HRP dag 24-28

Dag 24. 17/9

Det finns alla typer och modeller av friluftsare. Jag tror att alla som varit ute sett de olika typerna, så jag behöver inte gå in djupare på dem. I refuget fanns 5 övernattare till. Tightstyper. För den kategorien är det viktigt att allt har ett coolt märke och väger så lite som möjligt. Dessa villa kunna röra sig snabbt över bergen. Dem skulle upp på nån topp, åkte taxi till refuget på kvällen och körde med alpinstart. Med pannlampor började dem leta sig fram. Själv låg jag och Vega  kvar nån timme till. Kroppen känns inte som den brukar.

Hela dagen har jag gått utan karta. Men tänkte att just denna sträcka skulle fungera bra ändå som jag skulle gå längs markerad led. Med guidebokens hjälp fungerade det, men jag saknade att kunna "följa med". 

Jag började med att gå längs Barranco de Vallibierna jupp till Pleta de Llosas. Därifrån började en av de, enligt min guidebok,  vackraste sektionerna av hela Gr 11. Ett kargt alpint landskap. Helt upp till Collado de Vallibierna, 2710 möh. Bitvis var det rätt så svårt att gå över bla stora stenblock. 

Därifrån gick det sedan till en början brant ned till en korsning där GR 11 delar på sig, 2419 möh. Tur att guideboken är med så att jag valde rätt. 

Flera vackra små sjöar har jag passerat idag. När vädret är varmt som idag frestar det verkligen att hoppa i det klara vattnet :) Lagos de Rio Bueno och Lagos de Anglios sjöar skulle  bla passeras innan det var dags att gå nedför på riktigt. Brant och halt var det att gå. Med trötta ben, riktigt svårt. Speciellt när jag kom in i skogen var det trixigt, lerigt och väldigt halt. Där lyckade jag dra en vurpa, rakt framlänges, en Anja Persson säl. Som tur var gjorde jag mig inte illa utan skrapade bara upp ena smalbenet och knät lite. Sista biten ner till väg N 230 var som tur var mer lättframkomlig. Den gick längs forsande vatten. Helt ner till 1430 möh skulle vi. 

När jag kom ner till vägen gick vi upp till Hospital de Vielha (obs namnet på en by, inget sjukhus). Varifrån vi gick upp på en platå för att slå upp tältet. Nere vid vägen vill man inte vara, ett vägarbetsområde. De håller på att bygga en tunnel, inte alls vackert. Och det är det vackra jag vill åt när jag är ute. Så nu har jag det vackert och bra :)

Dag 25. 18/9

Jag och speciellt min kropp börjar att vara trött. Började gå med sega långsamma kliv i ännu en molnfri dag. Ibland är det lätt att glömma att hösten är på antågande. Men om morgnarna känns det, luften är sval. På sina ställen har naturen börjat att skifta färg till mer röda och gula toner. Gick upp till Port de Rius, 2344 möh. Gick vidare till sjön Estanh de Rius. Där tar HRP en omväg om man jämför med GR 11. HRP går ner till ytterligare nmågra sjöar innan den går upp igen till Refugi dera Restanca medan GR 11 går raka vägen dit. Jag mötte några som sa att det inte var värt att gå den biten extra då sjöarna är reglerade och vattennivån just nu väldigt låg. 

Lite efter refuget, 2010 möh, stannade jag och fikade innan jag fortsatte mot Estanh de Cap de Port, en sjö på 2246 möh. På vägen upp får jag nästan lite av en chock, från att ha gått några dagar utan att träffa så många människor till att få ett helt militärt förband mot sig. När jag sedan kom upp till sjön där jag bestämt mig för att slå läger mötte jag en supertrevlig spanjor, Juli som jag satt och pratade med om allt möjligt i ett par timmar. Sedan fortsatte han åt sitt håll och jag gick till andra ändan av sjön och slog upp mitt hem. Så nu sitter jag här i mitt tält, har en bäck porlande vid min sida och vackraste sjöutsikt :) Nu är det dags för middag. Imorgon vore det bra om jag skulle ta mig till Salardu, som också är slutet av den här sektionen och början på en ny.

Dag 26. 19/9

Det utlovade regnet kom i natt. Hade tur för regnet följdes av vind så allt var torrt när jag packade det samman. Jag började med att gå upp till Port de Rius, 2475 möh som också är gränsen till "Parc Nacional de Aigüestortes i Estany de Sant Maurici". Det blev dock bara en snabb visit i nationalparken för redan vid nästa pass, Port de Caldes, 2567 möh, var jag ute från den igen. En snabb men vacker visit. Tre sjöar hann jag gå förbi. Från Port de Caldes gick det sedan bara nedför. Först till Refugi de Colomers, 2138 möh. Den ligger vid en sjö, som även den är reglerad.. De senaste refugen som legat vid sjöar har alla varit reglerade, med förstunden låga vattennivåer. Gick till dammen, över den och fortsatte nedåt. 

Längs den vägen mötte jag Juli igen. Han undrade om jag hade något emot att ha sällskap en bit. Självklart inte! Så vi fortsatte ned till Salardu tillsammans. Först genom skog på stig längs Arriu d'Aiguamóg, som slingrar sig fram genom landskapet. Jag skulle vilja påstå att det är förvånansvärt många som väljer att gå längs bilvägen istället för den mysiga och fint tillrättalagda stigen (förutom sista biten som blev förstörd av en översvämning i våras). I en glänta stannade vi och lunchade, jättevacker utsikt över in landskap som är i färd med att byta färg och häsar som gick fritt och betade. 

Sista biten (=12 långa  km längs väg ner till Salardu gick långsamt. I min guidebok står det att allt såsom mataffär ska finnas i Salardu. Men visst bara vissa perioder av året. Jag kom nån dag för sent. Juli visste om detta så redan innan vi var där erbjöd han mig skjuts till Arties som är grannbys, i slutändan körde han mig till Vielha som är en stad några km längre västerut. 

Jag har inte skrivit om detta tidigare, men jag har sedan lite innan Gavarnie haft en del problem med hälsan. Så i Vielha fick jag träffa läkare, så nu ska jag äta två olika antibiotikakurer ett par veckor. Jag kanske ska lägga till vad för problem jag haft så ingen behöver måla upp en bild. Urinvägsinfektion som letat sig upp till njurarna. De senaste 3 dagarna har jag kissat blod och haft det väldigt ont i ryggen, men är man mitt ute i ingenstans kan man inte göra så mycket åt det. 

Jag stannade inne i natt i Refugi Rosta. Kanske det mysigaste refuget jag stannat på. På alla väggar hängde gamla fotografier och utrustning från den tid då man började med friluftsliv. Fantastiskt trevlig atmosfär där inne!!!

I Vielha hittade jag förövrigt allt jag behöver, mat för 10 dagar, dropapr som renar vatten, en ny pip till min kamelback, gas, läkare osv.

Dag 27. 20/9

Övervägde först att ta en vilodag. Men då vädret valde att även idag visa sig från sin bästa sida får den bli en annan dag istället. Ett som är säkert är att så fort man provianterar så blir, 1. Väskan tung. 2. man tvungen att gå uppför.

Följde GRT och GR 211 upp till Montgarri, 1648 möh. Men innan man kommrt dit måsta man upp till Plan de Boret, 1846 möh. En jättestor platå. På vägen dit mötte jag på en massa får och getter. På platån betade massa hästar och sen nere i Montgarri massa kossor och hästar. Idylliskt!

Är trött idag, så nu blir det inget mer skrivande.

Dag 28. 21/9

En månad på tur!!!! :)

Kallaste natten hittills. Marken var täckt med frost och tältet en ishinna. Luften var fortfarande kall när jag började gå, så långkalsonger fick vara på.

Egentligen finns det inte så mycket att säga om första delen av dagen. Jag gick längs väg. Mötte en hel del bilar som det är lördag. Svampplockare. Efter två timmars vandrande kom solen fram och värmde upp landskapet. Så pass mycket att det var svårt att tro att natten varit så kall. SHorts och linne, varmare än en Jämtländsk sommar :)Igår var sommarens sista dag, så nu är hösten officiellt här. Vare sig det känns dagtid eller inte. 

Vid Bordes de Pina vek jag av från vägen. Efter att ha gått de första höjdmetrarna träffade jag på en man och en kvinna som höll på att arbetat med ett gammalt hus. Ett gammalt stall av sten håller dem på att renovera till ett refuge. Dem bjöd in mig att titta. Verkligen jättevackert! 

Vi fortsatte upp längs Barranc de Comamala. Vid vägen var det 1300 möh och vi gick upp till 2100 innan vi slog läger invid en liten sjö. Antibiotikan gör mig seg. Men snart kommer det att vända!