stugtur vålådalen, lunndörrsstugan, vålåstugan dag 1.

På fredag eftermiddag mötte jag, Dixie och Vega upp Martin och Tommy i Undersåker. Tillsammans åkte vi vidare till Vålådalen där vår tur skulle starta. Klockan hade hunnit slå 15.00 när vi hoppat ur bilen och fått på oss våra säckar för att börja gå. Dagens etapp var Vålådalen till Lunndörrsstugan, helgens tur var med andra ord en stugtur. Enligt prognosen skulle vi få gå i regn, men så var det inte, vi hade uppehållsväder från början till slut.

Att gå på stugtur är mycket lättare än att gå på tälttur, för det kräver mindre packning. Går man mellan stugor behöver man varken tält eller sovsäck, utan det räcker med ett reselakan.

Vega fick bära hennes och Dixies mat plus lite av min packning, hon är så duktig!

Vi följde leden från Vålådalen hela vägen fram till stugan. En relativt lätt sträcka att vandra på 12 kilometer. I stort sett hela sträckan är flack, bortsett från ca 100 höjdmeters stigning i början av turen. Leden sträcker sig genom vacker gammal tallskog (där man fortfarande kan se spår från elden som härjade runt år 1920 om man tittar ordentligt), över fina myrar, förbi några blanka tjärnar  för att den sista kilometern vara stenlagd. Stenarna lades ut av en stugvärd som hette Sten som arbetade där inte mindre än 34 säsonger (!)

Efter 2h40min inklusive några minipauser var vi framme vid stugan och kunde installera oss i säkerhetsrummet som har 6 bäddar, att bo där kostar 100 kronor per natt om man är medlem i STF.
Efter den raska marschen somnade vi snabbt i de sköna sängarna!

Längs leden.

Forssjöarna

Vega på en av alla spänger som är utlagda.