fredag 9 maj 2014

Via-alpina dag 9

Dag 9: Porezen-Crna Prst
Var vaken en bra stund före sex i morse, och fick se en galet vacker soluppgång. skönt att ligga på skumgummi för en natt! Det sista av mitt vatten gav jag till hundarna igår och här uppe fanns inget vatten att finna. Inte en droppe vatten fann jag på den branta vägen ner till Petrovo Brdo. Men vilken lycka sen när jag fann en kran! 
På vägen ner passerade jag stora fält vitsippor. Vägen var bitvis både väldigt brant och hal så det gällde att ta det försiktigt.

Från Petsovo Brdo letade vi oss sedan upp genom skogen till att börja med för att sedan följa en rygg till Vrh Bace. Vädret har verkligen varit på vår sida idag. Sen gick vi upp på toppen Kobla, 1498 möh. Innan det var dags att gå ner till Na Kalu, 1362 möh. Fram tills dess så gick allt väldigt bra. Där mötte vi på snön. Till en början fungerade det bra att gå på snön, men desto brantare det blev desto svårare blev det. Att gå på skrå, blicka ner och tänka här får man inte tappa fotfästet. Skulle man göra det skulle det bli en väldigt lång åktur.. Att göra slag är inte så roligt när man han blånaglar på båda stortårna. Men det är bara ett att göra! De sista 400 metrarna upp till Kontni vrh (ett pass), 1646 möh. Var väldigt branta. zickzackade mig upp och var säker på att det skulle vara den sista jobbiga passagen för dagen. Väl där såg jag att jag skulle vara tvungen att traversera ett ännu brantare snötäckt område. Innan jag skulle vara framme vid det sista passet Cez Suho, 1766 möh. Tungan rätt i mun. Kan inte komma ihåg senast jag var så koncentrerad och fokuserad som under dessa passager. Vega tyckte att den sista passagen var alldeles för läskig och vågade inte gå. Så efter att ha kommit fram till Cez Suho var det bara att lämna ryggsäcken för att gå tillbaka till Kontni vrh. Jag tog Vegas väska och efter det vågade hon gå. 
De sista 100 höjdmetrarna upp till Crna prst gick problemfritt! Där var det helt snöfritt! 

Men vad trött man blir av en dag som denna! 1224 höjdmeter har vi tagit. Men det som tog allra mest på krafterna var helt klart att koncentrera sig så!
Men när jag går på sådana platser så tänker jag också, det är ju det här jag har gått skola för att klara.

Snöskor har jag ingen hjälp av. För att röra sig i den här typen av terräng behöver jag stegjärn. Rutten måste läggas om. Imorgon så går jag därför ner till Podbrdo. Därifrån kommer vi att ta tåget genom berget till Bohinjska Bistrica. Där hoppas jag på att finna stegjärn. Rutten vidare blir sedan längs med sjön Bohinjsko Jezero.  För att sedan följa leder som till sist kommer att ta oss till Koca pri Triglavskih. Där är vi åter på Via-alpina-rutten. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar