söndag 8 april 2012

Sverige runt: dag 58-60

Dag 58: 3km söder om Ámmarjavrre-Varenodjuhka, 20 km.
I natt snöade det, inte helt optimalt då den snön la sig på den mjuka lite sörjiga som isolation. Men jag är glad att snön kom under natten och inte på dan! När jag klev upp var det helt vindstilla, tror att det varit det hela natten också, jag har då inte märkt någon iaf. Då är det smidigt att packa ihop. Till en början var det tungt att gå, både min och Vegas pulka satt som fast i marken. Provade att skrapa under dem, men det hjälpte inte. Vi fick helt enkelt gå och ha det tungt fram till klockan 16.00. Då blev det kallare och i och med det blev också föret bättre, hårt och fint! Det har varit en vacker dag idag, vid lunch sprack himlen upp och alla moln försvann, resten av dagen hade vi helt molnfri! Endast lite vind har det varit idag. Vi började med att följa den gamla telefonledningsgatan upp till Odenkåtan. Igår var terrängen mest platt, idag har den varit det motsatta. Upp 30 höjdmeter, ner 15. Så höll det på ända till Odenkåtan. Bitvis var det så brant uppför att jag var tvungen att ta av mig skidorna och gå istället för jag gled bara bakåt. Vegas pulka har varit "tungdragen" idag, men trots det har hon gått med den helt själv nästan hela dagen! Hon är bäst! :) I de brantaste backarna gick jag bak och puttade på med staven. Vi gick "fritt fram" (inte på led) till den punkt där leden korsar renstängslet, där anslöt vi oss till leden och följde den ner till Vindelälven. Vi gick på själva älven ett par kilometer innan vi gick upp på myrarna och gick på dem istället. Platt och fint att åka på :) Precis hela dagen har vi haft sikt och därför fått se en massa vackert, lycka!



 









 



 
 














Dag 59:Varenodjuhka-Randalen, 23 km.
Natten var kall och vindstilla. Riktigt kall tom. Det var fortfarande kallt på morgonen, då är det inte helt lätt att motivera sig till att kliva ur en varm och skön sovsäck. På morgonen var det helt klart och jag hade stora förhoppningar om dagen. Men efter bara en halvtimme täcktes hela himlen med moln och hela dalen av dimma. Men när jag kom fram till Vindelkroken sprack det helt plötsligt upp. Det gillas. Där skulle jag gå upp över en knix på 80 höjdmeter. Upp på den knixen lunchade jag och hade fin utsikt över dalen. Dessutom var det helt vindstilla och som sagt sol!!!! Då mår jag bra! Det är så vackert att det nästan är svårt att ta in, blå himmel och fina fjällstoppar. Efter att sedan ha gått öster om Vindelälven en bit letade jag mig sedan ner och gick på den istället. Det gick jättebra, öppet vatten på nåt litet ställe, men vakarna var så små att det bara var att runda dem.I flera km gick vi på helt utan problem, men så kom vi fram till ett litet krux. Bara att leta sig upp från älven för att ta sig förbi en 20 meter hög klippa. Klockan var då 17.00 och fram tills dess gick jag på i bara underställ! Solen har verkligen värmt, men kl 17.00 började det snöa istället. Idag var det inte så kuperat, kändes som det mest gick lite upp. 960 möh slog vi läger på precis i början av Randalen.





Dag60:Randalen, 3 km
Vädergudarna verkar ha ett speciellt sinne för humor, eller så är det bara jag som inte ser det roliga i deras skämt. April april din dumma sill, här har du en halvmeter nysnö. Tack! Precis vad jag önskade mig, hur kunde ni veta det?!
Jag packade som vanligt ihop lägret för att börja gå vid kl 09.00. Men jag tog mig inte långt. Det var noll sikt. Inga konturer av några fjäll, marken framför mig, ingenting. För att inte börja irra omkring i snöyran fick jag stirra helt på kompassnålen så fort jag vände bort blicken från den började jag gå åt fel håll. Men med all den nya snön så var det inte lätt. Med en hand om kompassen och bara en hand fri tog jag mig inte framåt. Jag gav upp efter 30 min och slog upp lägret på nytt. Snön fortsatte att vräka ner. Så jag låg i tältet och läste. Men helt plötsligt kände jag solens strålar värma upp tältet! Klockan var då 15.00, så jag tänkte att jag lika gärna kunde gå en bit. 15.30 var pulkorna packade på nytt och jag började gå. Betoning på jag kan tilläggas. Vega kom inte en meter med sin. Jag hade snö upp till knäna och kom inte mycket längre jag. Fick därför återuppta en gammal tradition. Gå dubbla vändor. Först gå med Vegas, sen vända för att hämta min. Tur att solen lyste och att omgivningen var vacker! Annars hade jag nog tappat modet helt. Jag var inte ensam om att välja just denna dalgång, ett helt gäng renar hade gjort samma val. Är så glad, stolt och nöjd över Vega som lyssnade på mig och inte sprang efter en endaste ren! Hon gick snällt bredvid. Okej, hon frågade om lov att få gå fram (ni vet, strutta lite gnällande på stället med svansen i vädret) men när jag sa nej, så lyssnade hon på det! Vi gick till klockan 20.00 och tog oss hela tre kilometer! Woop woop, det går bra nu.. Det var kallt idag. Vegas päls har varit helt täckt av frost.







 

1 kommentar:

  1. Kämpa på lina, det är inte hela vägen kvar nu. :)

    SvaraRadera