Jag klev upp i vanlig tid i morse (ingen klocka behöver ställas här inte, klockan sju prick slår jag upp ögonen var morgon), men efter att ha varit ute och kissar insåg jag att det inte ens var någon mening med att försöka gå vidare. Så jag kröp ner i sovsäcken igen. Jag tyckte att det kommit mycket snö igår, men under natten hade det kommit än mer. Klockan 10.00 var vädret helt strålande. Jag kunde alltså inte ligga kvar i tältet med rent samvete ;) Så jag packade ihop allt och började gå. Idag gick Vega med sin egna pulka. Men jisses vad vi har kämpat. Kl. 17.00 gav jag upp, mjölksyran bara skrek i ben och rumpa. Vi hade då tagit oss 4 km i den nästan knädjupa snön. Det är inte nog med att det är massa nysnö som vi ska pulsa fram i, nej, det ska även isa under pulkorna så att det går ännu tyngre. Spåren efter oss blir djupa. Jag har hela tiden tänkt att bra väder är synonymt med bra före. Men riktigt så enkel är visst inte den ekvationen. Så tungt som det gått idag vet jag inte om jag upplevt det någon dag tidigare. Enligt kartan ska det slutta lätt utför hela dalen, men känslan är att vi ständigt går uppför.
Men hur är det man säger? Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne :) Strålande väder har vi haft idag!
Dag 62: Randalen, 13 km
När vi började gå idag var föret precis lika tungt som igår. Med andra ord satt vi som fast. Jag lastade över en del av Vegas packning till min pulka för att underlätta för henne i den djupa snön. Hon kämpar verkligen på! När föret blir så tungt vet jag varken vad jag ska göra eller ta vägen. Jag tar i allt vad jag kan, men det hjälper liksom inte. Det är som att vara på ett löpband, man kämpar på men inte kommer man längre för det. Humör och självförtroende påverkas av det. Efter 4 timmar hade vi tagit oss mindre än 2 km. Men så plötsligt ändrades allt! Helt plötsligt låg inte snön djup, helt plötsligt hade vi hårt före att gå på! Bra före och underbart väder, vilken lycka! Vi tog oss genom den resterande delen av Randalen förbi gränsen och in i Norge. Många renar har vi sett idag också.
Under några timmar värmde solen så pass att jag kunde gå i bara sportbh! Men det är bara solen som är varm, lufttemperaturen är runt -10 grader på dagarna och -20 på nätterna.
Spirulina-algerna som jag lagt till i kosten gör verkligen skillnad!
Dag 63: Randalen
Idag blev det en heldag i tältet. Det kom MYCKET snö under natten och snön fortsatte att falla hela dagen.
2 månader på tur idag.
Dag 64: Randalen-Silbbajávrrie, 13 km.
Idag har jag haft äkta aprilväder. Blåst, snöfall, solsken, i en enda blandning. Inte bra väder för Vegas päls, blåsten gör att snön letar sig in överallt och fastnar där. Hon har gått med overall idag, men den har inte hjälpt helt. Vega lade in sitt veto idag för första gången, hon lade sig ner och vägrade gå vidare. Jag hade hoppats på att ta mig upp till Nasaleden men så blev det inte. Fast i det föret som varit är jag glad att vi kom så pass långt som vi gjorde. Vi är åter i Sverige och har slagit läger vid Silbbajávrrie, idag rundade vi Gárgadasoaivi.
Dag 65: Silbbajávrrie-S om renvaktarstugan vid Smuolejavre, 26 km.
Vädret var betydligt bättre idag mot igår. Det var växlande precis som igår, men det växlande inte lika häftigt. De första 7 km från Silbbajávrrie till själva Nasa-leden (Vi sneddade fram till Nasafjällets fot) gick tungt och tog hela 6(!) timmar. Föret var inte alls roligt. Dels var snön sträv, sen så hade den nya snön inte satt sig så den åkte ideligen undan. Känslan var alltså densamma som när man har riktigt bakhalt, fast jag kunde inte valla mot det. Idag lyckades jag med något tråkigt, jag lyckades tappa min ena korta stighud. Jag vände och åkte tillbaka när jag upptäckte det, men som vi åkt i lössnö hade den försvunnit ner i den då både jag och Vega kört över den. Då var det bara att plocka fram vallaburkarna istället, vilket fungerar lika bra (om man väljer rätt valla.. det gjorde jag idag :)
Flera skotrar hade kört längs Nasa-leden, att åka spårat och ospårat är sån skillnad att jag inte vet hur jag ska förklara den. Efter att jag fått på grön valla fick det av bara farten, 19 km längs leden bara så där! Vega är så duktig, världens bästa <3
Det har varit en bra dag! Lika glad blir jag varje dag jag slipper dimman så att jag får se min omgivning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar