Via-alpina dag 98

Dag 98: Piani della Rossa-Sickerchäller

Under kvällen igår så började det att regna. Men någon gång mitt i natten så byttes det ut mot blåst. Det var friska vindar. Inte alls dumt, för det gjorde att tältet torkade. Så jag fick packa samman ett helt torrt tält i morse! 

Det var omöjligt att tyda himlen under morgonen om vilket väder dagen tänkt att bjuda på. Halva himlen var blå, andra himlen tungt grå. Vi började så att gå upp mot passet Passo della Rossa, 2474 möh. I stort sett alla vi mötte igår varnade mig för en passage på vägen upp. Alla rådde dem mig att ta en annan väg för att det skulle vara omöjligt att ta sig förbi det med hund. Men jag tänkte att man måste ju försöka iaf. Jag och hundarna har klarat mycket som vi blivit tillsagda om ska vara omöjliga. Kruxet var en passage som man klättrar upp för en stege fastsatt i berget. Eller det är typ järnrör som är fastsatta. Något man enligt uppgift inte skulle kunna gå vid sidan av. Jag stod där och kollade en liten stund och såg väldigt snart att det inte stämde. På dess vänstra sida fanns en klätterliknande väg. Så jag tog av Vega hennes väska och mig själv ryggsäcken. Vega litar på mig till 100% så hon gjorde inget motstånd när jag hjälpte henne uppför där. På några ställen fick jag lyfta henne, på andra knuffa på. Men upp tog hon sig problemfritt. När Vega var i "säkerhet" så klättrade jag ned för stegen. Hämtade väskor och Bounty och klättrade upp för stegen igen. Fick ta det i två omgångar, men allting kom upp! 

Resten av vägen upp till passet var inte alls lika trixig. På ett par andra ställen behövde Vega och Bounty lite hjälp för att ta sig fram och upp. När vi väl var uppe på passet så hade himlen bestämt sig för att blåsa bort alla moln och bjuda på en dag med strålande väder! Vi kom in i Schweiz igen och dalgången Binntal. Det var en väldigt vacker vandring ned mot Binn. Först ned till sjön Geisspfadsee och sedan vidare mot Mässeralp. Det vackra vädret hade lockat ut flera andra vandrare som vi mötte på längs vägen. Vid Lenge Bach kom vi ut på en asfalterad väg. Resten av vägen till Binn, 1400 möh, växlade mellan asfalt och stigar. Asfalt är verkligen döden för fötter och knän! 

Från Binn gick vi till Wilere och vidare till Heiligkreuz, 1458 möh. Det var en fin vandring dit mestadels längs stig genom skogen. Man får inte klaga på solen och värmen, så istället säger jag att skuggan träden erbjöd var skön. Fråm Heiligkreuz gick vi in i dalgången Saflischtal och slog upp tältet strax efter Sickerchäller, 1990 möh.