Tur i Ullådalen

Idag åkte jag och hundarna upp till Ullådalen för att gå lite på tur. Det må vara slutet av december men temperaturen lurade mig nästan till att tro att det är vår. Solen är inte uppe särskilt länge, men jag inbillade mig att den värmde medan den var framme!

Längs några av lederna var snön mer eller mindre orörd och och nattens snöfall gjorde det hela ännu lite bättre. Andra leder var betydligt flitigare använda, där var det mest bara is. Det har väl kanske sin charm det med, farten ökar markant iaf ;)

Jag måste säga att småhundarna har en fin utvecklingskurva när det kommer till att ta sig fram i snö! :)

 

Tidningen ShapeUp

Idag släpptes det första numret av tidningen ShapeUp, "Ditt nya magasin om träning, hälsa och skönhet". På sidan 31 hittade man igen mig :)

 

Dragfilmer :)

Våffeltur till Lillåstugan.

Idag så skidade jag, Emelie och hundarna från ullådalen till lillåstugan för att äta våfflor. En kär vän reagerade så här på vårt utflyktsmål "Lillåstugan = Stadsutflykt och med hundar förstår jag .. hm som en promenad på Djurgården en söndag kan man ju säga".

En härlig vinterdag med för många plusgrader. Föret extremt isigt, det ger en hög och fin fart ;) våfflorna var frasiga och goda, serverade med hjortronsylt och grädde. Ett tips om man ska skida dit, kontanter! Som tur var hade jag några långt ner i plånboken :)

Det är bara 2,1 km till Lillåstugan, alltså dryga 4 km fram och tillbaka. Därför följde jag och hundarna en annan led när vi kom tillbaka till parkeringen för att få några fler km tillryggalagda. 

Underbar dag!

Bounty retsticka...

Skidtur runt välliste

Har så smått börja lära upp mina små hjärtan att vara med mig och Vega på skidturer. Min fantastiska och helt underbara vän Emelie är här nu. Igår begav vi oss ut på tur runt välliste. Väldigt dåligt före bitvis och en hel del vind mellan varven. Men trevligt hade vi det. Bounty gjorde sitt bästa för att söka skydd från vinden. Hon rullade ihop sig till en boll under trädrötter och vid stora stenar. Till sist hoppade hon rätt upp i min famn istället för att krypa in under min jacka. Där låg hon sen nöjt resten av turen :)

Morgonpromenad

Morgonpromenad! Nu väntar längdåkning med Vega :) tyvärr har den mesta av snön försvunnit här hemma så måste bege mig västerut..

God jul och gott nytt år!

God jul och gott nytt år önskar jag er alla!

skidor!

Äntligen har det kommit så mycket snö här hemma så att man kan åka skidor :)

Långfärdsskridskor Helgesjön

Gårdagens åkning gav helt klart mersmak, därför gav jag mig tillsammans med hundarna ut i ottan för att få åka lite innan det var dags att åka till jobb.

 

Långfärdsskridskor Åresjön och Helgesjön

Jag, Nina och Dan åkte till Åre för att åka lite skridskor. Enligt ryktet skulle isen på Åresjön vara riktigt bra. Den var bra, men täckt av rimfrost, så inte kanon.
Sedan åkte vi till Helgesjön för att åka där. Där var isen helt nylagd och det var så vacker! Helt blank och botten syntes. Det enda man kunde göra var att åka och le. (Tog dock inga bilder där, var så inne i det att jag helt glömde bort kameran som låg i väskan).

 

Långfärdsskridskor

12 november och helt underbart väder. Årets första långfärddskridskotur. Ingen vind och sol som värmen som om det vore vår. Åreskutan i blickfånget, perfekt is. Lycka! 

Gofika! Korta dagar och långa skuggor :)

Vandring, Stensdals- och Vålåstugorna

Tillsammans med Gustaf, Henrik och Dan samt alla fyra hundarna gick jag upp till Stensdalsstugorna. Vacker vandring i härligt höstväder :)
Dagen efter gick jag, Henrik och hundarna vidare till Vålåstugorna. En sträcka som innefattar två stycken vad. Det första vadet gick smärtfritt, hittade en plats där vattnet fruset och var tillräckligt tjock för att man skulle kunna gå på det. Det andra var däremot lite klurigare och lilla Bounty halkade i det iskalla vattnet. Hon kom snabbt upp igen men blev såklart kall, så jag fick stoppa henne innanför tröjan och värma henne ett tag innan hon glatt sprang vidare igen.
Det är verkligen mysigt att vara i fjällstugor, laga god mat, höra vinden vina utanför husknuten och elden spraka i kaminen :)
Tredje och sista dagen var det dags att gå tillbaka till Vålådalen igen. En hel del snö hade kommit under natten och på de ställen dit snön drivit var den knädjup att gå i.

 (Bilderna är i oordning)

Färska järvspår vid Stensdalsstugan

Hottögsfjället

Det är blåsigt och rätt så kallt, det där med att vänja sig vid nya årstider. Växlingarna går ju så fort. Men det gör egentligen inte så mycket, jag gillar alla årstider fast på olika sätt. Så även hösten. Den friska luften och de vackra färgerna. Kravlösheten!

Tillsammans med Nina och mina fyra hundar (okej, tre plus Dixie) så ska vi upp på Hottögsfjällets topp. En vacker tur som man börjar genom en urskog innan man kommer upp på kalfjället.

Dock inträffar ett större missöde. Yoda är som många vet min lilla gatuhund. En hund som levt så många år på gatan som hon gjort är extremt självständig. Något jag minst sagt fick bevisat idag... Hon stack! Det brukar hon inte göra när det är kallt, då har hon alltid hittills hållit sig i närheten för att bli buren mellan varven. Men icke idag. Visst har hon stuckit innan, men aldrig längre stunder. 15 min blev en timma, en timma blev två. Både jag och Nina ropar hennes namn, osäker på huruvida hon kan höra oss eller inte pga vinden.
Yooooodddddddaaaaaa!
Inget svar och ingen hund syns till. Vi kommer upp till toppen, vi går ner. Inte ett spår efter en liten hund. Vi sätter oss i skogsbrynet, tre timmar har hon varit borta. Vi har ropat oss hesa men ännu ingen hund! Vi går upp en bit på fjället fortsätter att ropa. Men ingenting vare sig hörs eller syns.

Solen börjar gå ned så vi bestämmer oss för att gå ner till bilen, ska vi leta vidare behövs en lampa.

Kommer ner till bilen, inte heller där syns Yoda till. Ska öppna bakdörren för att ta ut pannlampan som ligger där. Så konstigt bilrutan är lite öppen, så lämnade jag den väl inte?! Men vad nu, vem tittar ut genom fönstret? Jo, Yoda!

Hon hade alltså sprungit ner, och någon förbipasserande släppt in henne i bilen...

 
 

Hemmalunk

Vardagslivet är återställt. De rutiner jag hade innan jag åkte har åter infunnit sig.

 

Jag har verkligen varit jättedålig på att uppdatera nu ett tag. Det är för att jag ännu inte tagit mig hela vägen hem. Men det gör jag förhoppningsvis idag. Tar tåget från Stockholm om några timmar. Så i helgen ska jag göra mitt yttersta för komma ikapp här på bloggen och lägga in bilder från HRP turen.

 

HRP dag 43-48

Dag 43. 6/10

Klart kallaste natten! Vaknade flera gånger pga att jag frös och när jag kollade ut en av gångerna föll ett lätt snöfall. Dimman låg tät när vi startade gå upp mot Canigou, 2784 möh. 484 höjdmeter hade vi kvar till toppen. Endast de sista 100 av dem branta och rätt så svåra. Vega imponerade alla som var där. Att denna topp var populär hade jag läst. Men att den skulle vara fullt så populär som det visade sig att den var, var jag inte beredd på. Redan 9.30 när jag nådde den var där redan många på plats. Människor bokstavligen vallfärdade till den. Hela tiden fylldes det på med nya vandrare i alla åldrar. (Den vanligaste stigen upp till den går från motsatt håll som jag kom från). 

Hursomhelst, på vägen upp var jag tvungen att hjälpa Vega förbi några av kruxen genom att lyfta henne. 

Ingen utsikt från toppen, förutom under några sekunder då dimman tillfälligt lättade just som vi var på väg ned. Då fick vi se havet klart och tydligt! Inte heller såg det ut som om det var särskilt långt borta. 

Vägen ner till Refuge des Cortales (som alltså är den vanligaste vägen att gå upp) var enkel. Vega är rolig. Hon tar mer än gärna emot komplimanger och beröm från människor vi möter, men som den bouvier hon är låter hon ingen av dem ge henne minsta lilla klapp. 

Väl nere vid refuget var det som att gå från vinter, det var lite snö på toppen, korset som står där var täckt med is och vindarna isande kalla, till en varm sommardag. Jag gick in åt en crêpe och drack en kopp varm choklad samt diskuterade vägval med en av dem som jobbade där innan jag gick vidare. 

Därifrån är vandringen jättevacker, den går längs en helt underbar stig. Och den blir bara bättre och bättre. Det var vackert med magisk utsikt helt ner till Col de la Cirère. På vägen ner vid l'Estanyol, 1479 möh mötte jag en ryss, Andrej. Vi gick 6 km tillsammans därifrån till lite efter Batère. Han går också HRP, men med lite annan fart och förutsättningar än jag. Mao är han betydligt snabbare. Han har hållet på 10 dagar mindre än jag. Det var tur att jag mötte honom för jag var verkligen trött just där och då. Sådana gånger underlättar det att ha sällskap. Andrej kör på att vandra så lätt som möjligt. Han har därför gjort och eller modifierat sin utrustning själv. Bla har han sytt sitt tält och sin sovsäck själv. 

HRP dag 37-42

Dag 37. 30/9

Vaknade minst sagt utvilad. Sov säkert 10 timmar, möjligen mer i natt. När jag började  kändes benen (samt resten av kroppen) piggare än på länge. En stig tog oss från l'Hospitalet-près-l'Andorre, så att vi slapp gå längs väg N-20. När jag började komma upp lite i höjd kändes det verkligen konstigt. Nedanför mig pågick den "verkliga" världen med hus, bilar, massa ljud etc och där uppe ovanför allt var jag. Så långt bort från allt, men ändå så nära. Jag tror att de som känner mig vet vilken av de två världarna jag trivs bäst i. 

Började på 1436 möh, trodde att jag skulle kunna fylla på väskan med mat här. Men den lilla mataffär som nämndes i min guidebok fanns iaf inte. Tur att jag köpte lite extra när jag handlade mat sist så att jag klarar mig fint ändå. Dock kunde jag köpa bröd i hotellets lilla restaurang. 

Gick upp genom Bois Long till sjön Étang des Bésins, 1973 möh. Där stannade vi en stund i solen innan vi fortsatte vidare upp till Refuge des Bésins, 2104 möh och sedan längs GR10 vidare upp till Col de Coume d'Agnel, 2470 möh. Därifrån gick vi sen ner till Éstany de Rouzet, 2234 möh.

Landskapet har påmint en hel del om den jämtländska fjällvärlden idag. Speciellt från passet och ned. För att känna mig ännu mer hemma så har det regnat i tillägg. På väg upp för passet värmde solen så att jag var tvungen att byta om till shorts och linne. Sen tog det nog inte mer än 30 min så kom stora moln inomhus täckte himlen. När jag sedan var uppe i passet började det regna. Regnandet höll i sig tills vi kom ner till sjön. Skönt att sitta inne i tältet och höra regndropparna smattra mot tältduken. Perfekt tältplats i tillägg, den har allt man kan önska. Den är platt, mjuk, har tillgång till vatten och en vacker utsikt:) dagen fick sluta tidigare än tänkt. Sitter hellre och har det bra i tältet när det regnar än ger mig ut i det...