Lina: augusti 2015

25/8-15 Lappjordhytta-Abisko, 26 km

Fjällfararnas gröna band: dag 9

Ännu en vacker morgon! Vi börjar att vara bortskämda med dom :) Vackra morgnar, vackra dagar och vackra kvällar har avlöst varandra sen start!

Jag erkänner. Jag tittade inte så noga på kartan inför dagens etapp. Så jag tänkte att nu blir det en enkel väg ner till E10:an och sen vidare längs rallarvägen bort till Abisko. Visst gick det mest ner, i alla fall fram till svenska gränsen och Pålnostugan. Sen blev det kuperat, väldigt kuperat. Det gick upp och ner och sen upp och sen ner igen hela vägen till vägen... Hade det inte varit för att det var så vackert skulle det kännas väldigt jobbigt!

Vi korsade vägen och gick ut på rallarvägen som vi sen följde hela vägen till Abisko. Det var en lättpromenerad sträcka som kändes svår pga trötta ben. Det var däremot ett vackert landskap att gå genom. Mina fötter är inte helt nöjda. Jag pronerar så illa när jag går så det känns ibland som att hälbenet ska göra hål och gå igenom kängan..

I Björkliden stannade vi en längre stund och passade på att handla massa gott att fika på lanthandeln innan vandrade vidare. Julia fick en jäkla fart dom sista kilometerna efter att ha blivit på dåligt humör efter ett litet fall från spången. Hur jag än försökte kunde jag inte komma ikapp... Så Julia anlände till turiststationen långt före mig. På stationen väntade Richard på oss och han hade middagen redo för oss. Trevligt och gott :)

24/8-15 Altevasshytta-Lappjordhytta, 24 km

Fjällfararnas gröna band: dag 8

Vädret som hotade med att bli dåligt ändrade igår hade ändrat sig under natten så vi fick vakna till en nära på strålande dag! Efter att ha ätit frukost och städat oss ut ur stugan så började vi dagens vandring. Vi började med att gå över dammen på Altevatnet och sen vidare upp längs Salvasskardet.

Vid första vadet kom Mette och hennes turkamrat ikapp oss medan vi plåstrade om våra fötter på nytt efter att ha tagit oss över vattnet. Vattnet var kallt, men kändes väldigt välgörande för fötterna! Både jag och Julia har minst sagt ömma fötter. Det är inte bara skavsår som plågar dom.. Men det kommer säkert att gå över så snart dom kommit in i matchen :)

Hela dagen bjöd på en vacker vandring i ett landskap som taget från en fantasivärld. Så magiskt och så vackert!!! Att vädret var så strålande gjorde det hela bara ännu lite bättre!

När vädret är så strålande och landskapet så vackert. Som taget ur Sagan ur ringen eller liknande var en självklarhet att ta både fler och längre pauser för att kunna njuta till fullo!

Jag är så stolt över mina små jyckar som kämpar på så bra i värmen. Vega är en stjärna som vanligt, men Bounty kämpar på över förväntan. Nu vågar hon tom gå över dom flesta vattnen helt själv. Det är bara över dom allra längsta vaden med lite djupare vatten hon behöver/vill ha hjälp nu!

Vi hamnade mitt i en renhjord idag igen, hundarna gick så snällt vid vår sida trots att renarna sprang. Vega och Bounty är så duktiga! Vega lyssnar alltid och det är något B gör allt oftare med nu :D

23/8-15 Vuolimus-Altevasshytta, 25 km

Fjällfararnas gröna band: dag 7

Jag vaknade till ljudet av en bjällra i morse. Det var en renskalla och utanför tältet var hundratals renar. Om man tittade över hela området var det kanske tusentals. En av dom var i själva Vuolimus och badade. Vi började att gå uppför mot Jierdni i strålande väder. Något enstaka moln syntes på himlen, snart växte dock antalet moln till sig och hela himlen blev täckt av moln som blev allt mörkare.

Vi rundade Coalmbmoaivi och gick längs med Strömskardet ner till Gaskahytta där vi stannade och lunchade. En liten bit innan själva stugan blev vi omgådda av ett par vandrare. Det visade sig vara en annan grönabandare med sällskap, en dansk sådan :) Efter att ha lunchat gick vi längs Altevatnet västerut mot Altevasshytta. Vi gick över stora myrar som var helt täckta av hjortron! Tyvärr var det lite tidigt för dom ännu så dom var ännu för röda för att bli plockade.

Ju närmre Altevasshytta vi kom desto mörkare blev molnen och allt fler av dom kringliggande fjällen doldes. Jag var helt säker på att vi i vilket ögonblick som helst skulle hamna mitt i regnvädret, men vi klarade oss!

Framme i stugan var vi båda trötta, eller alla fyra egentligen! Så efter att ha ätit middag blev det en tidig kväll.