Sverigerunt, cykeldelen: Dag 77

Dag 77: Hessland-Tistedalen, 75 km.

Dagen började grå och mulen, perfekt cykeltemperatur :) Vi cyklade vidare längs gamla E6:an och väg 176 tills vi kom till Strömstad. Sista sträckan var riktigt vacker, den gick helt längs med vattnet.
Inne i Strömstad hade jag flera ärenden att fixa, så där blev jag ett bra tag. Först var jag tvungen att gå på banken. Därefter träffade jag Lillian Coll och pratade bouvier, mycket trevligt! Sen så var jag tvungen att lämna in cykeln på verkstad för att få den fixad. Mannen på verkstaden hade ingen tid på studs, så det var bara att vänta. 2 timmar tog det.. Men nu kommer jag förhoppningsvis att ta mig hela vägen hem utan problem :)

Jag var också till turistbyrån i Strömstad för att få hjälp med att hitta den västligaste landfasta punkten, något de aldrig hade hört talas om.. Men de tittade i alla fall upp det på internet åt mig, gav mig sedan en vägbeskrivning samt GPS-koordinater. Med hjälp av dem letade jag mig sedan ut mot lökholmen, där jag skulle parkera vid Stenviksvägen och sedan leta mig ut till denna punkt med hjälp av GPS:en. När jag tittade igen på turistkartan jag fick med mig, såg jag dock en punkt där det stod "Sveriges västligaste landfasta punkt". Den var dessvärre inte på denna udde utan udden som är rakt söder om denna, vid ett ställe som heter Capri. Så kanske att jag missade den västligaste landfasta punkten trots allt. När jag väl stod på den plats som jag fick koordinaterna till hade jag ingen lust att vända och cykla tillbaka, för bara denna extra sväng ut mot Ledsund var 23 km fram och tillbaka.

Jag cyklade istället vidare mot Svinesund. Jag följde den gamla vägen bort till den gamla bron. Där träffade jag en norrman som berättade en hel del om Svinesunds historia och om den gamla kungsvägen. Väldigt intressant. Det är en plats med mycket historia.
Lite roligt var det ändå att den svenska tull-stationen nu har blivit bingohall :)
Mitt på Svinesundsbron går gränsen mellan Sverige och Norge, sedan hann jag inte mer än komma över bron förrän jag riktigt kände att jag var i Norge. De lite längre uppförs (och nedförsbackarna) kom.
Jag cyklade till Halden och följde väg 21 därifrån. Jag hittade en trevlig lägerplats på en badstrand. På kvällen pratade jag med David över skype. Han är hemma igen och cyklingen hade gått bara bra.

Tack snälla Gunnar och Kersti för laddningen av min telefon, ni är för snälla! Er hjälp betyder mycket.