Nån gång under natten började det regna och det har hållit i sig precis hela dagen, förutom en liten stund mitt på då vi hade snöfall istället. Snön på marken är därför helt rutten och bär ingenting, man brakar rätt igenom med skidor och pulkor. Kändes därför bra att vi nått fram till leden som är betydligt bättre packad. Men även på leden var det tungt att gå.
När vi vaknade var i vart fall inte jag särskilt sugen på att gå vidare, när regnet föll mot tältduken lät det som det var ett skyfall ute. Så var det inte som tur var insåg jag när jag väl vågade mig ur tältet. När man sen går tänker man knappt på att det regnar, i vart fall inte jag.
När föret är som det har varit idag sugs pulkorna fast i marken, för att Vega skulle slippa kämpa så bad jag därför ett förbipasserande skotergäng ta hennes pulka uppför backarna. Vilket de gjorde! Tack! Vega slapp därför sin pulka i 6 km! Vi startade på 353 möh och skulle upp till 500. Det var tungt, pulkorna satt som fast i marken och det var svårt att få färste med skidorna.
När vi kom fram till krysset vid Vuoskkojávri fick jag se något oväntat, en telefonkiosk, som visst ska fungera. Kan det vara Sveriges sista?
Jag och Maja har så klart pratat en massa idag, dagens djupaste ämne var Svalbard-effekten. Vad det är tror jag att alla tjejer i Fjell og Bre vet.. Varför infinner sig Svalbard-effekten senare i Sverige frågar jag Maja. Enligt henne beror det på bristen av växt och djurliv där uppe, det gör att behovet av en man blir större.
Såg på Fjällfararnas Vita & Gröna Band att du nått målet! Stort grattis och tack för intressant och inspirerande läsning.
SvaraRadera/Henrik som följt dig genom fjällkedjan och fundrarar att ta samma väg (fast under flera år).