måndag 26 maj 2014

Via-alpina dag 27

Dag 27: Obere Wolayer Alm-St. Lorenzen
Nu har jag slängt om rutten en del, istället för att röra mig uppe i bergen kommer jag att de närmsta dagarna gå genom dalgången Lesachtal. Det ska regna rätt så mycket de kommande dagarna och lavinrisken anses därför hög i det område jag skulle ha rört mig över. 
Klockan hade passerat midnatt igår när jag skulle leta mig tillbaka till tältet. I bäckmörker är det inte lätt att finna ett tält vill jag lova! Mitt lokalsinne/sinne för att hitta blir inte bättre, även fast man kan tro det då jag är ute och flänger som jag gör. Natten var rätt så kall, men jag och hundarna kurade ihop oss tillsammans. Vi vaknade dock tidigt pga kylan, redan före fem. Så det var bara att laga lite frukost och börja att röra på sig för att bli varm igen. 

Jag gick längs med Wolayer Bach hela vägen ned till Gail som är huvudfloden för denna dalgång. Vi startade på 1709 möh och kom ner till 1000. Första kilometrarna var genom ett snötäckt vinterlandskap, så mötte vi våren allt eftersom och tillsist var vi nere i sommaren. Inte illa med tre årstider på en dag! 
Man får aldrig slappna av när man vandrar, bara när man ligger helt horisontalt. Idag gjorde jag misstaget att slappna av och börja tänka på annat när jag kom ner till barmark och en grusväg. Hann inte mer än börja tänka på annat så vek sig högerfoten så illa att jag föll. Gjorde något så djävulskt ont och med det växte bråcket jag har på den foten. Som tur var väntade ett vad lite längre ned för den grusvägen. Det ska gå en väg över den plats där vi vadade, men halva var bortspolad. Vattnet var isande kallt och på djupaste stället nådde det mig up för halva låret. Fick först gå en gång med min packning, sen gå tillbaka för att hämta Bounty och sen gå tillbaka en sista gång för att hämta Vegas packning. Vega visade prov på sin smidighet genom att gå på de uppstickande stenarna så långt det gick för att sedan, från stillastående, hoppa de sista 2 metrarna! 

Så kom vi till byn Nostra och några kilometer senare Birnbaum där vi stannade för att luncha. Hundarna blev snabbt populära bland förbipasserande, (hundarna var däremot mest intresserade av att sova). Jag gillar inte tanken på att något i vandringen ska bli en "transportsträcka". Men när regnet kommer och man går längs en väg blir det lätt att man bara nöter kilometer så blir det inte mycket mer än det.. Men byarna vi passerade på vägen till St Lorenzen var väldigt pittoreska. I St Lorenzen åt jag lunch tillsammans med mannen från nationella fjällräddningen som jag träffade igår samt ägaren av hotellet/restaurangen som jag ska stanna på för natten, även han är fjällräddare. Väldigt intressant att höra om deras arbete! 









5 kommentarer:

  1. Fantastisk natur. Känner rädsla för er när jag förstår hur brant o halt det kan vara. Var rädd om er alla tre. Stor varm kram // Kersti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen vackert! Nu kommer det att vara väldigt lugnt ett tag framöver. Närmsta dagarna kommer att vara i en dalgång. Sen kommer det att vara mindre brant och mindre snö mot vad vi haft i det senaste efter det. Sen när det brantar på igen så hoppas jag att ner av snön smält undan. Kram

      Radera
  2. Jag följer dig med stort intresse och beundra dig som får uppleva så mycket. Lite orolig blir jag när jag höra om dina fötter. Var rädd om dig och krama hundarna. Marieanne i Edsåsdalen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marianne! Mina fötter har alltid strulat, pronerar så mycket när jag går. Idag har vi en vilodag, så jag tror att dem är bra (bättre) imorgon. Ska få följa med när fjällräddarna tränar sina hundar ikväll. Ska bli väldigt spännande!

      Radera
  3. Grattis i efterskott och ha en fortsatt fin tur./Henrik

    SvaraRadera