Riporna flög över himlen och drog bort en ridå för soluppgången. Det var precis så det såg ut när 14 ripor flög över himlen just innan solen gick upp. Strax därefter flög ytterligare 12 ripor över himlen, men dessa såg jag bara konturerna av då de flög mitt i själva soluppgången.
Ute är det säkert tjugo grader kallt nu. Jag sitter och värmer mig i primuskökets låga. Hundarna ligger nöjda och nedbäddade. Vega och Alice har kämpat på bra idag! Vi kom hela vägen till Reisavannhytta :)
Dagen har varit magisk. Inte ett moln på himlen och helt vindstilla större delen av dagen. Men när vinden väl drog genom landskapet kändes det genast väldigt kallt. Jag hade turen att möta en äldre man på skoter som varit till sin stuga på andra sidan av Ráisjàvri. Det gjorde att jag hade spår att följa hela vägen ned till vattnet! Där det inte är kört bär det inte alls. Jag sjunker ned till knäna med skidorna på och midjan om jag skulle råka vara utan. Hundarna ska jag inte ens prata om, dem försvinner helt!
Jag känner mig så lycklig över att åter få vara i mitt tält! Det är det här livet jag älskar, det då jag får vara på tur. Jag älskar turlivet!
Nu ska jag äta min middag, sen ska det bli skönt att krypa ner i sovsäcken och läsa lite innan jag slocknar.
Alice har fått växla mellan att hjälpa Vega med deras pulka och mig med min samt lunka på lös. Hon är ännu inte så stark (mentalt och fysiskt) för att dra en pulka ensam längre sträckor, men vi ska ju vara ute ett tag så det kommer nog :D Vega hon är som ett lokomotiv som vanligt.
