Mycket snö hade drivit över muren i morse. Men tälten stod stadigt kvar. Sikten var fortfarande noll och snön fortsatte att falla, men vinden hade iaf mojnat något.
Det första jag var tvungen att göra var att mer eller mindre skotta mig ur tältet för att sen skotta fram Majas ingång innan jag skottade bort snön bakom tältet.
Vi fick senare höra att vi gjort totalt fel, man ska sätta lämuren framför tälten.. Mmm precis tänkte vi, för då skyddar den mot vinden. Intressant tanke..
Vid 13-tiden klarnade det upp och helt plötsligt kunde vi se konturer av fjällsidor igen! Och inte alls långt framför oss låg hyttan. Kändes lite som scenen i Sällskapsresan då de grävde ner sig på taket.
Maja skidade dit för att kolla läget, när hon kom tillbaka packade vi ihop och skidade dit. För enligt gruppen Maja träffade där väntade ännu sämre väder enligt prognosen. Det blåste upp igen under kvällen.
Dag 91: Daertahytta-Vindskyddet vid Rostelva, 20 km.
I morse trodde vi verkligen att vi skulle få en helt fantastisk dag. Inte ett moln på himlen. Men medan vi packade och städade ur hyttan slog vädret om. Både moln och vind drog in. Under hela dagen har vi haft växlande molnighet. Spannet har gått mellan helt klart och helt tätt.
Vi började med att följa Daertadalen till Rostojávri, riktigt klabbföre hade vi efter all snö som fallit under natten, fantastiskt. Not. När vi började gå snöade det, men det gav sig efter en timme.
Vid Rostojávri gick vi upp till Stor-Rostahytta, som vi gick in i för att luncha. Väldigt fin och mysig stuga! När vi skulle vidare därifrån sprack molntäcket upp och vi fick se de maffiga fjällen som ligger på östra sidan av Isdalen (minns inte namnet på dem just nu). Helt underbara fjäll. Galet vackert formade. Storslaget!
Allt eftersom vi gick blåste det på allt mer och molnen tätnade på. Snart var alla fjälltoppar gömda igen. På kartan där symbolen för ett vindskydd är precis vid Rostelvas böj, finns bara grunden kvar till ett vindskydd. Andra gången vi lurade på om vi sett fel på kartan. Ifall det skulle börja blåsa ännu mer grävde vi en lämur, som visade sig vara magisk. För när den väl var klar blev det helt vindstilla.
Lykke har lärt sig hoppa på Vegas pulka i farten, han åkte med henne i princip hela dagen.
Dag 92: Vindskyddet vid Rostelva-Isdalen, 14 km.
Föret och vädret var inte alls roligt när vi började gå idag. Motvind och alla 3 pulkorna satt sig fast i snön. Vi gick västerut mot Rostahytta. Fram till 13-tiden var det helt tätt med dimma och moln, men därefter sprack himlen upp allt eftersom. Vid 14-tiden var det helt klart. Vi vek av upp till Isdalen och tog de 140 första höjdmetrarna innan vi slog läger. Vilken vacker dalgång! Kan tänkas vara en av de vackraste platserna jag någonsin sett!
Även idag grävde vi en lämur.
Föret har som sagt varit väldigt tungt, det har varit den tyngsta dagen sen vi lämnade Abisko. När allt bara sätter sig fast är det jobbigt både för kroppen och knoppen. Att hålla humöret uppe är inte helt lätt alla stunder. Vega har kämpat på i det tunga föret och klarat sig utan hjälp, hon har blivit så galet stark!
Min ena "tåplatta" till skidbindningen var jag tvungen att byta ut idag. Borrhålen på den hade utvidgat sig så att plattan inte längre ville sitta fast. Som tur var var inte hålen i själva skidan påverkade. Från och med nu får jag därför gå med 2 vänster bindningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar