Sverige runt: dag 24-33

Så, nu är det dags att uppdatera bloggen igen. Är nu framme i Valsjöbyn, det betyder att min andra etapp nu är färdig! Denna etapp har varit betydligt tyngre än den första, har haft mycket sämre väder och det har gjort föret mycket tyngre. Men nu är vi framme vid vårt andra delmål! Nedan kommer ett långt inlägg om dagarna från Skalstugan.



Dag 24: Skalstugan-Melen, 23 km
Äntligen har vädret ändrats! Jag är äntligen i rörelse igen!!! Som sagt är personerna i Skalstugan bara helt fantastiska. Tack vare att Sten drog upp ett spår till mig hela vägen till Melen gick det helt kanonbra att komma hela vägen fram :) Att inte behöva lägga någon tid på orientering gör att det går snabbare att ta sig fram och likaså färdiga spår. Terrängen var lättåkt, antingen gick det uppför eller nerför och däremellan helt platt. Med andra ord var det inte en massa småbumpar överallt. Det gjorde att vi var framme vid Melen redan klockan 16.00. Där blev jag sen hämtad av Gunnar Nilsson som körde mig till Kallsedet, där han och Kersti har sin husvagn. De hade ordnat en säng åt mig på campingen = ännu en natt i säng ;) Vi börjar på att vara bortskämda både jag och Vega.. Pizza fick vi till middag. Gott! Margaretha dök upp här med som gubben i lådan, hon hade med sig både plättar och pannkakor. Jag kan inte säga det för många gånger, det finns så många helt underbara människor! Varma, öppna och vänliga :) Paret som driver campingen här i Kallsedet var också jättetrevliga och gav mig ett varmt välkomnande.
Vädret var bra hela dagen, jag hade till och med sol vid några tillfällen under dagen! Jag blir så glad av sol. Alla dagar med dåligt väder blir som "bortblåsta" och glömda så fort det blir bra väder igen. Allt är också så mycket lättare när vädret är bra.
Kan sammanfatta dagen med att den varit helt topp från början till slut.

Fin fina spår från Skalstugan.

Hela vägen till Melen :)

Lunchpaus för oss båda :)

Mycket snö, veckan innan 70 cm, nu 120..

Nedre Rensjöån

"Hej Lina, Jag hann inte steka dom själv. Tur att coopen finns. Maggan"

Dag 25: Melen-Strådalsälven, 11 km.
Sov gott i natt, men för lite. Vega väckte mig redan för 06.00. Hon ville ut, jaha tänkte jag, hon måste väl få gå ut då. Men jag blev allt lite irriterad när jag upptäckte anledningen till varför hon ville gå ut. Hon ville äta snö. För vatten det duger inte åt Vega längre, det är bara snö hon vill ha. Hon hade vatten stående inne hos oss, men nej. Vatten vill hon inte dricka, får aldrig i henne vatten längre. Men snö...
Gunnar skjutsade mig tillbaka så jag att jag kunde fortsätta att gå där jag slutade. Började med att gå över sjöar, Äsingen, Rödsjön och Stortjärnen. Det var platt och fint ;) Föret var däremot lite småtungt, men inte överdrivet dåligt. Därefter hade jag hoppats på att hitta stigen som går till Strådalen, det gjorde jag inte. Efter att ha lämnat sjöarna kom vi in i skogen, där var det tyngre att gå. Vega hade svårt att ta sig fram, så flera gånger under dagen fick jag gå med hennes pulka. Det är inte helt lätt att orientera i skogsterräng, såna gånger är det skönt att plocka fram GPSen och gå efter den. Först trycka ut en way-point och sen är det bara följa kompassnålen. Lite som en "magisk-kompass", man kan aldrig komma ur kurs som den hela tiden sätter upp en ny kurs om man går för långt åt nåt håll. Att gå i granskog är jobbigt. Snön var lös och träden står täta. På några ställen gick det ganska brant uppför, då hade jag bara ett att välja på. Ta av skidorna och gå till fots, för när jag skulle saxa hakade jag bara fast i träden, men utan skidorna sjönk jag. Då är det bara ett alternativ kvar. Att krypa.
Vädret har varit bra även idag! Jag fick pannkaka till middag, lycka :)

Ur Vegas synvinkel

skog och brant, jobbig kombination

inte helt lätt att orientera

Pannkaka, tack Maggan!

Dag 26: Strådalsälven.-Strådalsälven, 10 km.
Vilken tung dag! Jag som i mitt stilla sinne tänkt att idag blir en lättsam dag, skulle ju i stort sett bara följa en älv. Isen låg fint på Strådalsälven så jag kunde utan problem gå på den. Men det är så mycket snö! Det snöade hela förmiddagen. Vi gick för allt vad vi var värda, men efter tre timmar hade jag kommit tre kilometer. Några passager längs älven var lite svårframkomliga. De var på de ställen där det var "nivåskillnader", då var det bara att kämpa sig upp på land, många sidor var branta. Men det gick :) Vega hade det tungt i snön, hon fick mer eller mindre simma fram. Ibland kopplade jag ihop hennes skaklar med min pulka så att jag kunde hjälpa henne men hon fick fortfarande gå med den själv. Ibland fick jag helt enkelt gå dubbelt, gå fram med en pulka för att sen gå tillbaka och hämta den andra.
Längs strådalsälven verkar det vara full rulle, såg verkligen hur mycket spår som helst! Ren, älg, hare, räv tillhörde några av de spåren. Just som jag tänker, "de här spåren ser verkligen färska ut" får jag se en älgko med två kalvar alldeles framför mig. Jag ropar till så att de ska försvinna "Hey, jag är en människa, men ni behöver inte vara rädda jag är vegetarian, men jag skulle uppskatta om ni kunde flytta lite på er". De gjorde som de blev tillsagda.

Matte, kommer du snart?!

Dag 27: Strådalsälven-Binnan, 16 km.
I morse vaknade jag till ljudet av regndroppar mot regnduken. Trött kollade jag på klockan som visade nästan 08.00. Jag hade alltså "försovit" mig. Klockan hade varit på snooze sen 07.00. Har varit lite trött de senaste dagarna, eller seg snarare. Hade iaf tur för just som jag skulle packa ihop lägret blev det uppehåll i regnandet! Jag hann få på mig skidorna och skida några meter ner till älven. Då började det snöa ett härligt snöblandat regn. Föret som var gjorde att jag inte tog mig framåt, min pulka bara välte och Vega tog sig inte framåt då snön var för djup. Jag fick alltså gå i två omgångar, först fram med en pulka sen gå tillbaka och hämta den andra. Det var så tungt, visste inte vad jag skulle göra. Till slut skrek jag bara rakt ut. Tro det eller ej, men det löste inga som helst problem. Med den sinnesstämningen som infann sig i min kropp blir det heller inte lättare. Jag fick alltså tänka om, sa till mig själv att le och försöka tänka glada positiva tankar. Det gick sådär. Så jag pluggade i musik i öronen, i vanliga fall försöker jag undvika att lyssna på musik. Känner att den gör mig mindre "närvarande" i naturen. För mycket av naturupplevelser sitter i hörseln, eller alla sinnen är viktiga för en komplett naturupplevelse. Efter två timmar hade vi kommit en kilometer. Helt sjukt tungt. Men vi tog oss iaf framåt! Efter ett tag kom jag upp på lite höjd ungefär vid Bijjie Klockar, där blev föret bättre (hårdare) och Vega kunde åter gå med sin egen pulka. Idag fick jag se något helt galet vackert, ja rentav magiskt. Alldeles framför oss lyfte 38 ripor och flög iväg. Efter det vände mitt humör på riktigt.
Sen gick jag över ett pass och fick åka nerför till Binnan, härligt! Vädret har varit växlande hela dagen, har haft sol, vind, regn, snö, var för sig och allt på samma gång. Men så är det att vara till fjälls. Forrest Gumps mamma hade lika göra kunnat gjort en liknelse med fjällvädret som med en chokladask. Hur som helst är det svårt att klä sig dessa dagar, antingen känner man sig för varm eller för kall.
Väl framme vid Binnan står 4 älgar, bara att ropa samma sak idag som igår. Vega tyckte hennes matte var tråkig som inte lät henne gå fram och hälsa, för de såg så spännande ut. Motvilligt (var iaf vad hennes kroppsspråk sa) gick hon ända vid min sida trots att hon var lös. Det är en duktig fröken jag har :) Hennes overall gick sönder idag, så på kvällen när jag satt i tältet fick jag sy. Nästan hela ena bakbenet hade rivits upp. Tror lagningen blev bra.

Dag 28: Binnan-vägen vid Holdern, 16km
Sitter i tältet. Genomblöt. Det har regnat precis hela dagen. Mycket. Men i tältet har jag det minst sagt jättevarmt, har båda köken igång i hopp om att få allt torrt. Vilken dag det varit. Den hade en hård start, bara det att packa ihop lägret i regn är ju som det är. Började med att följa Binnan, det var lättare sagt än gjort. Min pulka bara välte, tog mig ingenstans. 200m = 1 timma. Visste inte vad jag skulle göra och gråten kändes inte långt borta. Men det hjälper ju inte, det enda man kan göra att intala sig att det snart blir bättre och på andra sätt hålla modet uppe. På min kartan såg det ut som om Binnan skulle ringla sig fram på relativ platt terräng, det gör den inte. På några ställen var jag tvungen att kravla mig upp, verkligen kravla för det var så brant. Men lyckokänslan som infann sig när jag väl kom upp var stor. Öster om Binnan var det ganska fint att gå, flera myrar. Hittade ett gammalt skoterspår som jag sedan följde. Vid det såg jag några spår som jag tror kan ha tillhört en varg. Steglängen var större än Vegas och tassavtrycken liknade hennes. Det är en bra bit till närmsta bebyggelse och vad skulle en ensam hund göra där? Skoterföraren kan måste ha kört skoter några gånger tidigare tror jag, för den hade kört ett minst sagt brant parti ner till Gaunviken. Det var så brant att jag fick vinscha ner en pulka i taget och sen lyfta ner Vega. Jag tog mig ner först (efter pulkorna så klart) sen fick jag ropa fram Vega till kanten och då kunde jag sträcka mig upp och nå henne. Tur att vi varit på många toppturer tillsammans med tricksiga partier och att hon är van att bli buren. När kommit ner på isen (Torrön) tog jag ut en kompasskurs till Skataudden och skidade över vattnet och sen längs med strandkanten till Edevik. Att gå på is i dåligt väder är inte det roligaste, finns nästan inget att vila ögonen på, så det är bara att hålla farten uppe. Från Edevik följde jag vägen. Hade tänkt att skida längs Holdern, men hittade inget bra ställe att ta mig ut på den, så istället gick jag längs vägen som går längs med Holdern  till Långnäset.

Dag 29: Vägen vid Holdern- Björkvattsån, 17 km.
Även idag vaknade jag till ljudet av regn. Inte allt för uppmuntrande. Inte alls faktiskt. Men men, jag vet att allt känns bättre bara man kommer upp och igång. De första kilometerna flöt på bra, inga som helst problem (längs plogad väg). Men efter att ha kommit ut på vägen som leder till Långnäset blev det värre, den var oplogad och ojämn. Det gillade inte min pulka, så det välte, välte och välte. Sa jag att den välte? Jag kan inte beskriva med ord den frustration som uppstår inom mig när det blir så, jag tar mig inte 15 meter förrän pulkan ligger på sidan. Den blir måna tippningar på några kilometer. Någon som vet hur man då ska göra för att hålla humöret uppe? Efter ett tag hittade jag iaf något som liknade en lösning, jag kopplade fast mig i skaklarnas mittparti istället, då kom jag längre mellan vältstoppen. När jag sen kom ut på Jävsjön gick allt bara bra igen, den låg så fint platt och slät:) Lycka! Att regnet fortfarande envisades med att hålla på var inte så kul, men jag tog mig framåt de 7 km över isen utan problem iaf! Jag skidade sen in vid Björkvasselva/Björkvattsån som leder till Björkvattnet. Just som jag kommit ut på ån ändrades vädret. Till det sämre... Det började kräksnöa. Föret ändrades till sådant som gör att det nästan är omöjligt att ta sig fram, snön fastnar på allt; stavar, skidor, pulkor och allt börjar väga bly.
Jag har en fundering, liggunderlag med "struktur" är väl egentligen bara något skräp? Det är vad jag använder (samt ett uppblåsbart med dun i kalla dagar) och i varje liten hålighet fastnar vatten som är jättesvårt att få bort. Förutom med sovsäcken då som så fint suger åt sig allt.

Ingen sikt på Jävsjön

Men mitt på sjön stod en gran, precis på gränsen.

Snön blev minst sagt tung.

Dag 30: Björkvattsån-Björkvattsån, 4 km
Vilken dag. Snöandet höll i sig hela natten, så på den genomvåta snön la det sig nästan 3 dm nysnö. Vega kunde inte dra sin pulka en meter idag och min bara välter. Jag fick alltså gå fram med en pulka och sen gå tillbaka och hämta den andra. Jag började gå kl 09 och gick i stort sett non-stop till klockan 17, på den tiden tog jag mig hela 4 km! Tjohoo!!! Har verkligen kommit in i en period då allt går lite "trögre". Mina skaklar gick av, det blir så när pulkan välter. Men lagningen blev så bra att de inte ens ser knäckta ut, jag sågade till ett rakt snitt, sen stack jag ner dem i nya bågar.
Terrängen har bitvis varit riktigt eländig idag. Skogen längs ån är tät och terrängen mycket kuperad. Det snöade hela förmiddagen, men jag hade nån liten timme med bra väder under eftermiddagen. Det var bra! Fick höra fågelkvitter för första gången idag! Våren är här:)
Allt jag har har blivit blött nu, sabla väder.
Igår var det som att vara med på gympan på skolan igen, kändes som jag hade ett härligt "cirkelpass", enda problemet var att jag aldrig fick byta station, jag var fast vid stationen att trampa på tjockmattan, fast nu med extra vikter. Men idag hade tjockmatten bytts ut mot klister. Jag kan inte styra över vädret, jag kan bara ta det för vad det är och göra det bästa av situationen.

Med rätt verktyg kan man fixa det mesta ;)

Tung terräng

Men vädret började bli bättre!

Mycket tungt att gå här..

Min lilla tokhöna

Dag 31: björkvattsån-Grubbdalsån, 30 km.
Vilken dag! Äntligen har det vänt! :) Vaknade upp till en vacker soluppgång på en helt blå himmel! Vädret har varit strålande precis hela dagen! Lite vind mitt på dagen och på kvällen, men vad gör det när solen lyser?! De första 3 kilometerna till Björkvattnet gick trögt, men väl ute på Björkvattnet ändrades föret till riktigt skarföre, så över vattnet gick det bara fint :) På andra sidan väntade 180 höjdmeter stigning. Vega har kämpat på bra hela dagen och har inte behövt hjälp en gång under hela dagen! Vi gick upp mellan Aallejegaejsie och Stååhte, helt galet vackert! Det har det varit hela dagen. Kom på mig själv flera gånger under dagen med att bara le av allt det vackra. Vi kom upp till Aallejegaejsienjaevrie, gick vidare till Guevtelesjaevrie och därifrån följde jag ån som leder till Grubbdalen. Dagen har varit MAGISK! Något bättre ord kan jag inte hitta, det är så vackert både vädret och naturen! För en sån här dag, kan jag ta många dagar med dåligt väder! Idag har jag och Vega varit på tur i en månad, hjälp vad tiden går fort.

Äntligen kunde jag hänga sovsäcken på luftning.

Man vet aldrig i förväg vems vägar man ska korsa

upp upp upp

två ripor sitter där uppe.

Dag 32: Grubbdalsån- Lill-kingen, 25 km.
Dagen började grå. Dimman låg tät så sikten var i stort sett obefintlig. Fick börja med att leta mig upp ca 80 höjdmeter från ån, för igår slog jag läger vid ett "vattenfall" som jag "körde fast vid" igår. Sen väntade brant och isig utförsåkning. Vi tog det så lugnt vi kunde, så det gick i stort sett smärtfritt :) Sen väntade flack fin åkning genom fjällbjörkskog. När jag kommit ner så pass lättade dimman och hela himlen sprack upp och blev alldeles blå. Frosten på alla träden började glittra, kändes helt magiskt. Lite som jag var med i Narnia och att jag när som helst skulle få se lejonet. Grubbdalen är verkligen en mycket vacker dal!
När jag sen kom till den plats där Arvattsån rinner ut i Grubbdalsån blev terrängen tricksigare och mer svårorienterad. Efter en del letande i skogen som kom hittade jag stigen som leder till Höberg, (hade inte funnit den stigen om det inte varit för att det fanns ett gammalt skoterspår på den). Väl framme i Höberg fanns färska skoterspår som jag sedan kunde följa till Lill-Kingen. Hade tänkt att skida direkt till norra änden av Lill-kingen, men jag valde att skida några extra kilometer istället för att böka en massa i den täta granskogen.
Dagen har varit helt underbar! Sol och vindstilla i galet vackert landskap!

Fjällbjörkskog

Dimman lättar

fjäll börjar titta fram

Här var stigen som ledde till Höberg bred.

Nattens lägerplats vid Lill-Kingen.

Dag 33: Lill-Kingen-Valsjöbyn, 17 km.
Även idag fick jag en dag med strålande väder! Jag började med att skida över Lill-Kingen, sen över halva Stor-Kingen. Från Stor-Kingen "genade" jag över till Lilltjärnen, inte helt lätt i tät skog, men det gick bra. Sen skidade jag över Stortjärnen och sen bort till Skogsjön. Där väntade Maren! Så himla roligt och mysigt att träffa henne igen! Jag blev så glad! Hon hade med sig lunch till mig ockå, jag fick frukt och grönt, ägg och bröd, samt kaka hon bakat! Vi satt där i solen och hade det gott en stund innan vi tillsammans skidade ner till Rengen, där jag mötte upp Rune och Birgitta som jag får bo hos i natt och imorgon natt. Jag kan verkligen inte säga det för många gånger, det finns så många vänliga, öppna och varma människor! På kvällen kom Olle hit som hjälpte mig att fixa till pulkan samt lite annat. Nu ska jag prova en annan typ av skaklar, några som är lite mer styva. Rune och Birgitta för husrum! Tack Olle för all hjälp! Tack Valsjöbua för de nya ullsulorna! Tack Maren för att du stannade kvar en extra dag så att jag fick träffa dig!

Tät skog mellan Stor-Kingen och Lilltjärnen

Lyxlunch

Jag och Maren