HRP dag 29-36

Dag 29. 22/9

Tre pass skulle vi gå över idag. Coll de la Cornella, 2485 möh, Coll De Curios, 2428 möh och Coll de Calberante, 2610 möh. 

En stor del av dagen har varit längs helt omarkerade stigar och eller svagt markerade. Så en hel del tid har jag varit tvungen att lägga på orientering. 

Efter ett av passen var det väldigt brant nedför. Men vi tog det väldigt lugnt  så det gick bra. Vi gick bort till Refufi Mont-Roig. För att ta sig dit måste man korsa utloppet från Estany de la Gallina. Vega är så modig! Efter att jag tagit av hennes väska hoppade hon över som om det vore den enklaste sak i världen. Själv var jag tvungen att ta det lite mer försiktigt för att inte riskera att plurra. 

Sen gick vi vidare till Plana del Faio. Juli ska gå med oss några dagar from imorgon. För att få tag i honom och berätta hur långt vi tagit oss och vart han hittar igen oss måste jag fylla på min telefon med pengar. För att kunna göra det måste jag ha tillgång till internet. Jag gick därför en omväg för att ta mig till en camping, Bordes de Graus för att se om de har wifi. Tyvärr hade dem stängt för säsongen... Så det var bara att gå hela vägen ner till Tavascan. Där hittade jag ett hotell, 25 euro för ett dubbelrum inkl frukost. Inte illa! :) Två enkelsängar, en till mig och en till Vega ;) Vardagslyx!

HRP dag 24-28

Dag 24. 17/9

Det finns alla typer och modeller av friluftsare. Jag tror att alla som varit ute sett de olika typerna, så jag behöver inte gå in djupare på dem. I refuget fanns 5 övernattare till. Tightstyper. För den kategorien är det viktigt att allt har ett coolt märke och väger så lite som möjligt. Dessa villa kunna röra sig snabbt över bergen. Dem skulle upp på nån topp, åkte taxi till refuget på kvällen och körde med alpinstart. Med pannlampor började dem leta sig fram. Själv låg jag och Vega  kvar nån timme till. Kroppen känns inte som den brukar.

Hela dagen har jag gått utan karta. Men tänkte att just denna sträcka skulle fungera bra ändå som jag skulle gå längs markerad led. Med guidebokens hjälp fungerade det, men jag saknade att kunna "följa med". 

Jag började med att gå längs Barranco de Vallibierna jupp till Pleta de Llosas. Därifrån började en av de, enligt min guidebok,  vackraste sektionerna av hela Gr 11. Ett kargt alpint landskap. Helt upp till Collado de Vallibierna, 2710 möh. Bitvis var det rätt så svårt att gå över bla stora stenblock. 

Därifrån gick det sedan till en början brant ned till en korsning där GR 11 delar på sig, 2419 möh. Tur att guideboken är med så att jag valde rätt. 

Flera vackra små sjöar har jag passerat idag. När vädret är varmt som idag frestar det verkligen att hoppa i det klara vattnet :) Lagos de Rio Bueno och Lagos de Anglios sjöar skulle  bla passeras innan det var dags att gå nedför på riktigt. Brant och halt var det att gå. Med trötta ben, riktigt svårt. Speciellt när jag kom in i skogen var det trixigt, lerigt och väldigt halt. Där lyckade jag dra en vurpa, rakt framlänges, en Anja Persson säl. Som tur var gjorde jag mig inte illa utan skrapade bara upp ena smalbenet och knät lite. Sista biten ner till väg N 230 var som tur var mer lättframkomlig. Den gick längs forsande vatten. Helt ner till 1430 möh skulle vi. 

När jag kom ner till vägen gick vi upp till Hospital de Vielha (obs namnet på en by, inget sjukhus). Varifrån vi gick upp på en platå för att slå upp tältet. Nere vid vägen vill man inte vara, ett vägarbetsområde. De håller på att bygga en tunnel, inte alls vackert. Och det är det vackra jag vill åt när jag är ute. Så nu har jag det vackert och bra :)

HRP dag 18-23

Dag 18. 11/9

Att vandra ensam är långt ifrån detsamma som att gå i grupp eller i sällskap med någon. Har man sen gått ensam ett tag och fått in rutiner som passar en själv är det INTE helt lätt att anpassa sig till att gå med någon. 

Mao blev det inte helt som jag tänkt mig idag. Mark vill gå med några dagar. Det blir bra bara vi hamnar på samma våglängd eller vad man ska säga.  Tanken var att vi skulle gå ca 15 km, vi kom inte mer än två..

 Jag har fått köpt en ny kamera som den jag hade lade av. 

Helt underbart att Vega är tillbaka hos mig! Hon verkar gilla att var igång att vandra igen (iaf vad jag kunde se av denna mjukstart;). Hennes ben är helt och hållet bra och hon går med svansen högt. Speciellt när vi möter andra vandrare  sträcker hon på sig lite extra, hon älskar att få beröm.

HRP Dag 15-17

Dag 15. 8/9

Hade en supertrevlig kväll igår tillsammans med en fjällklubb från Bilbao. Det gav ny energi att umgås med dessa människor. 

Gårdagens väder har blivit lite bättre. Det regnar fortfarande, men ingen åska iaf. Började med att gå bort och upp till Col de la Fache, 2664 möh. Från Ibón de Campoplano började det gå uppför och det blev allt brantare och smalare ju närmare passet jag kom. Där var även några snöfält jag var tvungen att passera. Gällde att ha tungan rätt i mun. Men än värre var sten, grus och sandpartierna där det var rätt så brant. Allt vatten som kommit det senaste dagarna hade minst sagt mättat marken och gjorde att underlaget ideligen gled undan. Dimman har legat tät hela dagen så inte mycket till sikt. 

Hade vädret varit lite bättre hade jag tänkt att gå upp till Grande Fache, 3005 möh. Men som läget var idag kändes det inte som ett alternativ.

Sen gick det ner till Refuge Wallon. Vilken dalgång den ligger i! Själva refuget är helt enormt. Liknar nästan ett slott och har ett vattendrag som slingrar sig förbi och vattenfall bakom sig. Barrträd som jag inte sett på ett tag nu. Även idag kändes som jag var i en "overklig" värld pga allt det vackra. 

HRP

Jag kan inte lägga in bilder i inläggen nu medan jag är ute. Så jag kommer att uppdatera alla inläggen från min HRP tur när jag kommer hem med bilder. 

Men så här kan det se ut.

HRP dag 12-14

Dag 12. 5/9

Jag stannade på ett albergue natten till idag. Lyxade och åt middag där igpr och frukost idag. Lite annat än havregryn i hett vatten kan man säga ;)

För att proviantera fick jag börja dagen med att gå en km söderut till Candanchú. Både min guidebok och personalen på alberguet sa att det var så jag var tvungen att göra. Det är sista chansen på ca en vecka  då jag beräknar att vara i Gavarnie. Väl där möttes jag av ett ställe lika dött som St-Martin. Såg tre män som jobbade med att fixa nån skidlift var denna mataffär ligger. De pekade och skrattade. Jag gick dit och möttes av en butik. En igenbommad sådan. På vägen gick jag förbi ett hotell som faktiskt hade skyltar där det stod att dem hade öppet. Så jag gick dit för att fråga vart närmsta mataffär, som är öppen valde jag att lägga till denna gång, ligger. Fick veta att det var i Canfranc, den trevliga receptionisten sa också att jag kunde ta bussen dit och vilka tider dem gick både dit och tillbaka. 

Så då var det bara att vänta på denna buss, åka dit, göra det jag skulle och sedan åka tillbaka.

13.00 var jag åter i Candanchú med en betydligt tyngre ryggsäck och redo att börja vandra. Startade på 1500 möh. Gick upp till Col du Somport och vidare till Astún. Därifrån började stigningen på riktigt. Upp till 2168 möh och Col des Moines. Vilken belöning jag fick där i form av utsikt! Den var verkligen fantastisk med den mäktiga Pic du Midi d'Ossau. Sen gick jag nedåt, brantare och brantare ju längre jag kom tills jag var nere på 1644 möh. Där vände der igen och gick uppför till 2074 möh och Lac de Peyreget där jag nu slagit läger för natten.

Det är rätt så bestämda regler för vad som gäller när man tältar i nationalparken. Man får bla inte resa tältet före kl. 19.00 och inte ha det uppe längre än till 09.00. 

Hade det inte varit för att jag gick fel idag hade jag nog kommit till refuget som jag först tänkt. 3 km och var tvungen att gå plus lika många tillbaka för att komma på rätt köl igen... Är huvudet dumt får fötterna lida ;)

HRP dag 7-11

Dag 7 31/8

Vilodag, ordna med allt som måste fixas för Vega.

Dag 8. 1/9

Efter att ha ätit och vilat upp mig i Iraty var det så dags att börja röra på sig igen. Vega åkte tillsammans med Mark till Elizondo för retreat och jag skulle alltså gå vidare ensam. Hade inte kunnat föreställa mig innan hur tomt och ensamt det skulle komma att bli utan Vega vid min sida. Men en vecka måste det fungera. 

Har gått längs GR10 hela dagen, ändrade mina planer från de ursprungliga att gå längs HRP idag. Sikten var dålig så jag ville inte leta mig upp på Pic d'Orhy. Så 2000 möh får vänta en dag eller två till. Först gick jag längs GR10 till Logibar. En sträcka som var betydligt mycket jobbigare mot vad jag räknat med. Både fysiskt och psykiskt, främst psykiskt.

Personalen på restaurangen i Iraty sa 15 km och ca 4 h. 6h senare nådde jag Logibar. Men det var 6 vackra timmar trots att de var tuffa. Har aldrig sett så många fjärilar samtidigt som det var just innan Logibar. 

Till att börja med var det bara dimma och i stort sett innan sikt, men fram på dagen lättade den och det blev varmt. Det var inte bara varmt utan även fuktigt, så känslan var att jag vandrade i en bastu. Logibar ligger på 300 möh, sista biten gick brant nedför med rullstenar. Kan tänkas vara bland det värsta jag vet att gå på sånt underlag. 

Från Logibar gick det sedan uppför till nästan 1400 möh för att sedan gå ner längs med Gorges de Kakouéta till ca 400 möh. Efter det gick jag längs väg D-113 upp till Senta. Längs den vägen träffade jag på de två brittiska kvinnorna jag träffade i förrgår i Iraty. Trevligt, när benen är trötta är det verkligen lättare att gå när man har sällskap. 

Stannade till i Senta och tog en fika i en bar innan jag fortsatte ca 1 km ut ur Senta in i en skog där jag slog läger. Fram tills idag har jag inte sett en mygga, men det fanns det gott om i denna skog.