Dag 21: Thörl-Maglern-Achomitzer Alm
Just nu är jag så trött i både kropp och knopp att jag knappt orkar att skriva. Det har varit en lång och rätt så krävande dag.
2000 höjdmeter har vi tagit totalt enligt GPS:en, och det känns.
Vi har följt ryggen som utgör gränsen mellan Österrike och Italien i stort sett hela dagen. Vi började med att gå genom små skogsstigar rätt så brant tills vi kom till toppen Kapin, 1514 möh. Utsikten har varit jättevacker hela dagen, (när vi inte varit mitt i nån skog förstås, då har vi enbart sett träd)..
Snö och stormfällda träd har gjort att allt tagit så mycket mer tid mot vad det skulle behöva ha gjort. Eller tid är väl en sak, men energi. Det tar på krafter att behöva stampa till snön för varje steg för fästa och att gå runt träd i ofta oländig terräng känner också på.
Att gå på snö som omvandlats av våren är väldigt bra att gå på när det är kallt, då är den hård. Men när den mjukats upp av sol och värme är det som om man är med på cirkelträning. Man kommer till stationen med en tjockmadrass som man ska springa på, ett problem bara. Tidtagaruret gick sönder när man kom till just den stationen så man kommer aldrig vidare till nästa. Så kan känslan vara ibland iaf.
Stigen är inte heller lätt att följa när den göms under snön, när markeringarna för den även den finns under snön är det riktigt lurigt. Gjorde tabben att lita helt och hållet på det nerladdade GPX-spåret från via-alpina.org vid ett tillfälle idag. När jag var på väg ner från Kapinberg - Monte Capin DI Ponente som även det är topp som delas av Österrike och Italien. Stigen var helt försvunnen så jag tänkte att jag skulle använda mig av GPS:en för att komma på den igen. Den ledde mig till ett stup.. Så jag tänkte att bästa sättet att finna tillbaka till stigen är att sätta mig ner, ta något att äta och se mig omkring. Det var ett bra beslut, då såg jag ett fällt träd som något kapat i bitar med motorsåg. Det var alltså 117 meter ovanför den plats där stigen skulle gå enligt mitt spår..
När vi väl kommit tillbaka till stigen gick det sen bra för oss att ta oss vidare. Allt gick egentligen jättebra fram till se sista 175 höjdmetrarna till Achomitzer Alm. Där var det mycket snö. Även det gick bra, men det tog som sagt en del extra tid.
Just nu kommer jag inte ens ihåg vad jag har tänkt på idag. Det är rätt gött ändå att vara trött pga fysisk aktivitet. Tror att vi alla tre kommer att sova gott i natt.
Det har varit som om alla insikter vaknat över en natt. Från att inte ha sett en enda i stort sett så har jag idag mött massa mygg, bin, fjärilar etc. Sen har jag även stött på extremt aggressiva myror. Dem klättrade upp för skorna medan jag gick, sen följde dem strumporna upp till knävecken och där stannade dem till och bet. Säkert 10 stycken har gjort så på mig idag.
Jo just det, nu kom jag på en sak jag stört mig lite på.. Skyltarna, eller vägvisarna. Hemma har vi ju avståndet i kilometer. Här är det i timmar, så när man kommer till en skylt och det står 2 1/2 h, man går i 60 min och då möts av en ny skylt där det står 2 1/2 timme även på den. 45 min senare igen möts jag av en tredje skylt som det står 2 1/2 timme på.. Till slut blir man leds, eller den här var ännu bättre. Först står det 40 min till den plats jag ska på, 15 min senare möts jag av en skylt som det står 45 min på...
Vädret har varit på vår sida idag, solen har skinit från en i stort sett helt och hållet blå himmel. Hade säkert vara väldigt varmt om vi inte haft skugga i från träden.. Som sagt har vi mestadels gått genom skog, det var egentligen först när vi kom fram till Achomitzer Alm som den byttes ut mot ängar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar