Dag 120: Sabi di Sotto-Pialpetta
I morse fick jag åter vakna till en helt fantastisk soluppgång. Så sagolikt vacker!
När jag började gå var jag glad över beslutet att stanna på den plats jag stannade på igår. För jag är osäker på om jag skulle ha hittat stigen i dimman, det var svårt till och med nu när sikten var perfekt. Den första biten var svårtraverserad tack vare den täta och höga vegetationen som man fick brotta sig fram genom och som envisades med att fastna i allt den kom åt. Men sedan blev det bara bättre och bättre, alltså blev vegetationen glesare och lägre.
Från Lago di Boiret upp till passet Colle di Forca, 2458 möh var det lite brantare men ändå lättare att gå. Just innan vi var uppe på passet så skrek Bounty till, vid en första anblick kunde jag inte se att något var fel. Men några minuter senare så började hennes nos att svälla upp och snart också halsen. Nosen hade snart blivit över dubbelt så bred och på halsen bildats en klump stor som en tennisboll. Först var jag jätteorolig över att hon skulle ha blivit ormbiten. Jag träffade en man som var ute och vandrade med sin hund uppe på passet, han sa att hon hade helt fel symtom för att ha blivit ormbiten. Jag blev lite lugnare av det, men sen slog oron till igen för att hennes luftvägar skulle täppas till helt. Jag slängde så klart om rutten för att komma ned till civilisationen så snabbt som möjligt för att kunna ta henne till en veterinär. Jag vek av på led nummer 325 och följde den till Combette, 1927 möh. Därifrån följde jag den slingriga grusvägen som aldrig ville ta slut ned till Vonzo, 1231 möh. Hela tiden bar jag Bounty. Hon är inte stor, men efter ett tag blev det ändå rätt så tungt för armarna. Jag försökte att knyta en bärsele av en tröja, det fungerade rätt så bra.
Efter att ha gått ca en kilometer från Vonzo så kom en bil åkandes på vägen i samma riktning som jag var på väg. Jag stannade den för att fråga efter hur jag skulle ta mig till veterinär. När föraren fick syn på Bounty i min famn så hoppade han ur bilen och sa att han skulle ta oss till en veterinär och sen gjorde plats för väskor och Vega bak i sin bil och plats för mig och Bounty fram. Han körde oss till veterinären i Lanzo. Jag hade en väldig tur för just som vi kom dit var hon på väg att sätta sig i sin bil för att åka därifrån. Men innan hon åkte tog hon en titt på Bounty och sa vilket kortison jag skulle köpa på apoteket. Enzo (bilföraren) körde mig till apoteket och sedan till Pialpetta som jag tänkt att jag skulle gå till idag.
Bounty har så ont. Men efter att ha fått kortison har hon iaf kunnat dricka. Det har gått nån timme nu sedan hon fått sin medicin, men hon är ännu väldigt svullen. Min lilla stackare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar