Dag 55: Trosa-Nynäs, 22 km.
Ibland har man tur! Bästaste Emppu, Evelina Kotkamaa, var på bröllop tillsammans med sin man John igår i Nyköping. Mellan Nyköping och Trosa är det inte långt så idag kom de ut till oss på campingen! Åh, så det var fint att träffa henne igen och John för första gången :) Lite synd bara att jag är så seg efter smällen att jag har lite svårt för att "hänga med". Men trevligt hade vi! Bla så spelade vi minigolf. Självklart skyller jag min och Davids förlust i minigolfen på fredagens smäll ;)
Vi bestämde oss för att lämna campingen och cykla vidare på eftermiddagen. Som jag är så trött och seg kom vi inte särskilt långt. Stark motvind gjorde inte saken bättre.. Vi hittade en jättemysig blåbärsglänta i skogen där vi satte upp tältet. Jag plockade en liter blåbär, en del av dem mosade jag och sen stekte jag på några pannkakor att ha blåbärsmoset på. Det fanns även en del smultron inte långt från tältplatsen, men de flesta börjar på att vara övermogna. Men jag hittade iaf så pass många att jag kunde fylla ett strå och ge till David.
 |
| När man är på tur får man både stora och små vänner :) |
Dag 56: Nynäs-Östra Husby, 77 km.
Efter att ha sovit i minst 13 timmar vaknade vi och var redo och ta oss vidare. Men det var lite svårt att hålla modet uppe i den värsta motvinden hittills. Om vi inte trampade i nedförsbackarna tog det mer eller mindre stopp. Sådana dagar får man ingenting gratis, (förutom extra träning då). Vi har cyklat genom flera råg- och havrefält. Helt platt och det känns som om man kan se hur långt som helst. Det känns också som om jag är långt hemifrån då.
Vi har cyklat på en del grusvägar idag, säkert minst 20 km. Jag känner fortfarande av skallen, så när vi cyklar på skumpiga vägar blir jag yr och illamående. Eller enligt läkaren är det mer nacken än skallen jag känner av. Så när den över stel, öm och svullen så påverkar den balsen. Men det skulle visst vara normalt om det höll i sig ca en vecka. Nacken känner jag inte av så mycket längre som tur är, och nu kan jag tom kolla åt båda håll efter bilar innan jag kör över gatan!
Turens andra färja åkte vi över idag. Vi åkte över Bråviken. Nånstans där började hela jag vara supertrött. Mer huvudet än kroppen dock. Så när vi kom fram till Ö Husby bestämde vi oss för att slå upp tältet vid fotbollsplanen. Det är svårare att hitta bra fricampingplatser i söder. Här är skogen tätare så någon plats för ett tält finns oftast inte och när det inte är sådan skog är där bara odlade fält eller bostadsområden.
 |
| Lycka är att komma fram till dukat bord när man är trött och sliten.. |
Dag 57: Östra Husby-Valdemarsvik, 78 km.
Vinden har ännu inte mojnat och inte heller vänt. Den blåser fortfarande rakt emot oss. Vi började med att cykla till Mem efter olika småvägar, några med asfalt andra utan. I Mem ledde vi cyklarna över Göta kanal och cyklade sen länga kanalen ca 4 km till Söderköping. Där var tanken att vi skulle äta glass på "Smultronstället". Något jag verkligen sett fram emot, kanske inte så mycket för glassätandets skull, utan mer för att det var något vi gjorde några gånger med familjen när jag var barn. Kön var hursomhelst så galet lång att det vi helt enkelt fick släppa den planen och cykla vidare istället..
Jag känner av ryggen ännu mer idag. Så för att jag och David skulle kunna hålla jämt tempo tog han därför en del av min packning. Vega har inte kunnat springa särskilt mycket idag som det varit väldigt varmt, men hon fick göra av med sin energi i vattnet när vi kom fram till camping. Hon simmade en massa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar