Så blev det ännu en dag med vila. Inte helt (inte alls) frivillig från min sida, men det är priset man får ta om man reser med en sjuksköterska.
Vi hade det rätt så bra på vår camp, trots ca en miljard myggor (minst). Vi byggde en fin eldstad och på kvällen när elden slocknat och bara glöden var kvar, la vi in två bakpotatisar där. Sen så gjorde David i ordning en god rätt på bland annat nudlar, ägg och vitlök på Trangiaköket.
Jag har börjat på att må sämre. Helt tvärtemot vad läkaren sa att jag skulle göra, när jag träffade henne i förrgår. Därför cyklade vi tillbaka till Robertsfors. Där fick jag på nytt träffa en läkare. Ta nya prover, få nya recept. Men efter det cyklade vi i alla fall vidare! David har bestämt sig för att jag inte får anstränga mig mer än nödvändigt. Han har därför kopplat ihop min cykelkärra med sin egen. Det är stor skillnad att cykla med och utan vagn. Men vet ändå inte om det är helt nödvändigt.
Häromdagen när vi passerade Ånäset träffade vi en man från Västra Sjulsmark, Christer. Honom träffade vi idag igen när vi passerade hans hemtrakter. Han körde förbi oss där vi satt och åt och bjöd med oss hem till sina vänner, familjen Öberg i Risböle, där de åt surströmming. Så nu har David fått smaka på något typiskt (?) svenskt.
Det är inte första gången familjen Öberg får in cyklister på sin tomt. De hade bla Jesper Lissmark på besök här när han cyklade enhjuling genom hela Sverige förra året.
Trevlig midsommar på er. Här på Orust skiner solen. Vi ser fram emot sill och nyperan. Jordgubbarna provade vi igår. Gött. Är David sjuksköterska? Krya på dig. Kram // Kersti med man, två gristroll och en katt.
SvaraRadera