Via-alpina dag 126

Dag 126: Rif. Cà d'Asti-Rif. Stellina

Natten var riktigt kall, jag tror att jag snart måste skaffa fram en annan sovsäck om jag vill kunna sova en hel natt utan att vakna av att jag fryser. I natt var det dock inte enbart det som jag blev väckt utav. Ett tiotal meter från den plats jag hade mitt tält fanns en saltsten till stenbockarna. Vid tre tillfällen vaknade jag av att dem stod där och frustade. Antagligen pga att dem inte var överförtjusta över att jag var i närheten. 

När jag sedan vaknade för dagen så gjorde jag det till en underbart vacker soluppgång. Redan 07.15 hade jag packat allt samman och var redo att börja gå upp mot Rocciamelone. Det var en minst sagt vältrampad stig dit upp. Oftast inte särskilt bred, men det syntes tydligt att den är populär. På vägen upp hade jag turen att möta en stenbock med de maffigaste horn jag någonsin sett! 

Uppe på toppen av Rocciamelone, 3538 möh så möttes jag av madonnan mig med öppna armar samt en helt galet vacker utsikt. Inte ett moln på himlen och åt vilket håll jag än tittade så var det sagolikt vackert! 

När jag varit på toppen ett tag så kom Regina och Frank samt det andra tyska paret upp även dem. Jag pratade med den en längre stund och det kändes väldigt tråkigt att även våra vägar skiljs åt nu. Jag har skrattat så himla mycket tillsammans med dem! Igår gick de båda paren samman och bjöd mig på middag inne på refugiet. En väldigt trevlig kväll!

Redan nere vid Rif. Cà d'Asti så gick jag en annan väg mot hur via-alpina leden går i och med att jag gick norrut upp till toppen istället för att vandra västerut. Jag gick aldrig ned igen för att ansluta till leden utan fortsatte över glaciären, Glacier de Rochemelon till passet Passo di Novalesa, 3238 möh. En liten bit gick jag i Frankrike, land nummer 7 av 8 som jag ska besöka under denna vandring! Men vid passet kom jag tillbaka in i Italien. Det var den brantaste passagen jag tagit hittills. de första 200 höjdmetrarna från Novalesa kändes som dem gick lodrätt nedåt. Stigen hade nästan inga svängar och underlaget gav inte mycket fäste, massa smådten som bara gled undan! Men som tur var fanns en vajer att hålla sig fast vid! Jag fortsatte ned till Rif. Stellina, 2610 möh. Så var jag tillbaka på via-alpina leden igen! 

Hela dagen har varit underbart vacker. Inte ett endaste litet moln har synts till på hela dagen. Större delen av dagen har det dessutom varit i det närmaste vindstilla!