Via-alpina dag 11

Dag 11: Ribcev Laz- Koca pri Savici

Jag sov minst sagt som en drottning i natt. På den tjocka madrassen var det mjukt och skönt. Kanske att jag har gått och blivit prinsessan på ärten?!

Bohinjsko Jezero låg helt blank och stilla när jag vaknade. Inte en krusning på vattenytan. Alla kringliggande berg speglade sig i dess glans. Sagolikt vackert!

Det är en förmån att vakna innan resten av världen gör det. Att få ha all denna skönhet helt för sig själv. Ingenting som stör eller distraherar, man kan bara insupa all dess skönhet och prakt. Något så vackert att man aldrig kan se sig mätt. 

Jag tog det väldigt lugnt i morse. Eller det gör jag förvisso alla morgnar. När man är ute så här lönar det sig aldrig att stressa, och vad spelar det egentligen för roll om något tar en eller två dagar? Tid saknar betydelse när man är ute som vi är nu. Man börjar följa en "inre klocka". Eller man lyssnar helt enkelt på sin egna kropps signaler. Säger kroppen att man är hungrig, stannar man och äter. Säger den att man är trött vilar/sover man osv. 

Det är ett väldigt enkelt liv jag lever just nu. Ett helt stressfritt sådant där några måsten inte existerar. Harmoni och balans råder! 

För att återgå till denna morgon. Jag kokade mitt vatten till mitt te. Satt sen och sippade på det medan jag beskådade naturen ikring mig. Sen packade jag allt samman och började följa sjöns sydsida till Ukanc. Skönt sätt att starta dagen på, vandra längs en mer eller mindre helt och hållet platt terräng. Från Ukanc gick det sedan lite uppför tills vi kom fram till Koca pri Savici. Redan klockan 10 var vi färdigvandrade för dagen. Så nu sitter vi intill Savica, doppar fötterna i det kalla vattnet. Skriver och läser, eller som hundarna gör, sover.. Vilodagar är välbehövliga. Vi har vandrat varje dag sen vi började i Muggia (Trieste), så idag var det dags. Igår vart också lite av en vilodag egentligen. Så imorgon kommer vi att vara fit for fight till 100 %!

Imorgon kommer vi att komma ut på Via-alpina-rutten igen.