GR20, Dag 3: Refuge de Carrozzu-Refuge Ascu Stagnu

GR20, Dag 3: Refuge de Carrozzu-Refuge Ascu Stagnu

 Regnandet upphörde någon gång under natten så vi fick vakna till en vacker dag! Så snart det ljusnade vid sju så började jag, Nina och hundarna att gå. Först gick vi ned ett stycke genom skogen till en hängbro. Därefter började det att gå uppför längs hällar och skravell till sjön Muvrella, 1860 möh. Att kalla det en sjö var att överdriva lite, det var mer en liten pöl. Från sjön fortsatte det sedan upp till passet Bocca di a Muvrella, 1980 möh. Sedan gick det ned lite för att sedan vända att till nästa pass Bocca di Stagnu, 2010 möh.

Vägen upp var vacker och mindre trixig mot igår så hundarna klarade det galant. På två ställen behövde dem lite hjälp, men annars så löste dem alla svårigheter själva. Vägen ned till Refuge Ascu Stagnu, 1422 möh var relativt enkel. I alla fall om man jämför med hur resten av vägen varit. 

Sedan start har vi mött på ungefär samma människor. 2 fransmän som vandrar tillsammans, 3 Israeler samt ytterligare 2 fransmän. Alla är dem extremt trevliga så vi har väldigt roliga kvällar tillsammans!

GR20, Dag 2: Refuge d'Ortu di u Piobbu-Refuge de Carrozzu

GR20, Dag 2: Refuge d'Ortu di u Piobbu-Refuge de Carrozzu

Horisonten lystes upp av blixtar när vi klev upp i morse. Bortsett från det var det helt svart fram tills att solen sakta började att leta sig fram och färga den andra horisonten i ett gyllene sken. 

Naturen är väldigt dramatisk här på Korsika, helt magnifik helt enkelt för att uttrycka det som fransmännen. Det blev en förvånansvärt stor skillnad rent terrängmässigt idag mot igår. Den var betydligt mer dramatisk idag. Vi började med att gå upp till passet Bocca di Pisciaghja, 1950 möh. 

Från passet så fortsatte vi upp till 2041 möh. Det gick en del upp och ned innan vi var framme vid högsta punkten och sedan gick vi ned innan det vände igen och vi gick upp till nästa pass, Bocca d'Avartoli, 1898 möh. På vägen upp till det passet så var det några av de brantaste passagerna på hela dagen. Där var hundarna tvungna att få hjälp med lyft och påputtning för att ta sig upp. Men det gick utan större svårigheter. Hade hundarna inte haft den erfarenhet dem har hade det säkert varit en hel del trixigare!

Sedan gick vi lite upp och ned tills vi kom till nästa pass Bocca di L'Innominata, 1912 möh. Från där var det sedan bara nedför i ett härligt regn till stugan Refuge de Carrozzu, 1270 möh.

Idag är det första oktober och det känns verkligen att det är höst. Både på vindarna och regnet. Naturen har även klätt sig i sina vackra höstfärger.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                             

GR20, Dag 1: Calinzana-Refuge d'Ortu di u Piobbu

GR20, Dag 1: Calinzana-Refuge d'Ortu di u Piobbu

I morse ställde vi en väckarklocka för första gången sedan jag startade att gå i slutet av april. Här på Korsika är det varmare mot vad det varit i Alperna så det känns viktigt att starta i tid för att inte behöva gå mer än nödvändigt i stekande sol och hetta. Klockan sju hade det just ljusnat och jag och Nina hade snörat våra kängor och hade ryggsäckarna på ryggen. Våra säckar var nästintill fyllda till bredden med mat och choklad. Vega hade en del extra mat i sin säck och även jag hade en ca ett kilo hundmat i min säck. 

Vi började att gå upp från Municipal Gîte d'Étape till centrum av byn Calinzana, 255 möh. Det kändes så himla bra när vi lämnade byn och åter fick "naturlig" mark under fötterna! Städer kan ha sin charm, men det är i naturen jag trivs bäst. Det började genast att stiga men med en lagom lutning. När vi började komma upp lite på höjd fick vi en vacker utsikt över havet samt staden Calvi. Vi åkte taxi från Calvi igår (förbjudet att ha hund på bussen som går en gång dagligen) upp till Calinzana efter att ha tagit tåget från Île Rousse som vi i sin tur kom till med färja från Nice. 

Totalt så tog vi 1550 höjdmeter innan vi kom fram till dagens slutmål Refuge d'Ortu di u Piobbu. Stugan hade stängt för säsongen. Men stugorna längs GR20 är öppna året runt. Enda skillnaden är att man bor gratis om man kommer när säsongen är över. Hursomhelst så får man inte bo i stugorna med hund så tanken har hela tiden varit att tälta. Jag föredrar dessutom att bo i tält så mycket det går! GR20 går genom Parc Régional de Corse, alltså skyddad natur. Hund får man gå med överallt, men tälta/bivackera får man endast göra på angivna platser som oftast ligger i direkt anslutning till stugorna. 

Första dagen var förvånansvärt lättgången, för GR20 sägs vara Europas tuffaste vandringsled. Det var en väldigt fin etapp genom vacker natur! Det var någon liten del som var lite mer alpin. Hundarna gick utan större svårigheter! Vega behövde bara lite hjälp med ett lyft på en passage. 

GR20

Sitter just nu i Porto Vecchio efter att ha avslutat en helt underbar två veckors vandring från Calinzana till Conca. 180 km längs GR20, galet vacker natur! Så snart jag kommer hem så kommer bloggen att uppdateras med bilder. Så länge kan jag bara säga fantastisk tur!!!