Vandring, Stensdals- och Vålåstugorna

Tillsammans med Gustaf, Henrik och Dan samt alla fyra hundarna gick jag upp till Stensdalsstugorna. Vacker vandring i härligt höstväder :)
Dagen efter gick jag, Henrik och hundarna vidare till Vålåstugorna. En sträcka som innefattar två stycken vad. Det första vadet gick smärtfritt, hittade en plats där vattnet fruset och var tillräckligt tjock för att man skulle kunna gå på det. Det andra var däremot lite klurigare och lilla Bounty halkade i det iskalla vattnet. Hon kom snabbt upp igen men blev såklart kall, så jag fick stoppa henne innanför tröjan och värma henne ett tag innan hon glatt sprang vidare igen.
Det är verkligen mysigt att vara i fjällstugor, laga god mat, höra vinden vina utanför husknuten och elden spraka i kaminen :)
Tredje och sista dagen var det dags att gå tillbaka till Vålådalen igen. En hel del snö hade kommit under natten och på de ställen dit snön drivit var den knädjup att gå i.

 (Bilderna är i oordning)

Färska järvspår vid Stensdalsstugan

Hottögsfjället

Det är blåsigt och rätt så kallt, det där med att vänja sig vid nya årstider. Växlingarna går ju så fort. Men det gör egentligen inte så mycket, jag gillar alla årstider fast på olika sätt. Så även hösten. Den friska luften och de vackra färgerna. Kravlösheten!

Tillsammans med Nina och mina fyra hundar (okej, tre plus Dixie) så ska vi upp på Hottögsfjällets topp. En vacker tur som man börjar genom en urskog innan man kommer upp på kalfjället.

Dock inträffar ett större missöde. Yoda är som många vet min lilla gatuhund. En hund som levt så många år på gatan som hon gjort är extremt självständig. Något jag minst sagt fick bevisat idag... Hon stack! Det brukar hon inte göra när det är kallt, då har hon alltid hittills hållit sig i närheten för att bli buren mellan varven. Men icke idag. Visst har hon stuckit innan, men aldrig längre stunder. 15 min blev en timma, en timma blev två. Både jag och Nina ropar hennes namn, osäker på huruvida hon kan höra oss eller inte pga vinden.
Yooooodddddddaaaaaa!
Inget svar och ingen hund syns till. Vi kommer upp till toppen, vi går ner. Inte ett spår efter en liten hund. Vi sätter oss i skogsbrynet, tre timmar har hon varit borta. Vi har ropat oss hesa men ännu ingen hund! Vi går upp en bit på fjället fortsätter att ropa. Men ingenting vare sig hörs eller syns.

Solen börjar gå ned så vi bestämmer oss för att gå ner till bilen, ska vi leta vidare behövs en lampa.

Kommer ner till bilen, inte heller där syns Yoda till. Ska öppna bakdörren för att ta ut pannlampan som ligger där. Så konstigt bilrutan är lite öppen, så lämnade jag den väl inte?! Men vad nu, vem tittar ut genom fönstret? Jo, Yoda!

Hon hade alltså sprungit ner, och någon förbipasserande släppt in henne i bilen...

 
 

HRP dag 43-48

Dag 43. 6/10

Klart kallaste natten! Vaknade flera gånger pga att jag frös och när jag kollade ut en av gångerna föll ett lätt snöfall. Dimman låg tät när vi startade gå upp mot Canigou, 2784 möh. 484 höjdmeter hade vi kvar till toppen. Endast de sista 100 av dem branta och rätt så svåra. Vega imponerade alla som var där. Att denna topp var populär hade jag läst. Men att den skulle vara fullt så populär som det visade sig att den var, var jag inte beredd på. Redan 9.30 när jag nådde den var där redan många på plats. Människor bokstavligen vallfärdade till den. Hela tiden fylldes det på med nya vandrare i alla åldrar. (Den vanligaste stigen upp till den går från motsatt håll som jag kom från). 

Hursomhelst, på vägen upp var jag tvungen att hjälpa Vega förbi några av kruxen genom att lyfta henne. 

Ingen utsikt från toppen, förutom under några sekunder då dimman tillfälligt lättade just som vi var på väg ned. Då fick vi se havet klart och tydligt! Inte heller såg det ut som om det var särskilt långt borta. 

Vägen ner till Refuge des Cortales (som alltså är den vanligaste vägen att gå upp) var enkel. Vega är rolig. Hon tar mer än gärna emot komplimanger och beröm från människor vi möter, men som den bouvier hon är låter hon ingen av dem ge henne minsta lilla klapp. 

Väl nere vid refuget var det som att gå från vinter, det var lite snö på toppen, korset som står där var täckt med is och vindarna isande kalla, till en varm sommardag. Jag gick in åt en crêpe och drack en kopp varm choklad samt diskuterade vägval med en av dem som jobbade där innan jag gick vidare. 

Därifrån är vandringen jättevacker, den går längs en helt underbar stig. Och den blir bara bättre och bättre. Det var vackert med magisk utsikt helt ner till Col de la Cirère. På vägen ner vid l'Estanyol, 1479 möh mötte jag en ryss, Andrej. Vi gick 6 km tillsammans därifrån till lite efter Batère. Han går också HRP, men med lite annan fart och förutsättningar än jag. Mao är han betydligt snabbare. Han har hållet på 10 dagar mindre än jag. Det var tur att jag mötte honom för jag var verkligen trött just där och då. Sådana gånger underlättar det att ha sällskap. Andrej kör på att vandra så lätt som möjligt. Han har därför gjort och eller modifierat sin utrustning själv. Bla har han sytt sitt tält och sin sovsäck själv. 

HRP dag 37-42

Dag 37. 30/9

Vaknade minst sagt utvilad. Sov säkert 10 timmar, möjligen mer i natt. När jag började  kändes benen (samt resten av kroppen) piggare än på länge. En stig tog oss från l'Hospitalet-près-l'Andorre, så att vi slapp gå längs väg N-20. När jag började komma upp lite i höjd kändes det verkligen konstigt. Nedanför mig pågick den "verkliga" världen med hus, bilar, massa ljud etc och där uppe ovanför allt var jag. Så långt bort från allt, men ändå så nära. Jag tror att de som känner mig vet vilken av de två världarna jag trivs bäst i. 

Började på 1436 möh, trodde att jag skulle kunna fylla på väskan med mat här. Men den lilla mataffär som nämndes i min guidebok fanns iaf inte. Tur att jag köpte lite extra när jag handlade mat sist så att jag klarar mig fint ändå. Dock kunde jag köpa bröd i hotellets lilla restaurang. 

Gick upp genom Bois Long till sjön Étang des Bésins, 1973 möh. Där stannade vi en stund i solen innan vi fortsatte vidare upp till Refuge des Bésins, 2104 möh och sedan längs GR10 vidare upp till Col de Coume d'Agnel, 2470 möh. Därifrån gick vi sen ner till Éstany de Rouzet, 2234 möh.

Landskapet har påmint en hel del om den jämtländska fjällvärlden idag. Speciellt från passet och ned. För att känna mig ännu mer hemma så har det regnat i tillägg. På väg upp för passet värmde solen så att jag var tvungen att byta om till shorts och linne. Sen tog det nog inte mer än 30 min så kom stora moln inomhus täckte himlen. När jag sedan var uppe i passet började det regna. Regnandet höll i sig tills vi kom ner till sjön. Skönt att sitta inne i tältet och höra regndropparna smattra mot tältduken. Perfekt tältplats i tillägg, den har allt man kan önska. Den är platt, mjuk, har tillgång till vatten och en vacker utsikt:) dagen fick sluta tidigare än tänkt. Sitter hellre och har det bra i tältet när det regnar än ger mig ut i det...

HRP dag 29-36

Dag 29. 22/9

Tre pass skulle vi gå över idag. Coll de la Cornella, 2485 möh, Coll De Curios, 2428 möh och Coll de Calberante, 2610 möh. 

En stor del av dagen har varit längs helt omarkerade stigar och eller svagt markerade. Så en hel del tid har jag varit tvungen att lägga på orientering. 

Efter ett av passen var det väldigt brant nedför. Men vi tog det väldigt lugnt  så det gick bra. Vi gick bort till Refufi Mont-Roig. För att ta sig dit måste man korsa utloppet från Estany de la Gallina. Vega är så modig! Efter att jag tagit av hennes väska hoppade hon över som om det vore den enklaste sak i världen. Själv var jag tvungen att ta det lite mer försiktigt för att inte riskera att plurra. 

Sen gick vi vidare till Plana del Faio. Juli ska gå med oss några dagar from imorgon. För att få tag i honom och berätta hur långt vi tagit oss och vart han hittar igen oss måste jag fylla på min telefon med pengar. För att kunna göra det måste jag ha tillgång till internet. Jag gick därför en omväg för att ta mig till en camping, Bordes de Graus för att se om de har wifi. Tyvärr hade dem stängt för säsongen... Så det var bara att gå hela vägen ner till Tavascan. Där hittade jag ett hotell, 25 euro för ett dubbelrum inkl frukost. Inte illa! :) Två enkelsängar, en till mig och en till Vega ;) Vardagslyx!

HRP dag 24-28

Dag 24. 17/9

Det finns alla typer och modeller av friluftsare. Jag tror att alla som varit ute sett de olika typerna, så jag behöver inte gå in djupare på dem. I refuget fanns 5 övernattare till. Tightstyper. För den kategorien är det viktigt att allt har ett coolt märke och väger så lite som möjligt. Dessa villa kunna röra sig snabbt över bergen. Dem skulle upp på nån topp, åkte taxi till refuget på kvällen och körde med alpinstart. Med pannlampor började dem leta sig fram. Själv låg jag och Vega  kvar nån timme till. Kroppen känns inte som den brukar.

Hela dagen har jag gått utan karta. Men tänkte att just denna sträcka skulle fungera bra ändå som jag skulle gå längs markerad led. Med guidebokens hjälp fungerade det, men jag saknade att kunna "följa med". 

Jag började med att gå längs Barranco de Vallibierna jupp till Pleta de Llosas. Därifrån började en av de, enligt min guidebok,  vackraste sektionerna av hela Gr 11. Ett kargt alpint landskap. Helt upp till Collado de Vallibierna, 2710 möh. Bitvis var det rätt så svårt att gå över bla stora stenblock. 

Därifrån gick det sedan till en början brant ned till en korsning där GR 11 delar på sig, 2419 möh. Tur att guideboken är med så att jag valde rätt. 

Flera vackra små sjöar har jag passerat idag. När vädret är varmt som idag frestar det verkligen att hoppa i det klara vattnet :) Lagos de Rio Bueno och Lagos de Anglios sjöar skulle  bla passeras innan det var dags att gå nedför på riktigt. Brant och halt var det att gå. Med trötta ben, riktigt svårt. Speciellt när jag kom in i skogen var det trixigt, lerigt och väldigt halt. Där lyckade jag dra en vurpa, rakt framlänges, en Anja Persson säl. Som tur var gjorde jag mig inte illa utan skrapade bara upp ena smalbenet och knät lite. Sista biten ner till väg N 230 var som tur var mer lättframkomlig. Den gick längs forsande vatten. Helt ner till 1430 möh skulle vi. 

När jag kom ner till vägen gick vi upp till Hospital de Vielha (obs namnet på en by, inget sjukhus). Varifrån vi gick upp på en platå för att slå upp tältet. Nere vid vägen vill man inte vara, ett vägarbetsområde. De håller på att bygga en tunnel, inte alls vackert. Och det är det vackra jag vill åt när jag är ute. Så nu har jag det vackert och bra :)

HRP dag 18-23

Dag 18. 11/9

Att vandra ensam är långt ifrån detsamma som att gå i grupp eller i sällskap med någon. Har man sen gått ensam ett tag och fått in rutiner som passar en själv är det INTE helt lätt att anpassa sig till att gå med någon. 

Mao blev det inte helt som jag tänkt mig idag. Mark vill gå med några dagar. Det blir bra bara vi hamnar på samma våglängd eller vad man ska säga.  Tanken var att vi skulle gå ca 15 km, vi kom inte mer än två..

 Jag har fått köpt en ny kamera som den jag hade lade av. 

Helt underbart att Vega är tillbaka hos mig! Hon verkar gilla att var igång att vandra igen (iaf vad jag kunde se av denna mjukstart;). Hennes ben är helt och hållet bra och hon går med svansen högt. Speciellt när vi möter andra vandrare  sträcker hon på sig lite extra, hon älskar att få beröm.

HRP Dag 15-17

Dag 15. 8/9

Hade en supertrevlig kväll igår tillsammans med en fjällklubb från Bilbao. Det gav ny energi att umgås med dessa människor. 

Gårdagens väder har blivit lite bättre. Det regnar fortfarande, men ingen åska iaf. Började med att gå bort och upp till Col de la Fache, 2664 möh. Från Ibón de Campoplano började det gå uppför och det blev allt brantare och smalare ju närmare passet jag kom. Där var även några snöfält jag var tvungen att passera. Gällde att ha tungan rätt i mun. Men än värre var sten, grus och sandpartierna där det var rätt så brant. Allt vatten som kommit det senaste dagarna hade minst sagt mättat marken och gjorde att underlaget ideligen gled undan. Dimman har legat tät hela dagen så inte mycket till sikt. 

Hade vädret varit lite bättre hade jag tänkt att gå upp till Grande Fache, 3005 möh. Men som läget var idag kändes det inte som ett alternativ.

Sen gick det ner till Refuge Wallon. Vilken dalgång den ligger i! Själva refuget är helt enormt. Liknar nästan ett slott och har ett vattendrag som slingrar sig förbi och vattenfall bakom sig. Barrträd som jag inte sett på ett tag nu. Även idag kändes som jag var i en "overklig" värld pga allt det vackra. 

HRP

Jag kan inte lägga in bilder i inläggen nu medan jag är ute. Så jag kommer att uppdatera alla inläggen från min HRP tur när jag kommer hem med bilder. 

Men så här kan det se ut.

HRP dag 12-14

Dag 12. 5/9

Jag stannade på ett albergue natten till idag. Lyxade och åt middag där igpr och frukost idag. Lite annat än havregryn i hett vatten kan man säga ;)

För att proviantera fick jag börja dagen med att gå en km söderut till Candanchú. Både min guidebok och personalen på alberguet sa att det var så jag var tvungen att göra. Det är sista chansen på ca en vecka  då jag beräknar att vara i Gavarnie. Väl där möttes jag av ett ställe lika dött som St-Martin. Såg tre män som jobbade med att fixa nån skidlift var denna mataffär ligger. De pekade och skrattade. Jag gick dit och möttes av en butik. En igenbommad sådan. På vägen gick jag förbi ett hotell som faktiskt hade skyltar där det stod att dem hade öppet. Så jag gick dit för att fråga vart närmsta mataffär, som är öppen valde jag att lägga till denna gång, ligger. Fick veta att det var i Canfranc, den trevliga receptionisten sa också att jag kunde ta bussen dit och vilka tider dem gick både dit och tillbaka. 

Så då var det bara att vänta på denna buss, åka dit, göra det jag skulle och sedan åka tillbaka.

13.00 var jag åter i Candanchú med en betydligt tyngre ryggsäck och redo att börja vandra. Startade på 1500 möh. Gick upp till Col du Somport och vidare till Astún. Därifrån började stigningen på riktigt. Upp till 2168 möh och Col des Moines. Vilken belöning jag fick där i form av utsikt! Den var verkligen fantastisk med den mäktiga Pic du Midi d'Ossau. Sen gick jag nedåt, brantare och brantare ju längre jag kom tills jag var nere på 1644 möh. Där vände der igen och gick uppför till 2074 möh och Lac de Peyreget där jag nu slagit läger för natten.

Det är rätt så bestämda regler för vad som gäller när man tältar i nationalparken. Man får bla inte resa tältet före kl. 19.00 och inte ha det uppe längre än till 09.00. 

Hade det inte varit för att jag gick fel idag hade jag nog kommit till refuget som jag först tänkt. 3 km och var tvungen att gå plus lika många tillbaka för att komma på rätt köl igen... Är huvudet dumt får fötterna lida ;)

HRP dag 7-11

Dag 7 31/8

Vilodag, ordna med allt som måste fixas för Vega.

Dag 8. 1/9

Efter att ha ätit och vilat upp mig i Iraty var det så dags att börja röra på sig igen. Vega åkte tillsammans med Mark till Elizondo för retreat och jag skulle alltså gå vidare ensam. Hade inte kunnat föreställa mig innan hur tomt och ensamt det skulle komma att bli utan Vega vid min sida. Men en vecka måste det fungera. 

Har gått längs GR10 hela dagen, ändrade mina planer från de ursprungliga att gå längs HRP idag. Sikten var dålig så jag ville inte leta mig upp på Pic d'Orhy. Så 2000 möh får vänta en dag eller två till. Först gick jag längs GR10 till Logibar. En sträcka som var betydligt mycket jobbigare mot vad jag räknat med. Både fysiskt och psykiskt, främst psykiskt.

Personalen på restaurangen i Iraty sa 15 km och ca 4 h. 6h senare nådde jag Logibar. Men det var 6 vackra timmar trots att de var tuffa. Har aldrig sett så många fjärilar samtidigt som det var just innan Logibar. 

Till att börja med var det bara dimma och i stort sett innan sikt, men fram på dagen lättade den och det blev varmt. Det var inte bara varmt utan även fuktigt, så känslan var att jag vandrade i en bastu. Logibar ligger på 300 möh, sista biten gick brant nedför med rullstenar. Kan tänkas vara bland det värsta jag vet att gå på sånt underlag. 

Från Logibar gick det sedan uppför till nästan 1400 möh för att sedan gå ner längs med Gorges de Kakouéta till ca 400 möh. Efter det gick jag längs väg D-113 upp till Senta. Längs den vägen träffade jag på de två brittiska kvinnorna jag träffade i förrgår i Iraty. Trevligt, när benen är trötta är det verkligen lättare att gå när man har sällskap. 

Stannade till i Senta och tog en fika i en bar innan jag fortsatte ca 1 km ut ur Senta in i en skog där jag slog läger. Fram tills idag har jag inte sett en mygga, men det fanns det gott om i denna skog. 

HRP dag 4-6

Dag 4. 28/8

Efter en god klassisk spanska frukost var jag mer än redo att sätta igång att vandra. Mark vandrade med mig första biten. Trevligt att ha någon att prata med. Han gick med mig till Harguibel, ca 900 möh, ca 700 höjdmeters stigning. Vega hade turen att få gå utan klövja den sträckan då Mark erbjöd sig att ta den åt henne. 

Precis innan jag kom fram till spanskfranska gränsen var jag säker på att jag hamnat i "Nangijala" eller iaf i något paradis. Blå himmel, den mest fantastiska utsikt, spektakulär natur, en bäck som hästar drack ur och vart än jag såg hästar som betade grönt gräs. 

Upp till själva gränsen var det lätt att hitta vägen, som jag bara behövde följa GR 11, men därifrån och ner till Aldudes var det inte fullt så enkelt. Inga markeringar, många väger men nästan inga av dem fanns med på min karta så vart dem kunde tänkas leda hade jag ingen som helst aning om. Orienteringen tog mao en del tid som jag mest gick kompassgång. 

I Aldudes finns inte mycket, ett väldigt litet samhälle, men det fanns iaf en kombinerad bensinstation/mataffär. Så innan jag gick vidare passade jag på att proviantera lite. Jag vandrade upp till Haritzchild innan jag slog upp tältet för natten. Imorgon kommer jag mest troligt att ansluta till "El Camino"-leden som jag vandrade i maj. 

Alla toppar börjar bli högre, de "riktiga" Pyrenéerna närmar sig :)

HRP dag 1-3

Dag 1. 25/8

Saker och ting ser som bekant ut annorlunda ut i dagsljus. Igår lämnade jag in min telefon på laddning i campingens reception, när jag skulle hämta ut den passade jag på att fråga efter snabbaste vägen till vandringens startpunkt. Det visade sig att jag tagit en helt ENORM omväg.. 

Jag gick ner och doppade fötterna symboliskt i Atlanten, sen började jag min vandring.

Att finna vägen ut ur Hendaye var lätt, jättevälskyltat. HRP och GR10 går tillsammans första biten så det var bara att följa de rödvita markeringarna. En minst sagt varm start, 26 grader i skuggan. Husen som kantade vägen genom staden gjorde dock att värmen blev allt mer påtaglig. 

Som sagt så började jag att gå vid Atlanten, mao havsnivå. Börjar man på noll kan man inte göra mycket annat än att gå uppför. 

En bit efter Biratou delar HRP och GR10 på sig. Där lyckades jag gå en del fel. Jag kände på mig det ganska snart och som tur var mötte jag andra vandrare i samma veva. Jag frågade dem efter vägen, dem skulle åt samma håll och sa att jag skulle slå följe med dem.  Det gjorde jag fram tills vi kom till platsen där deras bil stod parkerad.

Ni som känner mig vet att jag gick ett utbytes år under gymnasiet i Frankrike. Det borde ju betyda att franskan ska sitta. Men språk är helt klart en färskvara. Men under dagens gång blev den iaf sakta men säkert bättre. Förstå går bra, men att prata.... Michelle och Patricha heter damerna jag slog följe med, båda bor dem i området och har gjort många dagsturer i regionen. Som  dem känner området så bra gick vi många stigar som inte fanns utmarkerade på kartan.

På alla bergen här i Baskien strövar flera hästflockar vilt omkring. Känslan är overklig när man ser dem.

Jag gick med Michelle och Patricha till Col d'Ibardin som, när man kommer över bergen känns extremt malplacerad köpstad. Eller stad och stad, inga människor bor där. Det är egentligen bara en väg. Vägen utgör gränsen mellan Frankrike och Spanien. På ena sidan av vägen är butikerna och restaurangerna franska och på den andra spanska. Sjukt mycket folk och bilar var det där. Men kvinnorna som jag gick med berättade att så är det bara fram till klockan 20 då allt stänger, då är biltrafik förbjuden och helt folktomt. 

2 km från Larrun har jag slagit upp tältet. Jag har ett 360 graders panorama med olika bergstoppar. Jag hör bjällror, vilket betyder att det antingen är får eller hästar i närheten (dessa vildhästar ser inte så vilda ut då de alla har  bjällror runt sina halsar). Det är mysigt när man går, hör ljudet av en bjällra, kollar upp och ser ett par stora ögon tillhörande en häst kollar tillbaka på en. 

Allt ar bra med bade Vega och mig. uppdatering om hur det gar pa turen ar pa gang.
 

Lillvalen och ristafallet

Jag och Elin gick upp på Lillvalen. Efter plockade vi blåbär och hjortron innan vi åkte till ristafallet.

Offsjörundan

Ottfjället

Tillsammans med min kusin Erika, hennes pojkvän Richard och kompis Josefine och alla våra hundar (mina 4, Erikas och Josefines hundar, 6 totalt) gick vi upp på Ottfjällets topp.

Mullfjället

Andra dagen med Inge-Mari och Tor och deras Cockerspaniel Dumle gick vi upp på Mullfjället. Ingen utsikt från toppen då regnet fullkomligt vräkte ner.

Blanktjärnsrundan

Igår var jag och klättrade på Frösöberget tillsammans med Sara Björk och Malin Göransson. Det kändes att det var ett tag sedan sist (januari i Spanien). Men så roligt det var! Vädergudarna var på vår sida så vi hade uppehåll hela dagen :)


Idag åkte jag och Malin G. till Vålådalen för lite vandring i det underbara vädret. Tillsammans med alla hundarna gick vi Blanktjärnsrundan. En perfekt liten tur på 12 km.

Tur till Grofjällets topp

Min underbara vän Emelie Ljungman är åter i Jämtland! Tyvärr klaffar inte våra scheman särskilt bra, men vi ska se till att ses så mycket vi kan iaf. Den 27-28 jobbade jag natt, men för att kunna ses så mycket som möjligt hämtade jag henne i Östersund den 27 efter Bountys valpkurs. Sen körde jag henne hem till mig innan jag fortsatte till Järpen på jobb. När jag kom hem på morgonen lade jag mig för att sova en stund sen åkte vi till Edsåsdalen för att vandra lite. Vi gick upp till Grofjällets topp, det är inte en tur jag rekommenderar någon så här års. När det inte var superblött så var det extremt snårigt. Hundarna fastnade i riset *ofta. Trevligt hade vi iaf och det är det viktigaste :)