Via-alpina dag 133

Dag 133: Pomieri-Biv. Soardi

Att börja dagen med att få ta en dusch i varmt vatten, det kan tänkas vara höjden av lyx! Att sedan kunna sätta på sig kläder som inte luktar apa gjorde det hela bara ännu bättre. Nu är det bara ryggsäcken som behöver tvättas så är allt rent sedan : ) Fast iofs går det rätt så snabbt att sunka ned allt igen..

Jag kom iväg en del senare mot vad jag brukar göra, dels pga duschen och dels pga att jag stannade och pratade med den trevliga kvinnan som jobbade på campingen. När jag sedan skulle betala fick jag rejäl rabatt, behövde bara betala en tredjedel av priset! Annars är det faktiskt så att det är dyrare att bo på camping mot vad de flesta stugor kostar. På campingar i Italien verkar det som att man får stå för toalettpapper själv och självklart betala för dusch. 

Det har varit en härlig vandringsdag i rätt så varierad terräng, allt från lärkskog till alpinterräng med stora rhododendronfält. Landskapet jag vandrar i börjar att ha en allt mer höstig karaktär. Med vackra röda toner. 

Rätt mycket uppför har det varit, först till Miande Giû dâ Sap, 1699 möh och sedan vidare till Rif. Lago Verde Bessone C.A.I, 2583 möh. Större delen av vandringen dit gick längs en grusväg. Eller väg var kanske att överdriva, jag tror inte att särskilt många bilar skulle klara av att ta sig fram längs den. Precis som tidigare dagar har jag stött på några träansikten fästa på trädstammar. 

När jag kom upp till Lago Verde gick jag in och tog en kopp te. Det var en väldigt trevlig kvinna som arbetade där som hjälpte mig att kolla upp en mer lämplig mötesplats att träffa Nina på. Det innebär att jag får lägga om rutten något. Kvinnan hade en schäferhanne som Vega lekte jättebra med, full fart var det och mycket hopp och skutt! Båda såg ut att verkligen älska leken! Först hade jag tänkt att tälta vid sjön, men som planen nu är ändrad bestämde jag mig för att gå vidare ett stycke till, då hade vi vilat i 2,5 timme. När jag skulle gå skickade hon med mig hundmat. Jag har sådan tur som träffar så många snälla och hjälpsamma människor! 

Istället för att gå över passet Col d'Abries in till Frankrike gick jag nu upp till passet Passo Buciè, 2746 möh. Vistelsen i Frankrike blev dock inte lång. Efter att ha gått ned ett stycke så gick jag upp till passet Col Bucie, 2630 möh och kom då tillbaka till Italien. Bara 10 höjdmeter längre ned finns bivackstugan Soardi. Jag slog upp tältet alldeles intill stugan. När tältet var på plats gick jag ned ca 100 höjdmeter för att hämta vatten. Just som jag var på väg tillbaka upp igen så började det att regna. Då var det bara att skynda på stegen för att få in allt i tältet. Det hann jag precis innan himlen öppnade sig på riktigt.