onsdag 25 mars 2015

22/3-15 Tsielejåkkstugan-Tjieggelvas

22/3-15 Tsielejåkkstugan-Tjieggelvas
Dag 30

Jag somnade 17.30 igår och sov sen non-stop till 05.45 i morse. Förkylningen suger ut mina krafter. Hade jag inte fått hosttabletterna av Bert i Tarrekaisestugan hade jag säkert inte fått sova alls. Jag var kanske lite piggare idag mot igår, men inte mycket. Ute snöade och blåst det. Alla spår från alla tusentals skotrar var som försvunna. 

Vinden förvandlade snö som föll till små projektiler som verkade ha till uppgift att borra sig in genom den hund som inte var täckt. Vinden var kall. Jag trädde buffen över näsan men insåg snart att jag inte ville ha den över munnen för den blev så blöt av min utandningsluft. Istället rullande jag ihop den och trädde den enbart över näsan. 

Sikten upp till Suoonjergårsså var dålig. Jag såg inget av min omgivning. Kunde inte se hur terrängen var om det var platt, nedför eller uppför. När sikten var som sämst såg jag två käppar/ledkryss åt gången. Som tur var blev sikten bättre på min väg ner mot Parka. Leden har dom senaste dagarna varit lite av en puckelpist eller som orgeltramp i en skidlek. Så ett rejält tag om skakeln behövs! Men det var en härlig utförskörning ner till samevistet. 

Just som jag kommit ner till Parka så skingrar sig molnen och solen börjar att lysa på världen och så kommer tre skotrar bakifrån som stannar. När skoterförarna tar av sig sina hjälmar ser jag att det är mina Laxsjö-vänner som jag träffade i Pieskehaure! Ett trevligt återseende. Vi tog en liten fika tillsammans innan det var dags att fortsätta. 

Vinden mojnade helt under förmiddagen men snöfallet kom och gick med växlande intensitet. 

Jag blev överraskad av att mötas av en kyrka i Västerfjäll och att den plats som såg ut att vara väldigt litet hade så många hus! Efter västerfjäll följde jag leden vidare över sjön och slog sedan upp tältet så snart jag rundat Suddumsuolo och kommit till land. Dom sista kilometerna över sjön gick väldigt trögt då snön börjat att klabba. 

Alice ville inte dra första delen av dagen, alltså upp till dagens högsta punkt. När jag skidade genom skogen ville hon helst stanna och lukta på varenda träd för att sen ta ett varv eller två runt dom.... Så det var bara att släppa lös henne. Men bitvis hjälpte hon faktiskt till mellan Parka och Västerfjäll! När jag kom ut på sjön tänkte jag att hon kunde ta hundpulkan ett tag. Det gick bra till att börja med men rätt var det var sprang hon förbi mig i världens fart. Då hade hon slingrat sig ur selen och var överlycklig över att åter vara fri.... Jag fick sätta remmen runt magen på henne så att hon inte kunde slingra sig ur selen mer och resten av vägen arbetade hon på väldigt bra medan Vega fick lunka på lös och få lite halvvila. 












2 kommentarer:

  1. Spännande att följa dina ups-and-downs. Det blir ingen vintertur för min del år, så man får leva på andras :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad tråkigt att höra att det inre blir någon vintertur för dig. Men snart är en ny vinter här med nya turmöjligheter och innan det en underbar vandringssäsong!

      Radera