Dag 93: Monte di Predee-Larechia
Att börja dagen med att få se solen stiga upp bakom bergen är verkligen helt underbart! En sådan bra start fick jag idag, att himlen var helt blå gjorde såklart det hela ännu lite bättre.
Jag gick de resterande kilometerna ned till Prato-Sornico. Jag fann först inte matvaruaffären så jag fick fråga om vägen. Att sedan kalla det matvaruaffär vore nästan att överdriva märkte jag närjag fann den lilla källarlokalen. Snabbt stod det klart att jag inte skulle kunna köpa all den mat som skulle behövas för den kommande veckan. Speciellt inte som där inte fanns någon hundmat. Jag handlade några småsaker där innan jag gick ut till en husshållplats. Jag visste inte åt vilket håll jag skulle, så när en man kom gående stannade jag honom för att fråga vart närmsta lite större matvaruaffär kunde tänkas finnas. Han sa var den fanns och sedan frågade han mig när bussen dit skulle gå. Den skulle inte gå förrän en timma senare visade det sig. Då erbjöd han man skjuts dit. När vi väl hittat dit, (det visade sig att han inte var från området utan bara där för att gå en veckolång kurs i bronskonst), så frågade han mig hur lång tid jag kunde tänkas behöva. En kvart sa jag. Då svarade han att han kunde vänta på mig och sedan köra mig tillbaka. Jag hade med andra ord missförstått en del av situationen, jag trodde att han var på väg åt samma håll som jag, men han körde mg alltså bara dit för att vara snäll! Hans godhet slutade inte där. Medan jag var inne i butiken så kom han in efter en liten stund och stack åt mig 50 franc! Trail-magic : ) Vi åkte sedan tillbaka till Prato Sornico och hade ett väldigt trevligt samtal i bilen. Han lämnade så av mig på den plats han plockat upp mig.
Jag packade om min och Vegas säckar med all den nya maten. Både hennes och min blev tunga. Prato-Sornico ligger på 742 möh. Därifrån skulle vi alltså upp till ett pass på 2289 möh! Vi gick på en stig genom skogen till Monti di Rima, 1047 möh. Därifrån växlade det mellan stig och en smal asfaltsväg upp till Corte Grande, 1614 möh. Så många getter som fanns där har jag aldrig tidigare sett på ett och samma ställe! Sedan fortsatte vi allt högre upp tills vi nådde Bocchetta di Fiorasca, 2289 möh. Jag var rätt så trött när jag väl var framme. Det berodde inte bara på att ryggsäcken blivit så tung igen. Nej, det är främst pga fötterna som aldrig vill bli helt bra..
Vi började den bitvis väldigt branta nedgången mot dalgången Val Bovona. Det erbjöds ytterst få platser för ett tält. De bästa platserna jag passerade tyckte jag kom lite väl tidigt så vi gick vidare. På 1600 meters höjd fann jag en liten plats lagom för tältet. Kanske inte 100 %igt rak, men som sagt tillräckligt! Något vattendrag hade jag inte i närheten, men bara 100 meter tidigare gick vi förbi en häll, som jag sett haft några blöta fläckar på sig. Jag fann en liten strimma vatten en bit upp på den. Att fylla en flaska tog sin lilla stund, men vad gjorde väl det när vi fick vatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar