Sverigerunt, cykeldelen: Dag 81

Dag 81: Elverum-Trysil, 77 km.

Det blev en rätt så sen start idag, precis som igår. Men idag berodde det inte på att jag sov extra länge. Jag ville bara inte ut i regnet, så jag stannade kvar i tältet istället och skypeade med David :) Nu är datum satta för när jag åker till Tjeckien för att träffa honom! Den 11 september flyger jag från Stockholm och stannar där tills den 26. Längtar! Kommer bli så bra på alla sätt och vis att träffa David igen och spännande att se vilken typ av friluftsliv Tjeckien kan bjuda på :)

De första 20 km idag slapp jag cykla på riksväg 25. Först var det cykelbana till infarten till Hernes, där cyklade jag in och följde sedan den vägen i ca 10 km. Det var verkligen så mycket trevligare att cykla där än att ge sig ut i trafiken. Sen kändes omgivningen så mycket mysigare där dessutom! Jag cyklade genom tallskog, myrar och små samhällen. Efter att jag följt den lilla vägen genom Hernes som så småningom bara blev mindre och mindre kom jag ut på själva riksvägen. Där skulle jag direkt ge mig i kast med en lång och seg uppförsbacke, 9 km slakt uppför. Då alla de norska riksvägarna verkar ha det här spåret jag skrivit om tidigare utfräst på sidan, och bara en extremt smal kant på yttersidan av den är det väldigt svårcyklat. Att det i tillägg är mycket trafik gör det svårt att ta sig fram. Bitvis var jag därför tvungen att gå med cykeln istället för att cykla. Som alltid väntade en fin utförsbacke efter all stigning. Men inte ens den kunde göra att cyklingen längs 25:an kändes roligare.

Framme vid infarten till Sjöändan tänkte jag därför att jag skulle ta en omväg för att slippa köra mer längs denna väg. Som tur var frågade jag en man jag mötte där om det alternativet, det skulle bli minst 2 mil längre och jag hade andra alternativ om jag ville slippa denna väg. Det gick nämligen småvägar parallellt med 25:an i stort sett hela vägen. Så redan vid denna infart kunde jag vika av, ta mig förbi en bom och komma ut på en helt otrafikerad grusväg! Att cykla längs den kändes som att vara hemma terrängen och omgivningen var precis den samma som rundan jag brukar gå hemma. Det gjorde att det hela kändes ännu bättre på något vis. Jag cyklade sedan längs olika småvägar tills jag kom en bit förbi Midtskogberget. Där valde jag att cykla ut på den stora vägen igen, trafiken hade börjat på att glesna och dessa grusvägar blev allt sämre i sin kvalité.
När jag var på en av dessa grusvägar och cyklade genom en liten by, fick jag se en kvinna som var ute och gick med vad jag tänkte en helt enormt fet hund. När jag kom närmre så såg jag att nog var den extremt fet alltid, men det var ingen hund utan en svart gris.

De sista kilometerna till Trysil var bara nedför. Rätt så mycket till och med. Det var skönt för jag hade nästan gett upp hoppet om att ta mig hela vägen fram idag då det gått rätt så tungt hela dagen. Den utförskörningen räckte i alla fall till att ladda upp mina batterier på nytt. Så när jag kommit ut ur Trysil och hittat mig en lägerplats orkade jag tom plocka hjortron som växte där :)

Just det såg det första lite mer "riktiga" fjället idag på ett bra tag! Ser verkligen fram emot att fjällvandra när jag kommer hem :)

Känns väldigt märkligt att denna tur snart är slut. Kollade snabbt på kartan och det är nog bara två cykeldagar och 13 mil kvar.. Jag hoppas att 26:an upp till Femundsenden ska vara mindre trafikerad mot vad 25:an var.