Dag 124: Balme-Laghi di Malciaussia
Igår hittade jag någon form av rågpulver på den lilla minimarketen i Balme. Ett pulver som skulle blandas ut med antingen mjölk eller vatten. Det testade jag för första gången i morse, det var betydligt mycket beskare mot vad jag räknat med. Men när jag sötade den med honung blev den riktigt god! Perfekt att ha till müslin. Torrmjölk verkar det inte som att man får tag i i Italien. På varje ställe jag kommit till, stort som litet, har jag frågat. Men alltid med samma resultat, så nu är jag glad över att ha funnit ett substitut.
Jag och Maria vandrade tillsammans idag och idag gick det mycket bättre för oss att finna rätt väg. När vi nådde vårt slutmål så mötte jag det trevliga paret som jag åt middag tillsammans med i Pialpetta dagen innan jag mötte Michael och Maria. Det visade sig att dem hade gått fel på precis samma ställen som vi gjorde igår och att dem mött en grupp på 5 andra tyskar som även dem tagit fel väg på precis samma ställen. Kändes lite skönt att det inte berodde på oss utan den dåligt markerade vägen!
De första kilometerna var lätta att gå, det var inte alls särskilt brant uppför. Egentligen var det inte jättebrant på något ställe på vår väg uppför idag. Men det blev brantare och brantare hela tiden. Vi passerade sjöarna Laghi Verdi, 2142 möh, som båda låg helt spegelblanka. Sedan gick vi vidare upp till passet Passo Paschiet, 2435 möh, därifrån gick vi ned några hundra meter innan vi till sist gick upp till passet Colle di Costa Fiorita, 2465 möh. Vi hade inte någon utsikt från något av passen pga dimma. Men uppe på det sista passet lyckades solens strålar leta sig genom dimman och värma riktigt gott. Det blev en härlig lunchpaus där uppe.
På vägen ned sedan blev det betydligt mycket brantare. Bitvis var det faktiskt väldigt brant. Men det är som att det känns mindre brant när man går genom dimma. Vi gick ned till Usseglio, 1265 möh. Därifrån är inte via alpina leden mycket att hurra över bort till Laghi di Malciaussia, 1815 möh. Den går mestadels längs en väldigt smal, slingrig asfalterad väg som många bilar kör längs.
På kvällen åt jag middag med Michael och Maria samt de två andra tyskarna. En extremt trevlig middag med väldigt mycket skratt! Maten var mycket god! Av totalt 14 middagsgäster på restaurangen var 13 tyskar. Under kvällen blåste det upp rätt så rejält, så jag vågade inte stanna kvar utan kände att jag var tvungen att gå för att titta till tältet. Men jag oroade mig helt i onödan. Tältet stod som gjutet trots den starka vinden! Nu ligger jag i tältet, hör på regnet som piskar mot tältduken och vinden som sliter och slår i tältet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar