onsdag 20 augusti 2014

Via-alpina dag 112

Dag 112: Issime-Lago di Villa

När jag och Mathilda steg upp i morse var det fortfarande nattsvart. Det är nästan så att jag märker från vecka till vecka att dagarna blir kortare. Men just i morse var vi uppe extra tidigt. Redan klockan 05 då Mathilda skulle med bussen klockan 06.45. Vi hann inte mer än svälja sista tuggan av frukosten så började det att regna. Kändes ganska passande just idag då det passade in väldigt bra med min sinnesstämning. Alltid tråkigt när en fantastisk vecka är till ända. 

Mathilda hoppade på bussen och jag började vandra i ett regn som bara tilltog i styrka. Men lika hastigt som det började regna i morse, lika hastigt slutade det att regna och himlen sprack upp efter någon timma. Sen kom och gick molnen samt dimman hela förmiddagen.

Vi cirklade oss upp längs väg och stigar, genom skog och öppet alpint landskap till vi nådde passet Colle Dondeuil, 2338 möh. Tyvärr dog mitt batteri till kameran på vägen upp. Jag försökte ta några bilder med GPSen men vet inte hur pass tydliga de bilderna blev. Det var verkligen vackert på vägen upp. Jag passerade flera buor och blommorna på de alpina ängarna stod ännu i blom. 

På andra sidan passet var vädret helt annorlunda. Där var det helt klart! Jag stannade och åt lunch i solen vid Chalex. Som det inte blev så många timmars sömn i natt passade jag också på att ta en tupplur. Så skönt! Med ny energi fortsatte jag att vandra ned till Isollaz, 660 möh och sedan upp till Villa. I Villa stannade jag till på en bar för att ladda kamerabatteriet. Försökte även att uppdatera bloggen, men det går trögt. På de allra flesta ställen är internetuppkopplingen så seg att det tar över en timma att lägga upp en enda post. Så till slut gav jag upp och vandrade bort till den lilla sjön Lago di Villa, 820 möh istället och satte upp tältet där. 







Via-alpina dag 111

Dag 111: Gressoney Saint Jean-Issime

Idag har det varit min och Mathildas sista vandringsdag tillsammans för den här veckan. En vecka som har gått fort, alldeles för fort. För att vi skulle kunna vandra tillsammans idag så kastade jag om rutten lite så att vi gick raka vägen till Issime, 953 möh. Vi följde floden T. Lys hela tiden och hade i stort sett bara nedför. Vandringen gick därför väldigt fort idag. Vår första paus hade vi i Gaby, 1040 möh. Där stannade vi och åt glass i solen. God och lyxig start på vår ätardag. 

På mindre än en timme vandrade vi från Gaby till Issime. Där satt vi oss i en park och åt lunch. Efter att vi ätit färdigt lade vi oss i solen för att vila en stund. Efter ett tag blev vi dock bordkörda av en polis som rensade platsen från löst folk. Vi blev inte bordkörda pga det faktum att vi inte duschat på en vecka, utan vi fick förklarat för oss att en begravning skulle äga rum i den närliggande kyrkan. Vi fick helt enkelt byta park i väntan på att restaurangen där vi skulle äta middag skulle öppna. Men som dem inte serverar middag förrän tidigaste 19.30 på kvällarna hann vi även med en fika innan dess.

En god stund innan serveringen öppnade så satt vi på restaurangens veranda och drack vin. Sen väntade en sagolikt god middag. Tre underbart goda rätter! Till det ännu lite mera vin och väldigt mycket prat och skratt : ) Världsbäst avslut på en fantastisk vandringsvecka! 

När middagen var avslutad sisådär klockan 22.00 så var det bara till att leta sig lite utanför samhällets centrum för att hitta en lagom dold tältplats. I alla fall en tältplats som är platt. I mörkret är den iaf dold. 












Via-alpina dag 110

Dag 110: Alpe Montata-Gressoney Saint Jean

Jag och Matilda har haft sån himla tur med vädret, även idag fick vi vakna till en blå himmel och se hur solen sakta väckte världen till liv. Efter att ha ätit frukost så började vi att gå upp mot passet Colle di Valdobbia, 2480 möh. Vi hade en vacker vandring dit, genom skog, förbi idylliska buor och sista biten över ett alpint landskap. Uppe på passet så åt vi lunch och under tiden bestämde vi oss för att röra oss upp mot närmsta topp så att Matilda skulle få ett nytt personbästa, 2500 möh. Det klarade hon galant! woop woop : )

Vägen ned till Gressoney, 1385 möh var rätt så brant men väldigt vacker! När vi kommit ned till den lilla supermysiga staden så gick vi på kafé och åt kakor med galet god italiensk glass till, lyx! Efter att ha suttit där väldigt länge så gick vi till en av stadens campingar för att sova på den i natt. 


















Via-alpina dag 109

Dag 109: Alpe Vorco-Alpe Montata

Jag har skrivit det många gånger förut, men det är så speciellt att jag väljer att göra det igen. Att tidigt på morgonen kunna sitta utanför tältet och se hur solen stiger upp bakom bergen och sprider ett varmt sken över allt den kommer åt är verkligen magiskt! 

Efter att vi ätit frukost och samtidigt njutit av den fantastiska utsikten så började vi att gå den sista biten upp till passet Colle Mud, 2324 möh. Solen värmde hela vägen upp. Men på väg ned sedan mot Pedemonte, 1246 möh, så fick vi gå i skugga då solen ännu inte orkat sig över till andra sidan. Det är verkligen bara solen som är varm, så snart den gömmer sig bakom något moln eller gått ned så är luften så pass kylig att det sticker i fingrarna. I de här områdena syns inte många skyltar eller markeringar till som visar åt vilket håll man ska gå, i alla fall inte om man jämför med många andra områden. Men med kartans hjälp har det inte varit några problem att hitta rätt. Lederna är kanske inte så välmarkerade, men desto mer välarbetade och fint tillrätta lagda. En stor del av leden ned till Pedemonte har någon lagt ned mycket möda med att lägga till stora stenar så att de bildar en trappa. När vi kommit ned till Pedemonte så gick vi genast vidare till Alagna Valsesia, 1191 möh. 

Jag och Matilda bestämde oss i Alagna Valsesia för att göra något lite annorlunda, att ta lift upp till över 3000 möh för att spana in utsikten under vår lunchpaus. Tre liftar senare kom vi upp till glaciären Indren, 3270 möh. Vi gick upp en liten bit och satte oss i det vackra vädret och åt vår lunch och vart än vi tittade så såg vi höga bergstoppar. Vädret var under större delen av vår vistelse bra så vi hade väldigt bra sikt, men då och då drog dimma in och gömde topparna. Den översta av de tre liftarna visade sig att inte gå särskilt ofta så vår paus blev ganska mycket längre än planerad. Men vad gör väl det, för när vi väl åkte ned och kom till Passo dei Salati så var det första vi fick se en stenbock alldeles intill lifthuset! Det är verkligen vackra djur!

Nere i Alagna Valsesia igen så var en torghandel i full gång. I minst 200 meter så var huvudgatan kantad av stånd. En salig blandning av loppisar, hantverk och alla tänkbara grönsaker i porslinsform.. 

Vi gick vidare och kom till Riva Voldobbia, 1100 möh. Där stannade vi på torget för att äta glass innan vi gick vidare upp i dalgången Vogna. Vi passerade flera små urgulliga byar innan vi tillsist slog läger en liten bit efter Peccia, 1529 möh.