Lina: HRP Dag 15-17

Dag 15. 8/9

Hade en supertrevlig kväll igår tillsammans med en fjällklubb från Bilbao. Det gav ny energi att umgås med dessa människor.

Gårdagens väder har blivit lite bättre. Det regnar fortfarande, men ingen åska iaf. Började med att gå bort och upp till Col de la Fache, 2664 möh. Från Ibón de Campoplano började det gå uppför och det blev allt brantare och smalare ju närmare passet jag kom. Där var även några snöfält jag var tvungen att passera. Gällde att ha tungan rätt i mun. Men än värre var sten, grus och sandpartierna där det var rätt så brant. Allt vatten som kommit det senaste dagarna hade minst sagt mättat marken och gjorde att underlaget ideligen gled undan. Dimman har legat tät hela dagen så inte mycket till sikt.

Hade vädret varit lite bättre hade jag tänkt att gå upp till Grande Fache, 3005 möh. Men som läget var idag kändes det inte som ett alternativ.

Sen gick det ner till Refuge Wallon. Vilken dalgång den ligger i! Själva refuget är helt enormt. Liknar nästan ett slott och har ett vattendrag som slingrar sig förbi och vattenfall bakom sig. Barrträd som jag inte sett på ett tag nu. Även idag kändes som jag var i en "overklig" värld pga allt det vackra.

Dag 16. 9/9

Igår blev jag inbjuden refuge Wallon. Det blev även Suzann, som också följer HRP just nu (hon har däremot inte tid att fullfölja hela). Vad kan jag säga om gårdagen/natten... Det kändes idag när jag började gå. Lite lite sömn och lite mycket att dricka. Men vi hade det sjukt trevligt! :)

Vädret var åter super idag! Inte ett moln på himlen på hela dagen. Luften är inte längre varm, så hösten har kommit. På denna höjd är det nu nattfrost. Men när solen väl kommit fram bakom bergstopparna blir det väldigt varmt och skönt.

Det är verkligen vackert här. Även här ska jag kanske säga ;) För vad jag hittills sett av Pyrenéerna har jag inte sett något som inte kan klassas som vackert. Inte en dag har varit den andra lik, landskapet ändrar sig hela tiden.

Runt Wallon var det grönt, jag gick upp längs Gave d'Aratille till Col d'Arratille, 2528 möh (en stigning på nästan 700 höjdmeter). Där ändrade sig landskapet och gick över till att bli väldigt kargt.

Jag gick över till Col des Mulets, 2591 möh. Där vände det och jag gick ner till Refuge des Oulettes, 2151 möh. Min karta slutade vid Col des Mulets, så därifrån fick jag fråga mig fram och förlita mig till min egenritade karta. Men det var inga svårigheter som GR10 anslöt sig vid Oulettes . Sen var det dags att ta sig upp till nästa pass, 2734 möh. Sen gick jag ner till refuge Hourquette, 2651 möh. Sen ännu mera ner till ytterligare ett sagolandskap, Vallée d'Ossoue, med betande får och kossor, vackra färger, murmeldjur, vattenfall, en turkos sjö osv. När jag kommit till sjön var jag på 1834 möh och därifrån gick jag sedan vidare längs GR10 till Gavarnie, 1365 möh.

Jag hade en väldigt lång dag, men ville inget hellre än att träffa Vega så jag knatade på.

Vet inte om det var det faktum att det var en tuff dagsetapp som gjorde det, eller något het annat. Men jag har blött så mycket näsblod idag.

Verkligen världens bästa belöning väntade där. Vega, min älskade hund.