Dag 35
När jag klev upp i morse täcktes marken ute av ett nästan decimeter tjockt täcke med nysnö. Det hade snöat hela natten och det kom att snöa precis hela dagen. Den enda variationen var hur stora flingorna som föll var.
När jag lämnade världshuset så följde jag bilvägen hela vägen till sjön Stora-Tjulträsket. Inte en skoter hade varit ute och kunde jag slippa spåra ett tag så kändes det bara dumt. Inte en bil mötte jag på hela vägen dit. Så beslutet kändes väldigt bra!
Över sjön var det bara till att spåra själv. Över Stor- och Lill-Tjulträsket. Några vyer erbjöds inte. Allt jag såg var olika nyanser av grått. Efter Vuomemyran hade jag och Vega det tungt upp för backarna. Efter en av dessa branter, som säkert inte känns lika branta när man inte måste saxa sig upp genom några decimeter djupsnö, så fick jag mötte en vitabandare. Kenneth och hans huskies kom emot oss. Vi stod och pratade en längre stund. Det var riktigt trevligt att träffa honom och få se hans fina hundar!
Sen hade vi bara några kilometer kvar till stugan. Men det var några riktigt tunga kilometer. Jag var så glad och lättad när jag till sist kunde se stugan! Jag möttes av den trevliga stugvärden som visade och hjälpte mig och hundarna till rätta i hundstugan.
Jag tände eld i kaminen och satte mig framför elden med en bok i handen för att försöka återfå värmen i kroppen. Stugan var helt utkyld, men snart spreds sig en härlig värme i rummet. Kroppen hade inte blivit blöt av snöandet, men fötterna. Genomblöta! Skönt att ta av sig blöta och kalla strumpor och skor. Ta på mig de härliga stickade och tovade tofflorna som Ida Haglund stickat åt mig! Sara Björk, jag älskar vantarna du stickade åt mig, jag har börjat att ha dom på mig varje dag och dom sitter som gjutna på handen. Idag har snön fått dom att tovas på insidan också.
Jag har alltid sett kungsleden framför mig som en motorväg överfull av andra skid- och skoteråkare. Men bortsett från Kenneth har jag inte mött en själ idag. Vart är alla skoteråkare när man som mest önskar spår? Jag kommer säkert att ångra detta uttalande imorgon när det är lördag och säkert väldigt (för) många skotrar längs leden ;)
Skönt att få krypa ner i sovsäcken nu när kroppen känns trött efter dagens slit. En skön känsla att känna att man tagit ut sig! Jag och hundarna gosade ner oss i hundfiltar och myste en lång stund efter middagen idag. Även om Alice skulle ha varit till större hjälp som pälsmössa idag än som draghund, så är hon iaf en mysig hund. Det kan man inte ta ifrån henne. Hon började att hjälpa till först när hon fick syn på stugan idag..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar