torsdag 17 juli 2014

Via-alpina dag 78

Dag 78: Tirano-Val da Terman

Det är inte var dag som man får vakna på en scen! Inte heller till en klarblå himmel. Idag fick jag göra både och! En scen som jag dessutom fått hålla en egen konsert på tillsammans med Vega igår : )

Det gick betydligt mycket bättre att hitta ut ut Tirano om man jämför med att hitta in. Folkparken/festplatsen var inte heller långt ifrån själva via-alpina-leden. Vi behövde bara gå längs med floden Adda ca en kilometer och sedan över en bro så var vi på plats! På andra sidan bron var de äldre delarna av staden. Kullerstensgator och gamla stenhus. De människor vi mötte var gamla och klädde sig på det typiska sättet som gamla människor gör här. Det gjorde att det kändes som om tiden stannat! Det luktade gott av nybakat bröd. Gustav gick in för att köpa ett par bullar. Med vetskapen om det och att vi skulle fika dem i Roncaiola, 816 möh, gjorde det lättare att gå de 350 höjdmetrarna. Vi gick genom vinodlingar där det utöver druvor fanns äppel- samt kiwiträd. Trots att vi var uppe med tuppen värmde solen på gränsen till för mycket. Det blev inte bättre utöver dagen, solen gassade så att det kändes som om blodet skulle börja koka. En bra bit över 30 grader i skuggen! 

Vi hade skugga merparten av vägen till Roncaiola. Där vinodlingen slutade tog skogen vid. Hela tiden gick vi längs en gammal åsnestig. Roncaiola var en väldigt mysig liten by, även där kändes det som om tiden stannat! Vi satte oss utanför kyrkan och åt våra bullar. Medan vi satt där blev jag uppringd av ett dolt nummer. Jag vart extremt överraskad när jag svarade av att Richard, (australiensaren som jag vandrade med på väg till Santiago de Compostela förra året) fanns på andra änden av tråden. Han hade väldigt bra nyheter att komma med, han kommer till Sverige i början av december! : ) Ska bli väldigt roligt att träffa honom igen! 

När jag och Gustav fikat färdigt var det dags för oss att gå åt varsitt håll. En vandringsvecka går så fort! Gustav vände för att gå tillbaka till Tirano igen varifrån han ska ta tåget imorgon och jag fortsatte upp mot Schweiziska gränsen, 1300 möh. Tack för en fin vandringsvecka Gustav! 

Det var en rätt så tuff vandring vidare. Kanske inte en dag då solen inte gassat så. Men idag kändes det tufft och inte mindre än runt 2200 höjdmeter skulle vi ta totalt innan dagen var över. Att gå på asfalt gillar inte mina fötter och dessutom blir värmen ännu mer påtaglig när man gör det. Från Sasso del Gallo (schweiziska gränsen) gick vi gå flera kilometer längs asfaltsväg innan den så småningom övergick till att bli en grusväg och tillsist en stig. Som sista biten till San Romerio blev grusväg igen. Några av dessa sträckor var vi tvungna att göra längre omvägar på då delar av stigar rastat helt i jordskred. 

Ett lätt regnfall kom just innan vi nådde San Romerio, 1793 möh. Ett vackert beläget ställe, med utsikt över i stort sett hela dalgången Poschiavo med sin sjö Lago di Poschiavo. Men vi stannade bara till en stund och njöt av den vackra utsikten innan vi började leta oss nedåt mot Poschiavo för att hitta en bra tältplats. Det gjorde vi vid Val da Terman intill det forsande vattnet. Kändes som om det var bäst att stanna där då åskan började att mullra. 
  













2 kommentarer:

  1. Jag njuter av dina fina bilder. Låtsas att jag är där tillsammans med er // Kram Kersti

    SvaraRadera
  2. Hej Lina.

    Déjà 80 jours depuis ton départ, encore bravo !
    Nous suivons toujours avec autant de plaisir ton blog (nous sommes Salvine et Jacques du dag 50).
    Nous partons le 31 juillet pour 2 mois dans ton pays.
    Quand penses-tu arriver sur la Côte d'azur ?
    As-tu trouvé un chemin pour éviter les parcs nationaux français et italiens ?

    Continue à bien te régaler.
    On espère bien te rencontrer un de ces jours soit en France soit en Suède.

    Salvine et Jacques

    SvaraRadera