Sverige runt: dag 6-11

Första etappen är nu klar! Grövelsjön-Storvallen. Nu är jag i stugan och har fått fylla på depåerna! Nu väntar ett dygn med vila:)

Dag6: Hamra-Gröndalen/skårnja, 19km.
Vaknade tidigt, redan halv sju, och började fixa och dona i riktigt lugnt tempo. Härligt. Dagen bjöd på helt magiskt väder! Det var så galet vackert att jag glömde ta bilder. Var bara så hänförd av allt det vackra. Snön gnistrade på både mark och träd. -15 grader, helt vindstilla och inte ett moln på himlen. Jag började skida längs nordic ski leden från Hamra till Fjällnäs ca 7 km. Brant uppför till att börja med, alltså var det bara att plocka av sig skidorna och traska uppför med pjäxorna. Först fick jag gå med min pulka därefter Vegas. Väl uppe på fjället var det MAGISKT! Så vackert att jag glömde att pulkan var tung och precis allt annat.
Framme i Fjällnäs följde jag leden som går till Hyddsjön. Just som jag kom till den ändrades vädret och det blev molnigt och mildare.
Idag var det så bra väder att jag kunde skida utan skaljacka hela dagen!
Precis innan Malmagsvålen (vindskydd) träffade jag på ett trevligt skidsällskap. De lunchade jag med sedan. Trevligt.
Efter lunchpausen skidade jag vidare till Gröndalen/Skrånja. Men när jag kom till Tännån inträffade en liten incident. Det vill säga, mina skacklar gick av. Tur att jag plockat med mig långa packremmar, stripes och silvertejp. Det fick fungera för stunden. Men det är inte det roligaste sättet att skida på, uppför och på platten går det bra. Men nerför... Noll styrning och kontroll.
Vega är bara för underbar! Hon har verkligen kommit in i det här med pulkdragning nu! Älskar den jycken. Hon är bara bäst! Tror hon gillar att dra, för svansen är på topp hela dagarna. Sen när tältet har slagits upp ligger hon nöjd och sover till nästa dag. Alltså sover hon som oftast mellan 17.00 och ca 09.00 när vi går vidare.

Min lagning av skacklarna

Bara att plåstra om trycksåren.

Dag7: Gröndalen/skårnja-500m innan ån som går mellan Hyddsjön och Biskopsjön rinner över svenska gränsen, 14 km.
Tur att jag har pappa som hjälper mig att fixa och dona. Han har ordnat så att jag kommer få nya skacklar bara jag når Sylarnas fjällstation. Tack Alf för det! En riktig räddning.
Min lagning av skacklarna fungerade den första milen idag. Sen gick den upp. Bestämde mig för att lägga skacklarna på pulkan och enbart ha packremmar. Vädret var som igår, klart och fint fram till lunch, sen molnigt och svårt att se konturer. Jag gick alltså längs leden fram till Hyddsjön (8 km) därefter väntade obanad terräng på riktigt. Första delen av leden var relativ lättgådd, många skotrar hade kört där, men där leden börjar gå upp väster om Grönvålen tunnades spåren av skoterspår ut. Efter "toppen" syntes inte ett skoterspår till. Tur att snön var hård och fin att gå på ändå fram till Hyddsjön. Vd Hyddsjön tog alltså ledkryssen slut, efter att ha lunchat där går jag över sjön. När jag kommit över sjön insåg att det är supersvårt att bedöma avstånd när man saknar referenspunkter. Hade ingen som helst koll på hur pass långt borta de olika fjällsidorna var. Såg inte vart marken gick upp eller ner, inga som helst konturer syntes till. Tur att jag bara skulle gå längs en å/älv (vad skillnaden nu är mellan de två?) för det är det ju lätt att orientera sig efter. Jag slog sedan läger längs den ån/älven på norska sidan gränsen. Under dagen tänkte jag mycket på vad lite som ska till för att jag ska känna riktig lycka när jag är ute, det krävs alltså mer för att saker och ting ska kännas perfekt när jag är i hemmamiljö. Är det bara för mig som det är så?

Dag8: 500m innan ån som går mellan Hyddsjön och Biskopsjön rinner över svenska gränsen- 4 km norr om Syldammen, 19 km.
Natten var relativ mild och helt vindstilla, lite nederbörd i form av snö bjöd den på. Efter att ha packat ihop lägret gick jag de resterande höjdmetrarna, sikten var sämre idag. Om det var svårt att se konturer igår så var det än svårare idag. Kunde aldrig se om det skulle gå uppför eller nerför för mig. Men det gick hur som helst bra. När jag nått Biskopsjön började det gå utför. Jag följde Biskopån ner till Sylsjön. Jätterolig körning, för den slingrade så fint att det var lite som att åka karusell eller nåt ditåt :) Helt mitt i vad som kändes som ingenting stötte jag på en pilgrimsvandringsskylt som det stod Biskopån på. Jaha, då är jag på rätt väg då tänkte jag. Efter att ha passerat Biskopstugan kom jag fram till sylsjön där jag lunchade. Därefter skidade jag över sylsjön där den är som bredast, fint före på isen. Väl framme på andra sidan sjön kom jag på leden som går mot Sylarna åt ena hållet och Helags åt andra. Följde leden mot Sylarna en bit, sen var det dags att slå läger. Efter att ha fått upp tältet var det dags att börja smälta snö till matlagningen. Då började köket strula. Jag kan inte längre pumpa upp trycket i tanken. Hålla på att jävlas med det är inte kul när man fått självsprickor i tummarna (så går det nr man går utan vantar..) en och en halv timme fick jag hålla på innan jag lyckades få till det.

Inte helt nöjd över mitt val av bok.. Större delen av den är skriven på gammal svenska.

Frystorkat.

Ledsen tumme.

Dag9: 4 km norr om Syldammen-Sylarnas fjällstation, 15 km.
Ännu en helt vindstilla natt. Inte bara bra för kondensen i tältet. Men vilken morgon! En helt perfekt sådan, så vackert att se solen gå upp över fjällen! Har ni inte testat på det kan jag starkt rekommendera det!
Jag började att gå uppför mot Ekorrdalen, just som jag nådde den slog vädret om. Snabbt gick det och sikten försvann helt. Gick två kilometer platt fram till vindskyddet. Där åt jag lunch och bäddade ner Vega. För de som varit i ekorrpasset vet hur stigningen ser ut när man ska till Sylarna. Vega fick alltså ligga nerbäddad medan jag gick upp med min pulka de första och brantaste 150 höjdmetrarna. Sen gick jag ner och hämtade Vega och hennes pulka. När jag kom tillbaka till den plats där min pulka väntade började det blåsa. Rätt ordentligt. Jag ringde därför Martin för att få en mer uppdaterad väderleksprognos. Den sa att det skulle blåsa en del. Övervägde att vända tillbaka till vindskyddet, men Martin sa att Anton var på Sylarna och skulle det bli för illa skulle han kunna komma och hjälpa mig. Jag gick därför vidare. Vinden tilltog, när vi närmade oss själva passet var vinden så stark att det var svårt att gå framåt för både Vega och mig. I kasten var vinden så stark att både Vega och jag blåste omkull, det var dramatiskt där ett tag, för Vega drogs iväg en bit med si pulka. Jag fick därför gå den sista biten och hålla i hennes skacklar så att det inte skulle hända igen. För att förtydliga, vi hade motvind. När vi kommit över själva passet var vindriktningen lite mer behaglig eller vad man ska kalla den. Inte rakt i ansiktet längre. Att åka nerför utan riktiga skacklar är ingen enkel match, de som var trasiga hade jag fäst på min pulka, de vassa ändarna fick peka framåt (ville inte riskera att Vega skulle springa in i nån av dem). Att ha skacklarna så var ingen hit, de fastnade i snön så att det tog tvärnit för mig, jag kastades bakåt och fick ena skackeldelen i ryggen. Tur att den inte slog i ryggraden utan bara en "mjukdel" fick ett fint sår och svällde upp över det området. Samma sak hände igen men den gången fick jag skackeln på axeln, ett stort fint blåmärke resulterade det i. Jag blev påkörd av pulkan mm mm. Det gick alltså inte bra och det drog ut på tiden. Vinden tilltog i styrka. Snön som yrde i luften fastnade på Vega. Så när det var ca ett par kilometer kvar till Sylstationen ringde jag Martin som kontaktade Anton. Ett stort tack till Anton som körde ut och hämtade mig och Vega med skoter! Skulle ha tagit lååång tid för oss att ta oss den sista biten utan honom. TACK!

Både järv- och fjällrävspår!

Vädret kan ändras snabbt..

Uppför backen ska vi! Vindskyddet ses där framme, backen likaså.

Dag10: Sylarnas fjällstation- Blåhammarens fjällstation, 19 km.
För att det inte skulle räknas som "fusk" att bli hämtad med skoter bestämde jag mig för att skida tillbaka halvvägs dit vi hämtades upp det första jag gjorde efter att ha ätit frukost och kommit i ordning. Sov för övrigt som en prinsessa i natt. Helt sjukt vad jag och Vega sovit hårt. Helst ville jag bara ligga kvar, de senaste dagarnas uppförsbackar har tagit på krafterna. Är trött i lår, vader och rumpa.
När jag var tillbaka till Sylstationen började jag skida mot Blåhammaren. Föret var minst sagt tungt. Hade kommit snö under natten och snöade även på morgonen okej även när jag skidade. ändes som jag inte tog mig någonstans. Jag satt liksom fast, jag tänkte flera gånger att det var som att gå i en förpackning turkiskyoghurt. Jag började med att gå till Enkälens vindskydd (10 km), först en det en bit nerför, sen går det uppför och de sista tre kilometerna går nerför. De sista 3 km tog nästan två timmar, så bra var föret..  Jag var så trött att när jag väl var framme där att jag började se på andra alternativ till rutter övervägde tom att stanna kvar i Enkälen. Men efter att ha ätit lite kom modet tillbaka. Så jag bestämde mig för att gå vidare till Blåhammaren. 280 höjdmeter kvar, bara att bita ihop och kötta på. Föret var tungt och blåsten höll i sig, prognosen sa att den skulle ligga runt 10 m/s hela dagen. När klockan närmade sig sex var det som om någon satt locket på yoghurtburken jag gick i. Det blev alltså mörkt. Riktigt mörkt.. När det var ca 600 meter kvar till stationen blev jag uppmött av en man med skoter, Magnus, han var där och fixade med vattnet. Han erbjöd skjuts, det tog emot men jag tackade nej. Han fick däremot ta Vegas pulka. Tur att Vega haft på sig sin overall och sina tossor idag. Annars hade groteska mängder snö fastnat på henne.
På kvällen fick jag duscha, härligt värre! Har däremot inte borstat håret än. Det börjar märkas.. Upptäckte många nya sår på kroppen när jag duschade, skavsår på fötterna, trycksår på höfterna, självsprickor på tummarna, såret på ryggen, en massa blåmärken osv. Tror också att jag gått ner en del i vikt.

Vad jag sett under större delen av dagen..

Dag11: Blåhammarens fjällstation-Storvallen, 14 km.
I morse hade jag tur, för det visade sig att Magnus skulle ner med en kälke till Storulvån. Jag åkte med honom ner och åt frukost där, lyx:) Sen åkte vi tillbaka till Blåhammaren. Jag packade ihop det sista och började sen åka mot Gräsliden och sen vidare till Storvallen. Vädret som var så perfekt i morse blev allt sämre under dagen. Det snöade och blåste. Men vilken lycka att få åka nerför med skacklar! Men det var inte bara att bara åka. För underlaget var lurigt, hårt sen mjukt sen skare och skare som brister.. Men det gick bra:) Vega är en så kämpe! Nysnö betyder att det är tungt att åka. Tar lång tid att åka bara en kilometer. I Storvallen mötte jag upp Julia och pappa. Mys:) De har båda ordnat så mycket för mig. De hade också med sig mina nya stighudar, tack Åsnes för dem! Resten av turen kommer jag att ha ett annat friluftskök också. Då det jag använt hittills inte verkar vara helt att lita på. Från och med nu kommer jag att använda mig av ett Trangiakök med bensinbrännare.
Gott att äta annat än frystorkat. Tack Julia för maten:)

Hejdå Blåhammaren, tack för titten.