El Camino dag 18-20

Calzadilla de la Cueza-Sahagún: 25 km.

Sen start, men utvilad. Hundarna var pigga efter en natt i hotellsäng :)
Efter att ha ätit frukost så börjar vi dagens vandring. Kom inte långt förrän mina fötter började klaga högljutt igen. Igår var dem ömma, idag olidliga. Men jag stapplade mig fram till Ledigos. Där stannade vi (jag, Richard och hundarna) i en park. Chatrin, Bloo och Robert mötte upp där. (Chatrin är australienska, Bloo är Skotte och Robert är engelsman). Jag har mötte dessa tre fantastiska människor dagligen i snart en vecka. Chatrin spelar Ukulele och har en med sig på sin vandring. Hon spelade och sjöng i parken och hennes sångröst är verkligen vacker, hon var ackompanjerad av ortens alla fåglar vilket inte gjorde det hela sämre.
Richard var in till byns lilla butik och köpte bröd och pålägg så vi hade picknick. Allt var så perfekt. Kanske det bästa ögonblicket under hela caminon så långt.
Mina blåsor på fötterna har blivit allt sämre och ökat i antal. Chatrin och Bloo gjorde sitt bästa för att plåstra om dem, och det blev faktiskt bättre. Jag lyckades därför vandra ytterligare 16 km innan dem gav upp helt.
Den här dagen blev för lång. Det är därför jag inte orkar skriva något.
Vädret har varit bra om man bortser från en halvtimme på eftermiddagen när det åskade en bit bort och det kom en rejäl skur. Men lika snabbt som det vädret drog in försvann det igen.
Hundarna har varit jätteduktiga idag (som vanligt). Yoda sitter fortfarande fast i Vegas väska, det är verkligen fascinerande att se hur dem "samarbetar". I Början kunde man vara säker på att om ett hinder dök upp längs vägen så gick dem på varsin sida om det.

Sahagún- El Burgo Ranero: 20 km.
Jag och hundarna sov på en camping i natt. Jag kunde (tyvärr) inte göra rätt för mig då jag anlände efter att receptionen stängt och började gå i morse innan de öppnat. Richard kom och mötte upp på campingen så började vi gå tillsammans. Vi gick först till Calzada del Coto, där köpte vi bröd, oliver, ost, yoghurt, bananer, äpplen och plommonsylt. Sen vandrade vi ut ur det lilla samhället till några bänkar där vi minst sagt avnjöt vår frukost. Richard har precis som tidigare dagar berättat historier från sitt liv, medan han berättar kan jag inte annat än tänka på boken "hundraåringen som klättrade ut genom fönstret och försvann", enda skillnaden är att Richard inte är 100 utan 71 år och det han berättar är har hänt på riktigt.

Mina fötter mår inte så bra, blåsor och värk. Därför kan jag inte gå så snabbt. Att ha sällskap gör det hela mycket lättare, man tänker mindre på det när man har roligt. Skönt att inte gå så långt idag både för mig och hundarna. Vi kom fram till El Burgo rätt så tidigt, så redan innan det blev kväll har vi haft många timmar med vila. Har träffat fler intressanta personer idag, man träffar några nya människor varje dag som på ett eller annat sätt påverkar ens liv. Antingen pga vad dem gör mot en, eller de berättelser dem har från sina liv. På samma albergue som jag bor på i natt (jag och hundarna tältar i deras lilla trädgård) så bor en polsk kvinna bosatt i Spanien. Hon är 38 år gammal, har tre barn varav två har Downs syndrom, är nyskild. En fantastisk kvinna på alla sätt.

Richard bjöd med mig ut på restaurang ikväll igen. Jag måste bjuda tillbaka känner jag, men han säger att det är det jag gör hela tiden för att han får energi från mig när jag skrattar. Huruvida det är sant eller inte vet jag inte, men vi har roligt ihop. Vi åt en s.k. "pilgrimsmeny" alla ställen längs vägen har dem, tre rätter för runt 10 euro. Vid vårt bord satt också en nyzeeländska som är en "ranger". En tuff och stark kvinna som berättade många spännande historier från sitt jobb. Hon har bla jobbat med personsök med hund i laviner, bekämpat skogsbränder, kustbevakning och mycket annat.

Imorgon väntar ytterligare en kortare dag, 19 km har jag räknat med att gå. Känns skönt :) I övermorgon kommer jag till León, då har jag och hundarna vandrat 471 km av ca 777 km. (Eller det är till Santiago de Compostela och vi ska gå ytterligare tre dagar till Finisterre).

El Burgo Ranero-Mansillas de las Mulas: 19 km.
Idag har det varit riktigt kallt (i alla fall om man jämför med hur det varit tidigare). Under natten kröp temperaturen ner till runt nollan, men både jag och hundarna sov gott. Bara kallt att krypa ur sovsäcken när dagen grydde.
Jaghar varit tvunegn att gå med dubbla tröjor samt skaljacka för första gången också, men så mycket skönare det är att gå när det är svalt mot när solen gassar.
Från El Burgo till Reliegos, som är det första samhället man passerar så är det 13 km. I stort sett hela vägen gick jag och pratade med en man från Ungern. Det är bra att ha någon att prata med när fötterna strejkar, vet inte varför dem ska behöva göra så ont. Jag har nästan inga blåsor kvar (dem har blivit bättre iaf) så jag vet inte vad det egentligen är som gör så ont så fort jag går.
Längs vägen stannade vi och hade picknick tillsammans med Richard, att kunna koka vatten en dag som denna är verkligen vardagslyx! Kallt väder och en kopp te, få saker slår den kombon!
Pga fötterna valde jag att gå lite kortare idag, skönt att vara framme före 14 på dagen, det ger många timmars vila.