hela dagen. Det har växlat mellan att ösregna och att dugga. 

Vi gick genom regnet längs med Lejarälven. Vid Lejarfallet ändrades leden markant från hur den var igår. Härifrån var det både spänger, fler markeringar och träd som fallit över leden var borttagna samt lättare att gå. Så det gick väldigt fort att gå ner till Ankarede. Framme i Ankarede tilltog regnandet i intensitet och började att fullkomligt vräka ner. 

Helt fram till Ullersjöbäcken var det spänger över dom blötaste partierna, men efter det var det ospångat och våra blöta fötter blev allt blötare. Terrängen började att ändra form och karaktär. Det blev allt stenigare och kuperat. Regnandet lugnade ner sig något när vi närmade oss Rödfjällsstugan men bara för att komma tillbaka med ännu större kraft så snart vi kommit in i stugan. Det började att blåsa hårt och spöregna. Så vi satt kvar i stugan tills att regnandet lugnade ner sig. Det gjorde det efter 4 timmar. Det slutade inte helt, men nu var det mer av ett duggande slag.

Vi gick vidare till samevistet Sielken. På vår väg dit och därifrån var vi tvungna att gå över blöta myrar. Det plaskade om fötterna där vi gick och på flera ställen var det svårt att se vart stigen egentligen gick. Det gick rätt så bra att gå helt fram till att vi skulle gå över jokken 700 möh. Där hade bron gått sönder och mer eller mindre försvunnit helt. Så vi började att leta efter ett lämpligt vadställe. Allt regnande dom sista dagarna hade gjort så att det var väldigt mycket vatten i rörelse. Efter en längre stund av letande fann vi en plats där vattnet var lite mindre djupt och rätt så lugnt. Men att säga att det var varmt vore att ljuga. Som mest räckte vattnet ett bit upp på låret, och var isande kallt... Jag gick över först med Bounty på magen. Medan jag gick hoppade Vega i med kläderna på och säcken på ryggen och simmade över. Efter att ha fått på mig byxorna igen kastade jag över sandalerna till Jullan så att även hon fick känna på vattentemperaturen. Samtidigt som vi höll på att gå över tilltog både regnet och vinden i styrka. Som tur är får man upp värmen snabbt så snart man börjar att gå. 

Vi kom inte ut på leden från vårt vadställe så därifrån fick vi gå minst två kilometer oledat. Det tar verkligen mycket längre tid att gå ospårat. När vi kom fram till leden igen så drog en dimma in som blev allt tjockare i takt med att det började att skymma. Framme vid Balkesbourke bestämde vi oss för att stanna i vindskyddet över natten. Jag vet, dom får bara nyttjas i nödsituationer. Men vi var genomblöta och trötta så det kändes befogat speciellt då vinden tilltog i styrka.