Via-alpina dag 8

ÜDag 8: Jeram-Porezen

I natt var det betydligt varmare, men så var hela himlen täckt av moln också. Hela dagen har varit mulen. Men som tur var behövde vi bara gå i regn sista timman.

Vi följde skogsvägar tills dess att det var dags att ta av på en stig som ledde sista biten ner till Navaki Dolenji. Stigen var djup och brant, kändes lite som att befinna sig mitt i en bob-bana.

Sen gick vi vidare till Poljane, en pittoresk liten by. Hade det inte varit för att det stod nya bilar parkerade lite varstans skulle jag vara helt säker på att tiden stannat. Vad invånarna i dessa småbyar lever av har jag ingen aning om. Men man ser flera som påtar på i trädgårdsland eller fixar med något tak eller går med nån skottkärra. Det kan ju inte bara vara på hobbynivå tänker jag när det är som idag mitt i en vecka. Inte heller ser dem ut att ha nått pensionsålder. Väldigt trevligt ser det däremot ut! 

Från Poljane började den riktiga stigningen upp till Porezen. Poljane ligger på 512 möh, de kilometrarna därifrån till Porezen ska man ta ca 1100 höjdmetrar. Vissa av dem väldigt brant. När jag börjar bli trött, vilket jag blir, så börjar jag att räkna från 1-100 sen är det på repeat.  Om och om räknar jag och tänker tankar som "Om jag skulle glömma ****** är det värt att gå tillbaka och hämta det". Sen går jag igenom allt jag har i packningen. Jag tänker också, om det skulle vara 1 km bort, värt det? 5 km bort, värt det? osv. 

En sak som jag tänker i ord flera gånger om dagen är; "Nu känns ryggsäcken mycket lättare". Varje gång jag tar på mig ryggsäcken tänker jag den meningen. Det är däremot ytterst sällan jag faktiskt tycker så. Men tänker man en sak tillräckligt många gånger så blir det till slut en sanning. 

Igår upptäckte jag att jag hade en blåsa längs med nagelbandet på min högre stortå. Har varit rätt så öm i just den tån några dagar, så jag tänkte att det blir nog bättre om jag tar hål på den. Så eldade på en nål och stack. Det var inte bara en blåsa längs med nagelbandet visade det sig. Den var under hela nageln. Tömde och tömde och tömde på vätska. Idag känns tån mycket bättre! 

Den sista kilometern upp till Porezen, kan tänkas vara den längsta jag vandrat i hela mitt liv. Det blåste friskt, en del av byarna var så starka att jag tappade balansen för en stund. Regnet piskade och ingen sikt. Kändes som om jag gick och gick och gick men kom ingenstans. Bounty hade jag på magen, hon gillar inte den här typen av väder. Men fram kom vi! I natt stannar jag i denna fjällstugas bivackrum.