Sverigerunt, cykeldelen: Dag 67

Dag 67: Abbekås-Bjärred, 103 km.

För första gången sen jag och David började cykla tillsammans kom vi "upp i tid". I början var jag lite stressad över att vi aldrig kom igång om morgnarna då han ville sova så länge. Men den vanan vande jag själv till mig efter ett tag.. Så i morse vaknade David pigg som aldrig förr redan för sju. (=tiden jag klev upp innan han slog följe med mig). Vi kom således också iväg tidigare än någonsin idag.

Den här sträckan var i stort sätt helt platt! Nån liten backe bara, men de var så små att de knappt räknades. Efter ca 20 km i stort sätt bara helt längs med havet kom vi fram till Smygehuk.Smygehuk är en av Sveriges ytterpunkter, den sydligaste. Jag började med den nordligaste när jag skidade, Treriksröset. Sedan blev det Sveriges ostligaste landfasta punkt i Haparanda, Sundholmen, på cykel. Idag tog jag alltså den sydligaste! Det kändes bra :) Nu hoppas jag på att kunna cykla ut även till Sveriges västligaste landfasta punkt så småningom, den ligger i Strömstad kommun.
När jag stod på stenen på stenen på Sveriges sydligaste udde så plockade David fram några småpresenter åt mig som vi kunde fira med. Det kändes speciellt att stå där. För några veckor sedan när vi både bara avlöste varandra med sjukdom kändes det som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi! :D

Redan före lunch hade vi cyklat de 40 km till Trelleborg. Där väntade en hel del arbete. Som David skulle med färjan över till Sassnitz för att sedan fortsätta därifrån på cykel till Brno, Tjeckien. Det var extremt vemodigt att dela upp packningen. Jag har självklart vetat att detta skulle ske, men det blev så absolut när vi väl stod där. Inte alls roligt. Efter att ha packat om allt, kastat det vi inte längre behöver och lämnat Davids cykelkärra på en bensinstation (hans kusin som kör lastbil ska hämta upp den så småningom) var vi tvungen att införskaffa lite nytt. Jag passade också på att gå till en syaffär för att skaffa lagningslappar till kärran, den gick sönder i fallet i Stockholm. Nu ser den nästan ny ut igen :)

David följde med mig första biten ut från Trelleborg. Om det var vemodigt att packa om allt så vet jag inte vad jag ska säga om att vinka adjö. Så jag väljer att inte skriva något om det, utan istället gå rakt på vägen till Bjärred. I Bjärred hade jag ett speciellt mål, nämligen att hälsa på hos min farmors syster Astrid och hennes man Einar. Till att börja med hade jag lite svårt att hitta. Skåne är allt annat än Jämtland när det gäller vägar. Det är vägar precis överallt! Jag körde fel några gånger, cykelvägen tog huxflux slut mitt i ingenstans, återvändsgränder, vägbyggen osv. Men efter lite trixande samt hjälp från de som bodde i områdena (speciellt Oxie), hittade jag fram till Arlöv där jag skulle möta upp Einar.

Sista ca 20 km slapp jag därför en hel del packning samt Vega. Både packningen och Vega fick åka med Einar :) Han körde framför med bil och visade vägen medan jag trampade på. Vilken skillnad det är att cykla utan packning! Jag dubblade min snitthastighet bara sådär ;) Näst sista sträckan gick helt längs med havet. Det var så vackert! En fantastisk solnedgång á la lejonkungen och klar sikt mot Danmark. I horisonten såg jag mao Köpenhamn samt en hel del båtar.
Framme i Bjärred väntade ett dukat bord med en massa gott! Känns så lyxigt att få sätta sig vid ett dukat bord efter en hel dag i rörelse! Tack så jättemycket!

Knähund.

Nästan dubbla sträckan om man cyklar...