Via-alpina dag 103

Dag 103: Antronapiana-Alpe Pozzetto

Det var någon form av festival i Antronapiana igår, det spelades musik till långt in på natten. Så det blev inte många timmar med sömn. Men det är konstigt vad kroppen har lätt för att börja styras av vanor. Sedan jag började vandra har jag vaknat mer eller mindre exakt klockan sex varje morgon. Så även i morse. Om det är äckligt när tältet är täckt av åmor när man vaknar på morgonen så är det snäppet värre när det är täckt med stora, feta, slemmiga, bruna mördarsniglar! Det var det i morse, dem satt på allt och lämnat långa ränder med slem efter sig. Det var det första jag upptäckte, det andra var att saker i absiden saknades. Ett av mina ilägg till skorna, mina stavar och min ena gympasko. Efter att ha sett mig om en stund fick jag syn på ena staven ett femtiotal meter bort från tältet, inte långt från det mitt ilägg. Efter att ha letat ytterligare en stund fann jag den andra staven och skon i motsatt riktning. När jag berättade om detta när jag checkade ut fick jag höra att det finns en tjuvaktig räv som bor i området som smyger omkring på nätterna och tar saker från tältgästers absider. Vad har jag för vakthundar egentligen?! Jag är oerhört lättad över att ilägget kom tillrätta, utan dem i skorna får jag extremt ont. 

Det stod klart redan från start att vi hade en grå och blöt dag framför oss. Vi började att gå ömsom på vägen och ömsom på småvägar samt stigar parallellt med vägen förbi Prato, 600 möh. Där vek vi in i skogen och gick upp till la Colma, 1570 möh. Sedan gick vi ned till nästa dalgång, Anzasca, som löper parallellt med dalgången Antrona som vi lämnade i morse. Från Madonna della Gurva, 480 möh, gick vi genom skog upp till Alpe Pozzetto, 1136 möh. Även idag blev det en väldigt lång dag, det börjar kännas i hela kroppen att vi gått så mycket de sista dagarna, men jag måste vara säker på att jag kommer fram till Rimella i tid på tisdag där jag ska möta Matilda. Som jag ser fram emot med ytterligare en vandringsvecka tillsammans med henne!